Insändarskribent: Pedro Ríoseco
Översättning: Eva björklund
Nu i november gläder vi kubaner oss över alla barn som återvänder till sina klassrum, ungdomarna som sjunger med sina röda halsdukar, alla vi som efter två års pandemi kan andas fritt på gatorna, med framtidstro, övertygade om att alltid kunna besegra dem som försöker omintetgöra Revolutionens framgångar och vår socialism.
Vi har klarat svåra prövningar i vår kamphistoria. Men utan tvekan har kampen för att ta kontroll över den pandemi som drabbat och plågar världen, visat vårt hälsosystems styrka med våra forskares tre framgångsrika vacciner, och två till som nu testas, effektiva mot COVID-19. Och detta trots att USA återigen skärpt den ekonomiska blockad mot Kuba som de införde för snart 60 år sedan.
Mycket återstår att göra, det är sant. Många byråkratiska hinder att bryta, bekämpa korruption, många åtgärder som måste vidtas i utsatta stadsdelar och samhällen, många bostadsproblem att lösa och ineffektivitet att bekämpa, för att gå vidare för den sociala rättvisa som våra hjältar erövrade i den kamp som började för 163 år sedan, den 10 oktober 1868, när de gick i krig för det självständiga fosterland som vi försvarar idag och för alltid.
Mitt i våra dagliga bekymmer måste vi stanna upp en stund och se tillbaka gå igenom allt vi uppnått under Revolutionens 62 år och jämföra med Kubas verklighet före 1959 och med förhållandena idag för de flesta av våra systrar och bröder i Latinamerika och Karibien.
Kubaner under 60 år har inte behövt uppleva att bli vräkta när de inte kunnat betala hyran, lastbilen på gatan som kom för att beslagta möblerna och tv:n, på grund av försena betalningar av ockerlån. Inte upplevt alla analfabeter och alla mammor som arbetade som hembiträden, för att de saknade utbildning för andra jobb.
De har inte behövt uppleva böndernas brist på mark eftersom utländska godsägare lagt beslag på enorma storgods, och USA-monopolen och maffian tagit makten över ekonomin med en arbetslöshet på nivåer som aldrig upplevts efter 1959.
De har inte behövt uppleva de uppoffringar familjer var tvungna att göra för att något av barnen skulle få studera på universitet eller utbilda sig till tekniker.
De har inte behövt uppleva att de bästa stränderna privatiserades med tillgång bara för de rika. Detsamma gällde hälsovården.
Det här är bara några teman värda att prata om med mor- och farföräldrar, som upplevde det och som lever tack vare den höga medellivslängd som revolutionen uppnått.
Och fundera över hur mycket vi kunde ha gjort om vår revolutionära regering sedan 1962 inte hade varit diplomatiskt isolerad, systematiskt angripen med intrång och sabotage från Miami, med vår närmaste marknad blockerad, liksom all import och export till nästan hela världen. Importkvoten för kubanskt socker avskaffades, liksom alla möjligheter till externa krediter på grund av påtryckningar på länder som är intresserade av att handla med Kuba. Washingtons ekonomiska blockad, som de eufemistiskt kallar ett embargo, drabbar Kuba med en svärm av extraterritoriella lagar, sanktioner och åtgärder, som under USA:s två senaste regeringar skärpts till nivåer utan motstycke.
Bara från april 2019 till mars 2020 har blockaden orsakat förluster på 5 570,3 miljoner dollar, en ökning med 1 226 miljoner dollar jämfört med föregående period och som för första gången överstiger barriären på 5 000 miljoner dollar.
Dessa siffror innefattar inte USA-regeringens åtgärder under covid-19-pandemin, när USAs blockad stoppade Kubas import av vacciner, läkemedel, medicinska och andra förnödenheter, respiratorer och annan utrustning. Det kostade Kuba över 300 miljoner dollar att rädda sin befolkning.
Med nuvarande priser uppgår Kubas ackumulerade kostnader för USAs nästan sex decenniers ekonomiska blockad till 144 413,4 miljoner dollar, vilket, relaterat till dollarns sjunkande värde i förhållande till guldets internationella värde, uppgår till över 1 098 biljoner dollar.
Tänk vad mycket revolutionen kunde ha åstadkommit om den inte under 62 år avskurits från handel med omvärlden. Trots allt detta, och med förnyad kampanda inför utsikten om att återfå turister och andra besökare, säger vi glatt med våra röda halsdukar, tillsammans med vår president Miguel Díaz-Canel Bermúdez: “NEJ, de kommer inte kunna förstöra festen!”
Pedro Ríoseco,
Resumen Rebelde
översättning Eva Björklund 211116
