Jag var en sväng till Tidö slott under lördagen (18/4). Där fick jag syn på ett gammalt solur i slottsparken.
Nyfiken som jag är så tog jag en noga titt på alla finesser och detaljer.
Den vackert utsirade “urtavlan” av kopparplåt (?) med romerska siffror och en kompassros som visar väderstrecken.
Soluret står på en betongsockel cirka en meter hög. Sockeln är dekorerad med kvinnofigurer som vid en första anblick ser exakt likadana ut.
Men tittar man noga ser man att anletsdragen skiftar något från den ena till den andra. Ett ansikte tittar lite snett åt höger. Ett annat tittar lite snett åt vänster.
På kanten står en text på latin.
HORAS NON NOMINO …IST SERENAS.
Betongen är söndervittrad så det fjärde ordet är ofullständigt.
När jag letar latinska talesätt får jag napp. Där finns ”HORAS NON NOMINO NISI SERENAS”, vilket betyder ungefär “Timmarna räknar jag inte förutom de klara”.
En friare tolkning är: “Jag räknar endast de lyckliga timmarna”.
Jag frågade en man som jobbar vid slottet om han visste något om soluret, ålder och sånt.
Han visst ingenting, men trodde sig ha hört att det hamnade i slottsparken under andra hälften av 1800-talet.
Det var mulet när jag var där och tog bilder. Men en kort stund, bara några sekunder, tittade solen fram genom de mörka molnen.
Det räckte för att soluret skulle visa sig från den rätta sidan.
Text och foto:
Rolf Waltersson
