Diskussionen om minimumlön är ett interkontinentalt problem. Snabbmatsarbetare strejkar för högre minimilön och bättre förmåner (2016). Foto: Fibonacci Blue /flickr.com.

Idag röstar EU-parlamentet om minimilöner – varför inte också om högstalöner?

Debattens vågor om minimilöner har gått höga genom åren. De som är för minimilöner menar att det skulle vara en garanti mot alltför usla löner.

De som är mot minimilöner befarar att det skulle drar ner ingångslönerna i kollektivavtalen, att minimilöner skulle bli som ett golv för lönesättningen. Att man ska vara “nöjd” om man får denna minimilön.

Själv är jag kluven i frågan. Vad som för mig talat mot är att EU inte ska inte bestämma över några löner. Det är upp till varje medlemsland att besluta om man vill ha minimilöner eller inte.

Vad som talar för minimilöner enligt EU-förslaget är att det skulle ange en något så när anständig lägstalön som skulle ge högre lön för många låglönearbetare som nu tvingas jobba för väldigt usla löner.

EU:s förslag är att minimilönen sätt till 60 procent av medianlönen inom respektive medlemsland:

“17 700 kronor skulle minimilönen bli i Sverige om den sätt till 60 procent av medianlönen”, skriver Dagens Arena. Det var för år 2020. I dagens läge bör det bli någon eller ett par tusenlappar högre.

Det är samma räknesätt som EU har för pensionerna. 60 procent av medianlönen (efter skatt) är gränsen för “fattigpensionär”, eller som EU uttrycker sig “låg ekonomisk standard”.

Men EU:s gräns för fattigpension är dock inte tvingande, det är enbart en uppmaning till medlemsländerna att “här går anständighetens gräns”.

Många länder inom Europa har redan minimilöner. I toppen ligger:

  • Luxemburg: 24 510
  • Belgien: 19 520
  • Irland: 18 800
  • Nederländerna: 18 600
  • Tyskland: 18 470
  • Frankrike: 17 430

I botten ligger:

  • Rumänien: 5 460
  • Ungern: 5 340
  • Lettland: 5 300
  • Serbien: 4 260
  • Turkiet: 3 960
  • Bulgarien: 3 850
  • Albanien: 2 850

Svenska argument mot minimilöner:

“Europeiska minimilöner skulle troligtvis sänka lägstalönerna i Sverige. Hota den svenska modellen där arbetsgivare och fack gör upp om lönerna utan inblandning från politiken”, skriver Dagens Arbete.

En invändning från mig är att alla inte har kollektivavtal och att det är därför många arbetare har så usla löner. Och varför är fackföreningsrörelsen så rädd. Litar man inte på sin egen förmåga och styrka att förhandla fram anständiga lägstalöner.

Jag hör på nyheterna idag att samtliga svenska ledamöter i EU-parlamentet kommer att rösta nej till minimilöner:

“Att EU lägger sig i lönesättningen hotar den svenska kollektivavtalsmodellen”, säger Centerpartiets Emma Wiesner till Sveriges radio.

Lite lustigt. I andra sammanhang är just Centerpartiet arbetarrörelsens – och fackföreningsrörelsens svurne fiende. Man hotade med lagstiftning om inte parterna på arbetsmarknaden “frivilligt” gjorde upp om försämring av LAS. Man till och med delar ut pris med en brinnande LO-borg till sin “chefsideolog” Martin Ådahl.

Som sagt — jag är kluven. Tanken med minimilöner verkar rimlig. Men ska EU bestämma om allt?

I Dagens Arena kan man läsa:

“Facken i Öst- och Sydeuropa (där man har de lägsta minimilönerna. Min anmärkning) jublar, men i Sverige och övriga Norden är oron utbredd”

Till sist en lite fundering. När EU nu vill bestämma över lägstalönerna, varför inte passa på att samtidigt bestämma över högstalönerna?

PS. När jag skriver ordet “lägstalöner” är det inget problem. Men när jag skriver “högstalöner” blir ordet markerat som felskrivet eller felstavat i mitt skrivprogram — som om ordet högstalöner inte finns. Frågor på det?

Lästips:

Rolf Waltersson

You May Also Like