Det fackliga idéinstitutet Katalys har släppt ännu en rapport om det svenska klassamhället: Klassamhällets tystade röster och perifera platser författad av Lotta Svensson och Mikael Vallström.
Rapportens ambition är att synliggöra hur klassamhället ser ut på de platser som har blivit marginaliserade i och med globaliseringen och att ge röst åt dem som bor på dessa platser. En central fråga är varför det har varit så tyst i offentligheten om vad som har hänt i det som har kallats för “resten av Sverige”.
– Vi menar att denna tystnad inte kan förstås annat än genom en analys av samhällsekonomins (kapitalismens) förändringar under senare tid och av hur det sociala landskapet, det vill säga klassamhället, har förändrats i en motsvarande omfattning, skriver rapportförfattarna.
Det ges flera exempel på människors upplevelser av att de själva och de orter där de bor har hamnat på skuggsidan i Sverige. Många har känslan att samhället inte är intresserat av att lyssna på vad de har att säga. När människor inte finner sig i den rådande ordningen och gör motstånd kan det yttra sig i såväl i högerpopulism som i nya sociala rörelser.
Ett femtiotal människor bosatta i landskapen Gävleborg och Hälsingland har intervjuats, och där drygt hälften kan sägas tillhöra arbetarklassen. Intervjuerna utgick från två enkla frågor: Vem är du? Hur ser du på framtiden?
– Det som är mest slående är den överlag mycket mörka synen på samhällsförändringarna och framtiden. Ingen trodde på en ljus framtid för hemorten. Däremot hade man vanligtvis en ganska optimistisk syn på sin egen framtid.
Många beskrev samhällsförändringarna som “oroväckande” och “farliga”; om en “en otäck utveckling” och “ett hårdare samhälle”. Det var också vanligt att uttrycka oro för välfärden – flera beskrev hur servicen, vården, omsorgen och skolan försämrats, lagts ner eller flyttats därifrån.
Andra bekymmer gällde en oro för klimatförändringarna och integrationen, som både förknippades med sociala problem och ökad främlingsfientlighet. Vad som också är påfallande hos de intervjuade är bristen på upplevd delaktighet i samhällsutvecklingen.
Men rapportförfattarna kunde notera att pessimismen också hade en annan, mer upprörd och kritisk sida.
– I flertalet intervjuer framkom en skarp samhällskritik riktad mot nedskärningarna i välfärden, globaliseringens följder, tilltagande egoism och ökade klyftor i samhället.
– Vad som gjorde ett starkt intryck var just att individerna anförtrodde oss både en livsberättelse och sina personliga, tämligen kritiska tankar om det samtida samhället. Vi blev tagna av uppriktigheten och allvaret i det sagda.
Lotta Svensson och Mikael Vallström menar att det i den rådande situationen med ett Sverige som dras allt mer isär, behövs en djupgående klass- och maktanalys för att kunna komma fram till en återupptäckt av gemensamma erfarenheter och möjligheter till förnyade demokratiska samtal.
Tommy Jansson
