Om Ingvar Kamprad har det skrivits och talats mycket de senaste dagarna. 91 år gammal har mannen gått ur tiden. Bland hyllningarna har också skymtats en del problematiska sidor. En sådan som nämnts har varit Kamprads medlemskap i fascistiska rörelser. Denna text ska koncentrera dej på just denna koppling.
Bertil Torekull (f.d. chefredaktör på Svenska Dagbladet och MP-kandidat till EU-parlamentet m.m.) har skrivit en biografi över Kamprad (“Historien om IKEA”). Torekull har i olika intervjuer de senaste dagarna fått frågor om Kamprads förflutna. Hans förklaring till Kamprads fascistiska förflutna har varit enkel: Ingvar Kamprad var indoktrinerad. Hans farmor var från Sudettyskand och brinnande nazist. Hans far spatserade omkring i ridbyxor, höga stövlar och klatschade med sin ridpiska. Enligt Torekull var det inte alls konstigt att pojken blev indoktrinerad.
Torekull döljer inte på något sätt att han har ett djupt vänskapsförhållande till Kamprad. Han bild är att den fascistiska perioden var begränsad till barn- och ungdom. En förvillelse kallar Kamprad själv sin fascistperiod.
Men för det första måste man väl säga att det finns förklaringar till alla fascisters anslutning. Familjetrycket var säkerligen av stor betydelse. Men icke desto mindre bör man undersöka hur det hela utvecklades. Och då finns det några frågetecken att räta ut.
Kamprad tog inte upp sin fascistiska historia förrän Expressen avslöjade den 1994. Han sa sej då vilja lägga alla kort på bordet. Han poängterade att den Nysvenska Rörelsen som han var medlem i inte varit nazistisk utan mer inspirerad av Mussolinis italienska fascism.
Hur förhåller det sej med det? Den Nysvenska Rörelsen, som gått under olika namn: “Riksförbundet det Nya Sverige”, “Svensk Opposition” och från 1950-talet “Nysvenska Rörelsen”, men som vi för enkelhetens skull i denna text kallar “Nysvenskarna”, bildades av Per Engdal 1930.
Kamprad verkar ha gått med i Engdahls rörelse 1942. Men låt oss då notera att Engdahl 1937 slagit ihop sej med det tyskvänliga nazistiska partiet Sveriges Nationella förbund (SNF). Engdahl anammade då precis som sin idol Mussolini nazisternas raspolitik. Den italienska fascismen hade inte varit rasistisk från början men rättade in sej när man blev en lillebror i alliansen med Tyskland. Engdahl rättade också in sej och vi kan väl ge några smakprov:
Medan den enskilda människan i den liberala åskådningen var tillvarons medelpunkt, ändamålet med stat och samhälle, blev individen i den nationalsocialistiska åsiktsläran blott ett utflöde ur folkets rasbundna gemenskap. Folket som ett organiskt helt blir utgångspunkten för varje nationalsocialistisk problemanalys. Folket har präglats av rasen.
Per Engdahl april 1941. (s. 49 Det kämpande Tyskland.)
Den nationalsocialistiska rörelsen blev därmed bäraren av den livsåskådning, som skulle stimulera Tysklands uppträdande i världen och ge folket dess stil. Nationalsocialismen som rörelse blev bindemedlet mellan folket och den inspirerande idén , garanten för mytens och typens enhet.
Per Engdahl april 1941. (s. 55 Det kämpande Tyskland.)
Judarna måste avlägsnas från ledande poster inom statssamhälle och korporationer. Staten måste när som helst kunna tillsätta en svensk administrator i ett judiskt företag […] Judarna sammanföras till en särskild organisation, vars verksamhet kontrolleras av staten. Dess ledning ansvarar för judarnas uppträdande i vårt land.
Engdahl i Vägen Framåt den 23 maj 1942.
1942 splittrades SNF och Per Engdahl öppnade återigen eget och det var nu som Ingvar Kamprad anslöt sej 16 år gammal. Engdahl behöll sin antisemitism under hela kriget. Så det var den politik vi sett exemplifierad ovan som han anslöt sej till.
Efter kriget uppträdde Engdahl smartare än mångas andra nazister. Han skrotade rasbegreppet och talade istället om kulturell enhet. Han blev central i det europeiska återuppbygget av den fascistiska rörelsen. Malmö blev ett centrum. Engdahl hjälpte nazister att fly till säkra länder.
Och Ingvar Kamprad var med. Efter krigsslutet donerade han pengar och värvade medlemmar. Per Engdahl talade på Kamprads bröllop 1950. Fortsatte Kamprads stöd till den nysvenska rörelsen under 50-talet? Vi vet inte. Det kan ha varit så att Kamprad inte fann det så smart att ha denna relation när han byggde upp sin företagsrörelse. Kanske han verkligen lämnade fascismen ideologiskt. Vi vet inte. Han kan ha mörkat. För det visar sej att han mörkat fler gånger. Ni kommer ihåg att Kamprad ville poängtera att att han inte var med i en nazistisk organisation. Men 1998 kom det fram fakta som visade på att han varit med i just en av de nazistiska partiernas ungdomsförbund innan han blev medlem i Nysvenskarna. Organisationen var “Nordisk Ungdom”, knutit till det nazistiska partiet “Svensk Socialistisk Samling” (SSS). Ställd inför fakta 1998 medgav Kamprad sitt medlemskap men menade att hans övergång till Nysvenskarna visat att han tagit avstånd från nazismen… Notera då att Engdahls rörelse 1942 och fram till krigsslutet också stödde Hitler! Logiken haltar.
I en intervju 2010 deklarerade Ingvar Kamprad att han fortfarande såg Per Engdahl som “en stor man”.
Engdahl fortsatte att ända till sin död spela en viktig roll i den fascistiska rörelsen. 1980-1982 gjorde han ytterligare ett gästspel i SNF. Man kan se den taktik han lade fram efter andra världskriget som inspiration till Sverigedemokraternas nuvarande linje.
Det är naturligtvis möjligt att Ingvar Kamprad inte haft något med Engdahl att göra efter bröllopet 1950. Vi vet inte. Men en sak vi vet är att Kamprad gjort sej skyldig till ytterligare en mörkning och en mycket märklig sådan. Det gäller hans judiske vän Otto Ullman från Österrike.
Otto Ullman kom till Sverige på ett mycket märkligt sätt. När judar på kontinenten under trettiotalet utsattes för ett allt brutalare tryck erbjöd en svensk kyrklig organisation “Israel-Missionen” judiska barn att komma till Sverige. Men verksamheten hade minst sagt absurda inslag. Israel-Missionens mål var att få judar att konvertera till kristendomen. De skulle äntligen förstå att de haft väldigt fel i 2000 år! Mot att konvertera skulle barnen få komma i säkerhet. Dock icke föräldrar och andra anhöriga. Detta skedde samtidigt som judiska läkare förhindrades att komma in i Sverige. Men de 22 barnen från Österrike var tekniskt sett inte längre judar. De hade ju konverterat så de svenska immigrationsmyndigheterna accepterade deras inresa! Ottos föräldrar gick under i Theresienstadt, Om Otto Ullmans öde har Elisabeth Åsbrink skrivit en roman: “Och i Wienerwald står träden kvar”. En roman men baserad på den verklige Otto och hans föräldrars brev. Hon kunde i de 523 brev som Ottos dotter gett henne följa föräldrarnas oro för sonen och deras egen väg mot undergången.
Otto kommer till en granngård till Kamprads och får så småningom tjänst som dräng hos Kampradfamiljen. Så var det i verkligheten och i verkligheten blev Ingvar och Otta bästa vänner och levde tonårsliv tillsammans med allt vad det innebar. Otta var till och med med och startade upp det som skulle bli IKEA. Men han lämnade och gjorde egen karriär. Det absurda är att Otto inte hade en aning om att när Ingvar åkte i väg till sina studentkamrater så deltog denne i nazistiskt partiarbete. När han som äldre får detta klart för sej efter avslöjandena i pressen förklarar han att han aldrig känt sej så sviken i hela sitt liv. Hans ungdomsvän deltog i politiskt arbete med målsättningen att fullständigt trampa ner Ottos egen etniska grupp och Ottos egna föräldrar mördades genom den politik Ingvar var anhängare av! Men Otto visste inget om Ingvars politiska aktivitet. Ingvar mörkade.
Vi kan alltså se att Kamprad aldrig själv kommit fram med fakta. Han har erkänt när fakta lagts fram. Att han stödde Engdahl fram till 1950 är klarlagt. Därefter? Vi vet inte.
Slutligen några tankar om den image om Kamprad som fattig bondpojke som förmedlats av media de sista dagarna.
Gården han växte upp på var den största i trakten. Hans farfars far som dog 1890 var förmögen godsägare i Thuringen, Tyskland. Hans farfar som dog 1897 hade året innan flyttat till Sverige med sin hustru ,Fanny, och två söner. Ingvar Kamprad var avlägsen släkting med tyske fältmarskalken och rikspresidenten Paul von Hindenburg. Ingvars mor var dotter till ägaren av största diversehandeln i Älmhult. Gården han föddes på hade hans mor fått i bröllopsgåva av sin far. Senare flyttade de till en gård hans far redan ägde. Drängar och pigor fanns.
Det finns de som inte tycker att man ska bry sej om vad Kamprad gjorde på 40-talet. Det håller inte. Tänk om vi inte skulle skriva om detta. Om vi skulle förtränga det faktum att många (inte alls bara Ingvar Kamprad) deltog i de fascistiska rörelserna under den tid som det faktiskt såg ut som om de kunde erövra hela Europa, utrota den judiska och romska befolkningen, förtrycka all arbetarrörelse och förvandla Östeuropas folk till slavar. Så såg deras program ut och de hann påbörja genomförandet. I Danmark och Norge fick de inhemska fascisterna komma till makten med de tyska nazisternas hjälp. Efter kriget visste alla vilka de var. I Sverige blev de inte avslöjade på samma sätt. De kunde “ta avstånd” eller helt enkelt ligga lågt och låta sina politiska ställningstaganden falla i glömska. Men fascismen fanns och vi ser idag hur den åter börjar växa. Ibland som Hitlertrogna grupper som Nordiska Motståndsrörelsen. Men de flesta högerextrema rörelser ligger mycket mer i linje med den taktik som Per Engdahl förespråkade efter kriget. Sverigedemokrater, Sannfinländare, Dansk Folkeparti, Front National, Lag och Rättvisa i Polen, Fidesz och Jobbik i Ungern etc. Vi måste lära av historien.
Peter W.
