Under rubriken Internationella arbetarförfattare kommer eFOLKET att presentera ett antal av dessa från och med nu och den första av dessa blir Den stora gruvstrejken av fransmannen Émile Zola (1840 – 1902). Bland andra verk finns romanerna Germinal, Dödssynden och Jorden.
Inledningen till Den stora gruvstrejken är följande: en man kommer ensam vandrande i ett ödsligt landskap förmodligen någonstans i norra Frankrike. Den ensamme mannen heter Etienne Lantier och kallar sig för maskinarbetare. Efter att planlöst ha varit på vandring i några dagar kommer han så småningom fram till en by som heter Montsou. Där träffar Etienne Lantier några personer som han börjar prata med. Etienne Lantier får då veta att det finns en kolgruva en bit bort. Dit beger han sig. Han får där träffa en av cheferna för gruvan och efter ett kort möte så får Etienne jobb i kolgruvan.
Det visar sig då att det finns flera gruvor i trakten. Där finns sammanlagt cirka tiotusen anställda arbetare. I den gruva som Etienne ska börja arbeta i jobbar ungefär tusen arbetare.
Gruvan Lantier ska arbeta i har nummer 240. Hans nya arbete blir att bryta kol cirka åttahundra meter ner i gruvan som totalt har ett djup på tusen meter. Där drar sig en del gruvarbetare fram genom gångarna på små vagnar under tiden som de knackar och hackar loss kolet i gruvan.
Émile Zola berättar med en känsla och insikt samt med en djup respekt för arbetarna långt nere i underjorden. Detta förmedlar Zola till läsaren på ett mycket insiktsfullt sätt. När Etienne har fyllt sin korg och vagn med kol så hissas den upp till markytan för att där sedan forslas vidare till den koltörstande industrin i Frankrike.
När Etienne har arbetat i gruvan en tid blir han invald i fackföreningens styrelse. När sedan gruvornas ägare beslutar att sänka lönen för arbetarna bestämmer sig arbetarna i gruvan att gå i strejk. Så småningom sprider sig motståndet mot ägarna till flera gruvor i trakten. Det i sin tur bidrar till att gruvkapitalisterna kallar in svart arbetskraft – samt dessutom militär – för att på så sätt försöka driva brytningen av kol vidare.
Under strejkens gång lider arbetarfamiljerna, och inte minst barnen – av svält och andra umbäranden. Vid ett tillfälle i boken sker en sammandrabbning mellan de drabbade kolgruvearbetarnas familjer och militären. Fjorton arbetare dödas, och många skadas av militärens skottsalvor. Allt detta beskrivs på ett både känslofullt och förstås dramatiskt sätt av författaren.
Hur romanen sedan slutar ska inte avslöjas här… Avslutningsvis kan man i alla fall konstatera att romanen Den stora gruvstrejken definitivt hör hemma inom den stora internationella litteraturen med inriktning på skildring av arbetarklassens villkor och kamp för rättvisa.
Kjell Andersson
