Intervjuartikeln nedan är författad av Anders Hasselbohm. Den handlar om en ny uppgift om att Craig Williamson – den sydafrikanska apartheidregimens infiltratör, spion och organisatör av terroristiska bombdåd och mord – befann sig i Stockholm i anslutning till mordet på Olof Palme.
Som agent för den sydafrikanska säkerhetstjänsten infiltrerade under andra hälften av 1970-talet Craig Williamson en internationell organisation, med säte i Geneve, som leddes av svenska socialdemokrater. Organisationens syfte var att bland annat ge stöd åt sydafrikanska apartheidmotståndare. Williamson nådde snabbt en hög position, och lyckades styra stora summor pengar, avsedda att gå till apartheidmotståndet, till det motsatta hållet – till den egna sydafrikanska säkerhetstjänsten! Han kunde också till säkerhetstjänsten lämna mängder av information om apartheidmotståndare inne i Sydafrika. Något som kom att kosta liv.
Ledande svenska socialdemokrater som Williamson under sin tid som infiltratör fick kontakt med var bland andra Pierre Schori, Mats Hellström och Bernt Carlsson –alla tre nära medarbetare till Olof Palme. Han besökte Stockholm ett flertal gånger, poserande som en vit sydafrikan som insett apartheids fördärvlighet.
Craig Williamson avslöjades av en avhoppare i Storbritannien i december 1979. När han återvände till Sydafrika hyllades han som “mästerspionen”.
Craig Williamson erkände efter apartheidregimens fall inför den så kallade sanningskommissionen (Truth and Reconciliation Commission, TRC) att han organiserat morden på medlemmen av ANC-ledningen Ruth First, antiapartheidaktivisten Jeanette Schoon och Schoons sexåriga dotter Katryn. Mordet på First (1982) ägde rum i Mocambique och morden på Schoon och hennes dotter (1984) i Angola. Williamson ledde en avdelning, från och med andra halvåret 1986 inom den militära underrättelsetjänsten, som gick under namnet Long Reach. Uppgiften för Long Reach var att slå till mot regimens motståndare även utanför landets gränser.
Craig Williamson fick av TRC amnesti för morden på First, Schoon och dottern Katryn. Liksom för bombattentat i London. Att det senare kom upp under TRC-processen var ett undantag. Endast dåd begångna i Sydafrika eller i de närmaste grannstaterna skulle tillåtas komma upp till behandling. Men dåden i London var redan kända och erkända av inblandade.
*****
Den grävande journalisten och författaren Anders Hasselbohm är bland mycket annat känd för sina gedigna kunskaper om den sydafrikanska säkerhetstjänsten och den sydafrikanska apartheid-regimens djupa fientlighet gentemot Olof Palme.
Artikeln nedan är också publicerad på författaren Gunnar Walls blogg. På Walls blogg finns också en tidigare artikel om Craig Williamson–ett resultat av djupt grävande från Hasselbohms sida. Den handlar om att den sydafrikanske chefsagenten Williamson befann sig på Kreta i Medelhavet vid en tidpunkt då också Olof och Lisbeth Palme besökte ön. Artikeln har rubriken PLANERADES ETT ATTENTAT EMOT PALME på Kreta i september 1985?
Efter valet i september 1985 tillbringade Olof Palme och hans hustru Lisbeth en kort rekreerande semester på Kreta. Det var inte första gången och det fanns ett speciellt hotell de alltid återvände till. Vilket hade lett till att de utvecklade en vänskapsrelation med ägaren Anthoussa Papageorgiou.
Valet 1985 resulterade i att Olof Palme kunde sitta kvar som Sveriges statsminister. Besvikelsen över detta var stor bland Palmes fiender; inte bara i Sverige utan också internationellt. Det finns uppgifter – från sagespersoner som tillhörde den sydafrikanska säkerhetsapparaten 1985 – om att valresultatet mottogs med stor bestörtning av den då hårt pressade apartheidregimen..
Artikeln om Craig Williamson och hans “Europa-chef” John Adam’s Kreta-vistelse lades upp på Gunnar Walls blogg den 5 juni i år. Man får scrolla ner en bra bit här för att komma till artikeln om Kreta.
eFOLKET
2020-11-27
Anders Hasselbohm:
Ny uppgift: Sydafrikansk mordorganisatör blev igenkänd
– Jag stötte ihop med Craig Williamson i Folkets hus den 21 februari 1986 vid Folkriksdagen mot Apartheid, bara en vecka innan Olof Palme mördades.
Det berättar nu för första gången Madi Gray, svensk-sydafrikanska och en välkänd och högt aktad anti-apartheidaktivist i både Sverige och Sydafrika. Hon har bland annat arbetat på befrielserörelsen ANCs Stockholmskontor.
Jan-Åke Kjellberg, den svenske polisman som allra bäst känner apartheidregimens spioneri och “dirty tricks” sedan sin tid som utredare vid den så kallade Sanningskommissionen i Sydafrika säger:
– Madi Grays vittnesmål är sensationellt och en mycket viktig pusselbit i frågan om den sydafrikanska regimen låg bakom mordet på Olof Palme. Madi Gray är en välkänd och betrodd anti-apartheidaktivist som det inte finns skäl att misstro, säger Kjellberg. Vad hon berättar utgör en oerhört viktig information.
Jan-Åke Kjellberg fortsätter:
–Jag tvekar inte ett ögonblick på att Craig Williamson, som är en spion, mördare och lögnare, men också en hyllad spionhjälte och en levande legend med ett stort ego från apartheidtiden, kan ha bestämt sig för att själv resa till Stockholm. Där kunde han lyssna till vad som sades vid Folkriksdagen där många av världens motståndare till apartheidregimen samlades.
Ur en nysläppt handling från Palmeutredningen framgår att förre chefen för rikskriminalen Tommy Lindström 2001 uppsökt Lars Nylén, dåvarande chefen för rikskrim och rapporterat om Sydafrikaspåret. I Nyléns tjänsteanteckning finns en preciserad formulering om att Williamson varit i den svenska huvudstaden “27-28 februari 1986”.
När jag nu frågar Tommy Lindström kommenterar han vad han sagt om att Williamson var i Stockholm vid tiden för mordet på Olof Palme så här:
– Nej inte då, veckan innan.
Något klart svar på varför han spontant uppger att Craig Williamson var i Stockholm veckan innan mordet och inte vid tiden för mordet ger Lindström inte.
Palmeutredarna har hittills inte funnit någon handling om att någon enda utredningsåtgärd vidtagits med anledning av vad Tommy Lindström rapporterade till Lars Nylén.
*****
Madi Gray berättar så här om när hon mötte Craig Williamson på Folkriksdagen:
– Jag hade sett en vän i en annan del av salen vid folkriksdagen som jag ville träffa. Medan det ännu applåderades i salen innan en paus gick jag snabbt ut och till den utgång där min vän skulle komma ut.
Inne i salen hade Olof Palme inför ANC-ledaren Oliver Tambo och flera av världens ledande motståndare till rasistregimen i Sydafrika just dundrat:
Om omvärlden bestämmer sig för, om människorna runt om i världen bestämmer sig för att apartheid ska avskaffas, så kommer systemet att försvinna!
Madi Gray säger:
– Jag tänkte, där skrev Palme under sin dödsdom.
Ut ur dörren där Madi Gray väntade på sin vän kom plötsligt Craig Williamson som en av de allra första.
– Han såg besvärad ut när han såg mig, säger Madi Gray. Men han sa bara ett snabbt ‘Hello’. Sedan såg jag bara hans ryggtavla när han snabbt försvann.
Hur säker är du på att det var Craig Williamson du såg?
– 99,99 procent, det vill säga helt säker!, säger Madi Gray.
Varför har du inte berättat det här för polisen?
– De hade inte trott mig och hade ändå säkert inte gjort någonting.
Men du är ju en svuren fiende till regimen i Sydafrika, du uppskattade hur Sverige agerade och vad Olof Palme gjorde. Och så mördades Olof Palme och du trodde att Sydafrika låg bakom mordet. Varför rapporterade du inte vad du hade sett?
– Att jag var en vit sydafrikansk kvinna, känd i anti-apartheidkretsar i Sverige, kunde ha gjort mitt vittnesmål mindre trovärdigt.
*****
Det finns andra än Madi Gray som har hävdat att den sydafrikanske toppagenten Craig Williamson befunnit sig i Stockholm vid tiden för mordet på Olof Palme.
Jan Danielsson, åklagare och förundersökningsledare i mordutredningen, sa i TV 4 dagen efter att Eugene de Kock 1996 pekat ut Craig Williamson som anstiftare till mordet på Olof Palme:
– Att han befann sig i Sverige kan jag bekräfta. Det vet vi att han gjorde.
Senare backade Danielsson och sa att det bara var vad han hade hört.
När Jan Danielsson i Sydafrika tillsammans med Hans Ölvebro förhörde Craig Willliamson påstod denne att han inte varit i Sverige sedan 1970-talet.
Madi Gray är en av de i Sverige som bäst borde känna igen Craig Williamson. Hon hade träffat honom flera gånger.
Medan Williamson ännu inte avslöjats som agent, vilket skedde vid årsskiftet 1979-1980, lovprisades han av många som en vit sydafrikan som flytt sitt land för att bekämpa den förhatliga rasistregimen.
Som vicedirektör i IUEF, International University Exchange Fund, i Genève föll det på Craig Williamsons lott att emellanåt bland annat besöka Stockholm och träffa representanter för utrikesdepartementet, SIDA och (s)-företrädare.
Men tidigt förekom tvivel rörande vilken sida Williamson i verkligheten arbetade för.
Madi Gray berättar att hon träffade Craig Williamson första gången 1977, då UD och SIDA bjudit in honom till Sverige tillsammans med Karl Edwards (senare också avslöjad som spion) och Nicholas Haysom (nu sydafrikansk toppdiplomat), en helt garanterad motståndare till apartheid. Honom hade de båda agenterna lyckats lura med sig för att tjäna som deras garant för att de var genuina regimmotståndare.
Madi Gray:
– Inbjudarna på UD och SIDA som nåtts av tvivel kring vem Craig och Karl egentligen agerade för ringde mig och bad mig att träffa dem för att försöka värdera om de var att lita på. Jag träffade de tre och åt middag. Efteråt kunde jag varken bekräfta eller dementera misstankarna mot Craig.
Craig Williamson hade sedan länge inriktat sig på att finna ut så mycket som möjligt om vad just Sverige företog sig emot den regim han tjänade.
Under slutet av 1970-talet infiltrerade han den till stor del svenskfinansierade och svenskstyrda organisationen IUEF som främst bjöd rasistregimerna i södra Afrika motstånd.
IUEF hade svensken Lars-Gunnar Eriksson (s) som chef. Denne stod nära flera svenska (s)-toppar. Agenten Williamson kunde både inifrån IUEF och vid flera resor till Sverige spionera på Sveriges apartheidmotstånd, opinionsmässigt, politiskt och på Sveriges enorma ekonomiska stöd till befrielserörelserna i södra Afrika.
Madi Gray träffade också Craig Williamson då han några gånger besökte ANC-kontoret på Bondegatan för att möta, Sobizana “Bizo” Mngqikana, ANCs chefsrepresentant i Sverige. Hon mötte även Craig Williamson på egen hand flera gånger. De åt middag tillsammans vid minst tre tillfällen. Hon skjutsade honom också vid ett par tillfällen i bil, hon vill minnas till flygbussarna eller Arlanda.
Vid ett tillfälle – Madi Gray arbetade då på ANC-kontoret på Bondegatan – frågade Williamson henne hur mycket hon tjänade på att jobba där. Lönen var mycket blygsam.
– Kanske kan jag erbjuda dig något bättre när jag kommer nästa gång … , sa den då ännu inte avslöjade spionen.
Madi Gray:
– Jag hade tidigt känt att jag inte helt kunde lita på Craig, inte tillräckligt starkt för att försöka avslöja honom, men tillräckligt för att inte ge honom förtroenden. Jag träffade honom bara därför att flera ledare i både England och Sverige trots varningar hade godkänt honom.
*****
Av en slump stötte Madi Gray ihop med Craig Williamson på Mariatorget en fredagseftermiddag i mitten av mars 1978.
– Det var ren otur för Craig att jag råkade möta honom där, säger Madi Gray. Det var i en stadsdel där han inte hade några officiella uppgifter. Det var ett oannonserad besök som hans kontakter på UD och Sida inte kände till. Craig pekade mot Aston Hotel (nu Rival) och sa att han bodde där.
Samma kväll satt Madi Gray på restaurangen Lilla Paris då en indier sökte hennes sällskap genom att erbjuda sig att bjuda på vin.
– Han ställde många personliga frågor om min sydafrikanska bakgrund, om böcker jag läst, vad jag engagerat mig i och liknande. Jag sa att jag inte trodde att han kom från Indien utan att han var från Sydafrika, då jag kände igen dialekten. Han försökte övertyga mig att han kom från Goa i Indien där han sa att man hade en sådan dialekt.
– Strax därpå beställde jag en taxi och skakade som ett asplöv på väg från restaurangen. Jag var övertygad om att jag hade blivit uppsökt av den sydafrikanske spion som jag bara några veckor innan hade varnats för av en besökande ANC-medlem från London. Under samma helg som jag träffat Craig på Mariatorget skedde ett inbrott på ANC-kontoret som då låg på Bondegatan 1D alldeles vid Götgatan, alltså bara några hundra meter från Aston, säger Madi Gray. Vi upptäckte det på måndagen. Ingenting stals men förövaren hade intresserat sig för papper.
Madi Gray har ytterligare ett minne. Hon träffade Williamson under den första hälften av 1979.
– Som jag minns det efter att ANC-kontoret hade flyttat från Bondegatan till Gamla Brogatan och den flytten skedde i början av januari 1979, säger hon. Craig bodde på Hotell Birger Jarl lägligt mitt emellan Sida som då låg på Birger Jarlsgatan och (s)-högkvarteret på Sveavägen. Vi skulle äta middag och mötas på Birger Jarl. Han var inte klar när jag kom så han bad mig komma upp till rummet. Han stod och grävde i sin resväska och tog upp en flaska fin och dyr whisky och sa ´Du skulle bara veta vem som ska få den här…!
– Under middagen på en restaurang i närheten av hotellet viftade Craig med armen och sa att whiskyn skulle någon få som hade anknytning till de allra närmaste kvarteren.
Craig Williamson kände väl till att Madi Gray visste att han hade betydelsefulla kontakter på Sida. Så vem var det då på Sida, eller på (s)-högkvarteret, som ju också låg nära, som var så märkvärdig att Craig försökte reta Madi Grays nyfikenhet…?
Madi Gray, vid den här tiden alltmer misstänksam mot Williamson, berättar att hon vid ett tillfälle under middagen sa till Williamson:
– Innan du tänker komma med något förslag till mig så vill jag att du ska veta att jag aldrig vill göra någonting för regimen.
Craig Williamson viftade då snabbt bort vad hon just sagt:
– Nej, nej. Inte nu…!
Det var den sista gången Madi Gray träffade Craig Williamson – förutom alltså återigen helt snabbt den 21 februari 1986.
Tog inte Craig Williamson en enorm risk genom att komma till Stockholm i slutet av februari 1986?
– Nej, han var inte efterlyst och reste säkert på ett av sina falska pass, säger Jan-Åke Kjellberg. Var det så att han bara kom för att lyssna på vad som sades vid Folkriksdagen så tog han ingen risk.
ANDERS HASSELBOHM
