Jag säger absolut nej till så kallade friskolor. Och jag vill inte luras av de borgerliga att uttrycka det med deras retoriska ordval, som om debatten gällde “Nej till friskolor och valfrihet”.
Vem är inte för frihet? Men är “friskolor” – alltså privatskolor – styrda av elitära välfärdsmiljonärer som mjölkar våra skattepengar fria? Är inte snarare de skolor som mer direkt styrs av svenska folket, via vår representativa demokrati och offentliga sektor friare?
Jag vägrar att spela på högerns planhalva i skoldebatten och uttrycka negativa nej. Jag föreslår positiva förslag för skolan. Jag säger JA till jämlika skolor. Vårt land, vår humanism och vår demokrati bygger på allas lika värde och rätt. Därför ska målet vara jämlik skolgång, alla skolor lika bra. Ett jämlikt utgångsläge inför vuxenlivet.
Nu vet ju alla att vi ännu är långt ifrån jämlika skolor, och då är slutsatsen att vi bör arbeta intensivt för allt jämlikare skolor. Det är en lösning på skolans viktigaste problem.
Men vad sker med privatskolorna? Jo, elever redan gynnade av utbildade medelklass-föräldrar söker sig till privatskolorna, och privatskolorna undviker gärna elever med särskilda behov. De redan privilegierade medelklasseleverna gynnas därför ofta av studiero i privatskolor, och troligen av bättre lärare lockade av mer motiverade elever.
Egoistisk valfrihet
Varför skulle en vilja ha valfrihet om alla skolor vore lika bra? Men dessa egoistiska medelklassföräldrar tänker “mina barn och andras ungar”. Fast i ett demokratiskt samhälle är ansvaret för barnen delat mellan föräldrar och samhälle, eftersom barnen är hela nationens framtid. Varför skulle annars jag och andra barnlösa ta skatteansvar för andras barn?
Jag säger JA till blandade skolor. Flickor och pojkar, arbetarbarn och medelklassbarn, invandrarbarn och infödda barn (“nysvenskar” och “gammsvenskar”). Men hur lösa detta när människor bor segregerat?
Bussning mellan skolor skräms högern med, fast ingen föreslår det. Men jag föreslår bussning som en möjlig åtgärd. Det fungerade ju i superkapitalistiska USA att bussa svarta och vita elever mellan skolor för att uppnå blandning och integration. Kunde de, så kan vi.
Ännu bättre att bygga villor i förorten, och höghus i rikemansområdena vid havet (fram för stora hyreshus i Askim, Hovås, och Torslanda i Göteborg). Och allt eftersom människor från utsatta områden kan flytta till kusten kan de stora bostadshusen de lämnar kvar i förorten gallras ut eller minska i höjd. Så kan vi även få föräldrarna integrerade i det nya mångkulturellt blandade Sverige.
Höghus i villaförorterna
Och med blandad bebyggelse med svenskar och invandrare blandade, blir det som förr naturligt att gå till den närmaste skolan. Och skolan själv blir då motor för lokal vikänsla och granngemenskap. Så Ja till lokala skolor.
Vi ser runt om i världen faran med etniska och religiösa konflikter. Men blandade skolor i blandade kvarter smälter på sikt ihop befolkningen – alla blir svenskar. Kärlek uppstår över de etno-religiösa gränserna, och “blandade barn” föds.
Men som alla människor överallt blir påverkade av främmande kulturer så förändras också den svenska kulturen. Vi “samintegreras” nya och gamla svenskar. En ny svenskhet föds med svensk kultur i botten, men med alltfler inslag av olika invandrarkulturer. Ett exempel är att deras mat blir vår mat, och deras cafésittande blir en vana även för oss.
Och i denna process på vägen mot ett enat Sverige där folket och nationen välkomnar och blandar in invandrarkultur i det svenska, och gradvis utrotar främlingsfientlighet, rasism och islamofobi, så spelar blandade skolor en nyckelroll.
Och därför säger jag också JA till offentliga skolor. Bara de har potentiell kapacitet att skapa jämlika, och blandade skolor. Och en vilja att uppnå jämlikhet och blandning som privatskolor knappast har som första prioritet.
Max 70 procent svenskar
På sikt bör vi (som föreslagits från regeringshåll) eftersträva högst 30 procent invandrare i bostadsområdena – och alltså i konsekvensens namn max 70 procent svenskar i alla områden. På lång sikt ser vi alla medborgare som “äkta svenskar” och behöver inte längre kvotering. Religion blir en privatsak, ursprung en personlig historia.
Viktigaste på kort sikt är att alla måste kunna tala svenska flytande – språket är ofta det viktigaste i alla kulturer, folk, och nationer. Jag förslår därför Ja till medborgartjänst i skolor och utsatta områden för att hjälpa till med språkträning och samhällsorientering.
Jag arbetade en gång som volontär i Nicaragua när de stängde skolorna och skickade ut eleverna ett halvår på landsbygden för att bo och arbeta med bönderna – och lära dem att läsa och skriva.
Sverige skulle kunna göra något liknande för att ena folket. Allmänna värnplikten skulle kunna återinföras och en social del av den skulle kunna vara att finnas med på skolor och förskolor som svenskkunniga, vuxenhjälpare och medarbetare mot mobbning. Och varför inte även ge arbetslösa samma meningsfulla möjlighet att (volontär)arbeta för ett enat Sverige.
Låt fantasin flöda! Tänk ett Sverige utan arbetslöshet – med rätt och plikt till någon form av samhällsarbete före bidrag.
Som möjligt motto för denna radikala nationella samhällstjänst översätter och citerar jag vågat (= trots hans USA-imperialism) förre USA-presidenten John F Kennedy:
“Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land”.
Hans Norebrink, far USA-född, åttondels norrman. Ny vänsterpartist. Volontär i Bolivia, El Salvador, Nicaragua, Marocko, Israel, Sverige.
# För att genomföra denna blandning av befolkningen, och för att se till att det fungerar rättvist vad gäller boende och arbete mellan svenskar och invandrare fordras troligen en etnisk klassificering av befolkningen – som de har i USA med samma argument. Ingen diskriminering av icke-vita.
# Liberalismen byggde på (jäm)lika möjligheter för alla under uppväxten. Sedan skulle folk bli rika eller fattiga beroende på om de jobbat hårt eller inte. Men nu under nyliberalismen vill medelklassföräldrar inte sällan ge sina barn fördelar och genvägar under uppväxten (som bättre skolor för de redan gynnade). Det är ett illiberalt tänkande.
