Beskedet om att Erik Fernström, för de flesta mer känd som rock-sångaren Jerry Williams, efter en kort tids sjukdom avlidit, har bland många i vårt land mottagits med förstämning. Beskedet kom för många av oss också oväntat. In i det sista har han på scenen och i offentligheten utstrålat vitalitet.
Som rock-legenden Jerry Williams var stockholmaren Erik Fernström oerhört uppskattad och avhållen över hela vårt avlånga land, och inte minst i glesbygd och så kallade avkrokar.
Anledningen var förstås hans röst, kärv och samtidigt kraftfull, hans tonsäkerhet och hans perfekta timing. Men inte bara det. Bakom Jerrys stockholmstugg uppfattade alla att här hade vi en ärlig och ödmjuk kille utan later. En kille som aldrig skulle kunna tänka sig att sätta sig över någon annan människa.
Erik Fernströms främsta ledstjärna var att människor borde leva i ett jämlikt samhälle. Arbetarklass var han sedan födseln. Socialistisk livshållning var han uppväxt med. Och den livshållningen gav han aldrig upp. Också i internationella frågor engagerade han sig. I kampen mot den rasistiska apartheidregimen i Sydafrika stod han i spetsen bland landets artister. Den kubanska revolutionens socialistiska samhällsbygge försvarade han alltid kompromisslöst.
En mycket unik underhållare inom svensk musik har gått bort. En underhållare med en ödmjuk personlighet och ett självklart arbetarklassperspektiv. Egenskaper som i dessa egofixeringens dagar faktiskt borde kunna ställas fram som eftersträvansvärda riktmärken inom artistvärden.
