Jag tror att det var Ernst Wigforss som sa något i stil med: “Vi kan aldrig bli så fattiga att vi inte har råd att arbeta”.
Jag kommer osökt att tänka på detta citat när jag i Eskilstuna-Kuriren, 25 maj, läser:
“Nattpersonal omplaceras och ersätts med larm. Nytt larm ersätter ett antal nattjänster på fem äldreboenden i Eskilstuna”
Enligt ansvarig chef ska ingen bli arbetslös. “Berörd personal kommer att omfördelas till andra boenden inom förvaltningen där de behövs bättre”, enligt E-K.
Personalen protesterar. Inte mot att det installeras nytt larm, utan mot att man drar ner på grundbemanningen av nattpersonal. “Vi blir underbemannade och måste springa ännu snabbare och välja vilka larm vi ska prioritera om det går flera larm samtidigt. Larmen kan inte ta över våra arbetsuppgifter”.
Även om man från ledningens sida inte säger rakt ut att det handlar om “besparingar”, så finns det skäl att tro att det ytterst handlar om pengar. Man drar ner på bemanningen därför att “personalen behövs bättre på andra boenden”.
Vad som borde göras är då att anställa fler som arbetar inom äldreomsorgen.
Min grundläggande fundering handlar om det Ernst Wigforss sa: “Vi kan aldrig bli så fattiga att vi inte har råd att arbeta”.
Alla som arbetar bidrar till samhällsutvecklingen, förutsatt att det rör sig om meningsfulla och nödvändiga arbeten. De som “arbetar” med att spekulera och “tjänar pengar på pengar”, är bara parsiter. Det finns “ekonomer” som till och med ger ut böcker med tips om “Hur man tjänar pengar medan man sover”.
Det är arbetet som skapar “mervärdet” som Karl Marx konstaterade. Pengar skapar inget värde. Pengar är bara ackumulerat arbete.
Däremot är det arbetslösheten som kostar. Att betala, a-kassa, socialbidrag och annat, det kostar. Man betalar alltså för att människor inte arbetar.
Detta är det ekonomiska vansinnet. Att spara pengar genom att säga upp anställda är bara en skenbar besparing sett i ett större och längre samhällsperspektiv.
Dessutom, när ekonomin är uppdelad i olika “sektorer”, den privata, den kommunala, den statliga och landstingen som nu heter regionerna, innebär dessa skenbara besparingar att man oftast vältrar över kostnaderna på någon annan när man “sparar”.
På den tiden jag satt i kommunfullmäktige här i Eskilstuna var jag med och skrev en motion med krav på konsekvensbeskrivningar. Att man ska redovisa konsekvenserna, både kort- och långsiktigt, när man gör både satsningar och nedskärningar.
Det som ser ut som en besparing kan i längden ge ökade kostnader, inte bara ekonomiska kostnader utan även att människor far illa. Ett exempel vi tog fram är att om kommunen sparar pengar genom att “hålla igen” med snöröjning och halkbekämpning, så får sjukvården ökade kostnader för att ta hand om brutna ben och andra halkskador.
Summan av kardemumman, “besparingen” för kommunen blir en ökad kostnad för sjukvården.
Vad är arbete?
Jag roade mig med att googla “Vad är arbete?”
En av träffarna jag fick lyder:
“Arbete är en mänsklig verksamhet som genererar ekonomiskt värde i form av varor eller tjänster. En människas resurser för att utföra arbete kallas arbetskraft. Ur ekonomiskt perspektiv skiljer man mellan förvärvsarbete och obetalt arbete. Till det obetalda arbetet kan man, beroende på hur generös man vill vara med definitionen av arbete, bland annat räkna ideellt arbete, hushållsarbete och studier. Det finns även sociologiska perspektiv på arbete, där man skiljer mellan lönearbete, karriärsarbete et cetera…”
Jag vet inte om jag helt vill hålla med om den definitionen av arbete. Den innebär att det bara är lönearbete som genererar ekonomisk värden och tillväxt. Sånt som räknas i BNP (bruttonationalprodukt). Som BNP fungerar så finns det en ekonomisk vinning i att vi krockar med våra bilar. Bilar som repareras kräver både arbete och reservdelar. Ju mer vi krockar desto bättre för tillväxten. När man beräknar BNP gör man heller ingen skillnad mellan tillväxt som är viktig och nödvändig och tillväxt som är onödig och till och med skadlig för människa och miljö.
Huvudsaken är att det växer. Skit samma vad som växer.
Lever vi för att arbeta, eller arbetar vi för att leva? Det finns värden som inte kan mätas och räknas i pengar.
Rolf Waltersson
