För några dagar sedan hade jag sotaren på besök i stugan. Ett par gamla kakelugnar och en öppen spis skulle provtryckas för att kolla om jag kan elda säkert utan att kåken brinner upp – eller ner.
Vi kom att prata om sotarspråket “Knoparmoj”. Ska man vara riktigt noga är Knoparmoj inget språk utan en sociolekt, som är en språklig variant som utmärker en social grupp i samhället.
“Knoparmoj är sotarnas ‘hemliga språk’, ett slags slang som sotarna använde inbördes för att kunderna inte skulle förstå vad de talade om. Språket, sannolikt till stor del inspirerat och utvecklat av inflyttade tyska skorstensfejare, har också färgat av sig i vardagssvenskan…,
skriver Sotarna.nu under rubriken: Männen i svart, sotarnas historia”.
Detta sotarnas hemliga språk Knoparmoj lär ha funnits sedan 1500-1600-talet och en bit in på 1900-talet.
I en ordlista för Knoparmoj finns 466 ord. En del av orden använder vi flitigt än idag utan att veta att de kommer från det hemliga sotarspråket.
Några exempel på Knoparmoj vi fortfarande begriper och använder:
- Barsning = Utskällning, åthutning.
- Jack = Öga.
- Karda = Hand
- Kratta = Hand
- Lank = Kaffe, svagt kaffe
- Vådis = Vatten
- Krubba = Äta
- Nobbig = Uppkäftig
- Puckel = Stryk, man pucklar på varandra
- Dojor = Skor
- Brallor = Byxor
Sedan finns det ord som man hört i olika sammanhang, men som i alla fall inte jag riktigt förstått förrän nu när jag läst på om Knoparmoj:
Ett sådant ord är Kvanting.
Ett ord man hörde som liten. Till exempel i en låt man hörde på radion. Minns jag rätt var det Åke Grönberg som sjöng:
“En kvanting träder i salen in
för att fröjda mé fjällan sin,
och alla rynkor bli glada i håg,
ty stunsigare kvanting man sällan såg.
Refräng:
O du den stunsigaste kvanting,som vi nån´sin i livet gett
något av vår kvantitettjolanting,
ty aldrig bättre än dig vi sett!”
—Kväsarvalsen. Text och musik: Artur Högstedt.
Kväsarvalsen lanserades i nyårsrevyn “Den stora strejken” på Södra teatern 1899, och blev en stor schlager i Sverige vid sekelskiftet 1900.
Kvanting är således Koparmoj = Pojke, yngling, grabb, kille.
Den flesta ord i Knoparmoj är för oss obegripliga. Till exempel:
Buro = Landsortsbo.
Gaj = Kvinna
Gajmök = Satkärring
Gucklig = Dålig
Sjana = Skynda
Dra kilen = Lata sig, maska i arbetet
Författaren Alf Henriksson (1905-1995) har en dikt med titeln “Sotarspråket” i sin diktsamling “Anacka” från 1980. Även knoparmoj går att använda som poesi:
“Knoparmojen krejsar i slunget, hans moj är dig svårt att förstå.
Han är fejig på isingar, kurpis och jack där i pipan han flinkt pumpar på.
Han förtjänar sin using på farning och stig till häringar, lanken och sjock
där i goniga kåpor och guckliga lin han rafflar på uket din stock.
När han flunsat sig trött går han käklustigt hem till sin skrasp och får podis och jing,
han får skräckling till kläm, han får fleder och puff och tjabis med spisliga ting.
Ja, han avar från bysaköksimmorna hem och bevaskar sitt tryss och sin kåk
och blir då lika fejlös om noben som du, fast du inte begriper hans språk”
Lästips:
- Den ruskiga historien om sotargossarnas livsfarliga liv på Stockholms tak och skorstenar.
- Barnhemsbarn fick jobb som sotare. Populärhistoria.se.
- Knoparmoj. YouTube. 10 januari 2013.
- Männen i svart, sotarnas historia. Sotarna.nu
- Knoparmoj, vårt hemliga språk!. Sotarbloggen.se
PS
Långt tillbaka varnade man barnen med sotaren; “Om du är olydig kommer sotaren och tar dig”.
Man kunde också hota barnen med att “ryssen”, “lappen” eller “tiggaren” kunde ta dem om de inte betedde sig”. Alltså personer med “låg status” användes som hot för att barnen skulle lyda, och dit räknades sotaren.
Jag minns från småskolans ABC-läsebok och ramsan om bokstaven S:
“Svart som sot är sotaren nu.
Men han kan bli ren som du”.
Rolf Waltersson
