| Arbetslösheten i Sverige är högre än på tio år. Samtidigt förs en arbetsmarknadspolitik som kritiserats hårt från många håll – vissa menar att den på flera sätt försvårar i stället för att underlätta de problem den ska försöka åtgärda.
eFOLKET vill därför undersöka läget i Eskilstuna-området genom att fråga arbetssökande, arbetsgivare, forskare och beslutsfattare hur de upplever situationen. Om du har en erfarenhet du vill dela tar vi gärna emot den på kontakt@efolket.se . Arbetsförmedlingen talar om fyra grupper arbetslösa som har “svag konkurrenskraft”, alltså har svårt att få jobb. Det gäller de som saknar gymnasiekompetens, personer födda utanför Europa, personer som är äldre än 55 år och de som har en funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan. Dagens ekonomiska klimat gör det mycket knepigt även för ungdomar i största allmänhet. I år har arbetslösheten i denna grupp nått rekordhöga 25 procent. Andelen unga som är helt sysslolösa (varken arbetar eller utbildar sig) är visserligen betydligt lägre, men för den som söker sitt första jobb kvarstår dock realiteten att var fjärde ung svensk också är ute efter de jobb som finns. I den första delen fokuserar vi på situationen för ungdomar. Vi träffar ‘Patrik’, som vill förbli anonym, för att ta reda på hur det gått för honom i hans jakt på sitt första jobb. |
Patrik är 21 år och har sökt ett 60-tal jobb under en månad.
“Jag har gått i skolan för att få jobba och hjälpa till i samhället. Man undrar vem det är de söker, för inte verkar det vara mig. När man söker en annonserad tjänst svarar tre av fyra med att hänvisa till tester att fylla i innan man kan gå vidare till någon personlig utvärdering. Det kan röra sig om formulär, personlighetstester och IQ-mätningar.”
Vad han vill veta mest av allt är: “vad är tanken bakom alla dessa tester?”
Patrik är född i Eskilstuna. Han har tagit gymnasieexamen på estetisk linje och pluggat två år på en folkhögskola. Han har sommarjobbat, bland annat på ett äldreboende, men har (förståeligt nog) inte någon övrig arbetslivserfarenhet.
Har du fått några tips eller råd från skolan om att söka jobb?
– På gymnasiet fick vi inget sådant. På högskolan kunde man prata med lärarna om jobbmöjligheter för färdigutbildade i branschen, men vi fick ingen förberedelse för att söka jobb generellt. Det var helt oväntat för mig att de skulle bli så här svårt.
Hur har du gjort när du har sökt?
– Ungefär hälften av ansökningarna gjorde jag genom arbetsförmedlingens platsbank. Resten har jag hittat på andra hemsidor eller genom att tänka kreativt och spontant kontakta arbetsgivare.
Jag har sökt brett och i hela närområdet – Eskilstuna, Västerås, Strängnäs och Stockholm. Jag är öppen för att flytta om nödvändigt, men jag tycker det är tråkigt att det ska vara omöjligt att hitta någonting hemma i Eskilstuna, det är ju ändå en såpass stor stad.
Vad har responsen varit?
– Bara en av ansökningarna har lett till en fysisk intervju. I resten av fallen har jag fått inget svar (på spontanansökningarna) eller ett standardsvar med eller utan hänvisning till formulär och tester som ska fyllas i innan det kan bli tal om att gå vidare i rekryteringsprocessen.
Vilken typ av jobb har du sökt som kräver sådana tester?
– Alla slags arbetsgivare har sådana – matbutiker, klädaffärer och varuhus till exempel.
Vad tror du testerna går ut på?
– Det är det jag inte kan förstå. Jag förstår att de söker en viss personlighetstyp – men de målar upp en bild av någon som inte finns – någon slags supermänniska som inte stämmer överens med några ungdomar jag känner i alla fall!
Frågorna på personlighetstesterna är förvirrande. När man läser svarsalternativen är det uppenbart vad de vill höra. Men hur många är det då som väljer att svara ärligt, och hur många känner sig samtidigt otillräckliga?
Sen förstår jag inte riktigt logiken med IQ-testerna: är det nödvändigt att kunna lösa sådana abstrakta problem för ett ingångsjobb i en affär? På de testerna får man ju se sina resultat också – om de ligger under eller över medeltalet.
Kanske letar de efter någon som är kreativ och ihärdig. Det verkar ju som att man måste vara minst det för att klara sig vidare. Man måste kunna brottas för att komma in på arbetsmarknaden, helt enkelt.
Vilken effekt tror du testerna har på unga arbetssökande?
– Ganska knäckande. Man blir inte precis peppad till att känna ‘det är mig de söker.’ Jag tror det är fler som känner igen sig där.
Jag tycker det är synd och jag blir också ledsen för många andras skull. Jag tror det gör det svårare för många unga att fortsätta söka och försöka vara entusiastiska. Jag tycker de ställer orimligt höga krav för ett introduktionsjobb.
Man blir stressad också. Det är nog lätt att bli lite besatt av att ‘komma igenom trängseln på nätet’.
Har du gjort något annat?
– Jag har kontaktat en frivilligorganisation där jag ska börja jobba som volontär. Den ansöksproceduren liknade mer den man hade förväntat sig som arbetssökande. Jag skrev till arbetsgivaren som återkom ganska snabbt och efter ett samtal på plats beslutade vi tillsammans om hur jag kunde bidra till verksamheten.
Har du tagit någon hjälp utifrån med ditt arbetssökande?
– Jag trodde inte jag skulle behöva hjälp med jobbsökandet, men nu försöker jag skriva in mig på Arbetsförmedlingen.
Försöker? Är det inte bara att skriva in sig?
– Nej, det är flera etapper innan man får någon hjälp. Det kan ta flera timmar eller dagar innan man kommer fram i telefonkön. Den sista etappen är ett planeringssamtal. Arbetsförmedlingen publicerar lediga tider på sin hemsida som man får gå in och boka själv.
Varför kontaktade du inte Arbetsförmedlingen direkt när du ville börja jobba?
– Många säger att allt är väldigt långsamt och tidskrävande med Arbetsförmedlingen, och jag trodde jag skulle hitta jobb själv ganska snabbt.
Vad är det vanligaste sättet jämnåriga du känner har hittat jobb?
– Kontakter – till exempel hos en arbetsgivare man har sommarjobbat för.
Anna Eriksson
Läs också:
