Jo, det går att förbjuda fattigdom! Om viljan finns!

Länsstyrelsen har gett kommunalraden Jimmy Jansson (S) och Jari Puustinen (M) tummen ner, vad gäller deras försök att via en fullmäktigemajoritet köra bort fattiga människor som begår “passivt pengainsamlande”. Jansson och Puustinen signalerar att de ska överklaga.

Upplägget från kommunledningen var att utifrån den lokala ordningsstadgan tvinga de fattiga att ansöka om tillstånd hos polisen. Därför att deras “pengainsamlande” skulle ju på vissa ställen kunna vara ordningsstörande.

Nu förstod naturligtvis kommunalråden att polisen inte skulle komma att vägra att ge tillstånd, eftersom det “passiva pengainsamlandet” inte stör ordningen i någon rimlig mening. Därför ingick i kommunalrådens paket att ett tillstånd skall kosta 150 kronor. Om dagen!

Då skulle de fattiga inte kunna skaffa tillstånd, därför att så mycket pengar lär det var sällsynt att de fattiga dagligen får i muggen. Och om någon en väldigt bra dag får, låt oss säga 160 kronor, så blir det bara 10 kronor över när kommunalråden lagt beslag på sin andel. En listig konstruktion, kanske Jansson och Puustinen tyckte. För den tog ju sikte på just de fattigas fattigdom.

Men länsstyrelsen genomskådade listen. Det “passiva pengainsamlandet” är ingen ordningsfråga, slår man fast. Därför kan man inte begära att de fattiga ska söka tillstånd bara på grund att kommunalråden i Eskilstuna låtsas mena att det är en ordningsfråga.

Flera som kommenterat Länsstyrelsens beslut har uttryckt lättnad.

Det är jättebra. Vi har hela tiden sagt att tillståndskravet är omänskligt och att det inte går att förbjuda fattigdom, säger till exempel Vänsterpartiets gruppledare Maria Chergui.

Ja, det är självklart bra att utfattiga desperata människor inte förbjuds att be medmänniskor om hjälp. Men visst går det att förbjuda fattigdom! I vår första grundlag (Regeringsformen) står det (2:a paragrafen) att:

“Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet. …”

Ett sant socialdemokratiskt samhälle tolererar inte fattigdom. Ett sådant samhälle skulle ta grundlagen ord på allvar. Utifrån parollen “FÖRBJUD FATTIGDOM” skulle kampen mot fattigdomen bedrivas med beslutsamhet och energi.

Nu menar jag inte att Maria Chergui i nyliberal anda menar att om man är fattig så har man valt det. Men att det får man göra, och människor kan välja att lägga pengar i pappmuggarna, eller att inte göra det. Samhället ska inte lägga sig detta överhuvudtaget.

Nej, Chergui och alla andra som ofta använder formuleringen menar förstås att ett tiggeriförbud endast gör situationen ännu svårare för de fattiga. Men det är ju också så att nyfattigdomen i vårt land, liksom i Europa i övrigt, i värsta “normaliseras”. Mot denna fara bör parollen “Förbjud fattigdomen” resas.

Men låtsassocialdemokraten Jimmy Jansson låtsas. Han låtsas att han är bekymrad över de fattiga tiggarnas situation. Tiggeriet är “inte människovärdigt” brukar han säga. Däri har han rätt. Tiggeriet måste bekämpas. Men inte genom förbud, utan genom att det elände och den fattigdom som driver fram tiggeriet bekämpas. Det går. Som Olof Palme skrev: Politik är att vilja!

Socialdemokrat i Eskilstuna – ej längre partimedlem

Liknande artiklar: