Värnplikten ska återinföras, om än i mycket begränsad omfattning och långt ifrån den allmänna som med tre rösters övervikt togs bort när riksdagen för sju år sen avskaffade värnplikten. Samma borgerliga politiker som då ansåg att avskaffandet var höjden av statsmannakonst är idag lika glada för att den ska återinföras.
Vad säger det om borgarnas försvarspolitiker, annat än att de då var tvungna att följa partipiskan? Den moderate finansministern behövde försvarsmedlen för att strö ut bidrag till bättre bemedlade, som alltid gynnades när alliansens håvor delades ut. Då fick borgerliga försvarspolitiker knipa käft. Ingen kan väl tro att borgarna i försvarsutskottet trodde att landet för all framtid skulle vara förskonat från militära hot från främmande makt. Om så vore, varför skulle de då sluta upp bakom regeringens beslut idag och gå motsatt väg mot den de intog för sju år sen? Den söndertrasade alliansen har på intet sätt gjort sig känd för att traska patrullo efter Löfven. Men i dagens politik betyder partitaktik mer än långsiktighet.
Det var inte alltför längesen vi skulle bli börsspekulanter. Ett genomarbetat pensionssystem som gav mer åt de flesta ansågs för dyrt och ersattes med en premiepension som var och en fick förfoga över, i hopp om att satsningarna på börsen skulle gynna en framtida pension. Ett större lurendrejeri har svenska folket inte utsatts för sen demokratin infördes. Hur vår tidigare landshövding, liberalen Könberg och gänget runt honom, så totalt kunde lura skjortan av socialdemokraterna i pensionsutredningen har många än idag svårt att förstå. Jag tror mig minnas att sossarnas representant i pensionsutredningen belönades med en ambassadörstjänst i ett afrikanskt land, så fort bläcket torkat sen hon skrivit under och lämnat över utredningen. Förskräckta och kunniga partikamrater som upptäckt vart pensionsutredningen var på väg att barka såg ambassadörsutnämningen som det närmaste en landsförvisning man kan komma.
Så fick vi ett pensionssystem där vi har över 800 fonder att välja mellan, extremt ska det vara precis som med allt annat det väljs mellan idag. Förutom fondförvaltarna, som tjänar multum på folks önskan att skaffa sig arbetsfria miljoner, kan inte en käft hålla reda på fondernas avgifter och avkastningar.
Den senaste tiden har mindre noggranna fondförvaltare lurat av pensionssparare deras sparade kapital. Sen det upptäckts har Löfven hotat dra ner på antalet fonder och sätta punkt för vidlyftigheterna. Det moderata ekot Kristersson har svarat, sagt att regeringen är sent ute. Alliansen tog på sin tid upp frågan. Ingen har frågat honom varför de aldrig kom till skott. Men i kretsar där politiker håller fondförvaltare om ryggen hade det inte sett bra ut, om moderaterna ryckt undan fondförvaltarnas guldsits.
Käbblet håller dem igång. De munhuggs, ingen sida viker en tum från sin uppfattning, aldrig försöker de komma varann närmare och aldrig kommer de fram till något som gör tillvaron bättre för dem de är satta att styra. Snart ska vi gå till val igen. I kulissen väntar ett parti på att få ta över arenan. Det har fått acceptans från moderaterna och det kommer inte att dröja förrän de sitter i varandras knä.
Och nere i sitt helvete, i himlen kan han inte vara med tanke på allt han ställde till med när han senast var uppe, sitter en liten man med brun skjorta, snorbroms, utsträckt arm och egenhändigt hoptotad bibel. För varje dag gläds han alltmer åt att hans idéer fortfarande lever. Och precis som de brunskjortade och armbindelförsedda ynglingarna i musicalen och filmen Cabaret sjunger han: Tomorrow belongs to me.
Håkan Boström