eFOLKET publicerade i torsdags (17/9) två artiklar (med vår ingress och under rubriken Deprimerande och märklig och rapportering om Venezuela) om en synnerligen märklig FN-rapport. Den gick ut på att Venezuelas polis, militär och säkerhetstjänst under senare år mördat 5000 mot regeringen oppositionella. Artiklarna publicerades med ytterligare en ingress på Svensk-Kubanska Föreningens hemsida den 18/9.
Vi vet att Venezuela är ett mycket våldsamt land, att kriminella mördar och att polisen ofta dödar kriminella. Det är en bedrövlig situation i sig, men det som tillskaparna av FN-rapportens uppgifter gjort har med största sannolikhet varit att ta fasta på det omfattande våldet och polisövergreppen i Venezuelas och grundlöst hävdat att det handlat om systematiska mord i stor skala på politiskt oppositionella. Till saken hör att Venezuelas regering inte förnekat att landets polis och militär begått allvarliga övergrepp, och rättsliga åtgärder har vidtagits.
Högeroppositionen i Venezuela har i många fall dödat och grymt lynchat regeringsanhängare. Betydligt färre är de oppositionella, till höger och till vänster, som den vänster-borgerliga regeringens polis och militär bragt om livet. Det handlar inte alls om tusentals, och anledningen till att högern nu talar om 5000 politiska mordoffer på oppositionssidan är att den vill demonisera regeringssidan och bana väg för en USA-stödd militär intervention från Colombia. På så sätt skall överklassens höger ta över makten.
Känd högeradvokat lejd som rapportskrivare. Banar väg för Trump och militärt angrepp
Artiklarna nedan är tidigare (19/9) publicerade på Svensk-Kubanska Föreningens hemsida
De kastar ljus över tillkomsten av FN-rapportens uppgifter.
Svenska medier som Sveriges Radio, TV, DN med flera har helt okritiskt framfört synpunkterna i en partisk och ensidig rapport om Venezuela. Inga ifrågasättanden, inga följdfrågor.
Se också artikeln Märklig rapportering om Venezuela (18/9)
Venezuela avvisar Bachelets rapport
Venezuelas utrikesminister Jorge Arreaza förkastade i onsdags den rapport som FN:s Högkommissionär för Mänskliga Rättigheter, Michelle Bachelet, presenterat och i vilken Venezuelas regering anklagas för brott mot mänskligheten av en “oberoende” grupp.
På sitt Twitterkonto sa utrikesministern att Nicolas Maduros regering avvisat rapporten som är full av felaktigheter och som “utarbetats på långt avstånd, utan någon metodologisk skärpa av ett spökprojekt riktat mot Venezuela och styrt av regeringar underställda Washington. Det illustrerar den perversa praktiken av att göra politik av mänskliga rättigheter och är inte en politik för [att främja] mänskliga rättigheter”, sade han och betonade att rapportförfattarna försöker skada relationen mellan Venezuela och Högkommissionärens byrå.
Arreaza upprepade att Venezuela fortsätter att samarbeta med FN:s Människorättsråd och att fram tills nu har information av intresse utbytts på ett koordinerat och konstruktivt sätt med Högkommissionären. Han tillade att det skett anmärkningsvärda framsteg och att det har medgetts av Bachelet i samband med att hon tillkännagav förnyade relationer.
– När man läser rapportens pressrelease och själva rapporten, särskilt när det gäller referenser, inser man hur partisk denna rapport är, som använder YouTube och USA-finansierade NGO:er som sina huvudsakliga källor, säger en internationell expert till Orinoco Tribune.
Orinocotribune 200917
Venezuela Rejects Human Rights Report Sent to Bachelet by “Independent Mission”
Vem skrev FN-rapporten om Venezuela?
Det kommer reaktioner på den rapport som lades fram för några dagar sedan och som hävdar brott mot mänskliga rättigheter i Venezuela.
Reaktionerna koncentrerar sig på trovärdigheten hos en av advokaterna som redigerade dokumentet på 411 sidor och i vilken Venezuelas regering anklagas för godtyckliga arresteringar, tortyr och andra brott mot mänskliga rättigheter.
Det handlar om Francisco Cox, en chilensk straffrättsadvokat. I sitt CV har han en historia av att ha försvarat Jovino Novo, en hög funktionär under Pinochet-diktaturen. Cox har också givit sitt stöd till den nuvarande chilenske högerpresidenten Piñera och han har nära band till Chiles utrikesminister Andrés Allamand vars regering inte erkänner Venezuelas konstitutionelle president Nicolas Maduro.
Men inte nog med det. Cox var försvarare för den tidigare utbildningsministern i Piñeras regering och Allamands hustru Marcela Cubillos som anklagas för att inte ha uppfyllt sina lagliga och grundlagsenliga uppgifter i utövandet av sitt ämbete.
Efter det våldsamma undertryckandet av protester i Chile skickade advokater ett brev till FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter Michelle Bachelet om Cox´ inställning till de sociala protesterna. I brevet framhålls det “det tvivelaktiga i hans ställning som advokat och expert vad gäller mänskliga rättigheter.”
Vidare framhölls Cox´ “fullständiga avsaknad av analys, seriositet, objektivitet och analys av principerna i internationell rätt rörande de mänskliga rättigheterna, som i Chiles fall handlar om brott som skadar mänskligheten.”
I brevet, som skickades till Bachelet i januari 2020, uppmanar advokaterna, som är specialister i frågor om mänskliga rättigheter, till en “översyn av herr Cox´ som inte verkar besitta det mest elementära för att kunna utöva ett arbete med minimala garantier för objektivitet.”
Redradiove 200918
Quién es Francisco Cox? Corredactor de informe ONU contra Venezuela
Mer om Cox och dennes CV
Det handlar om Francisco Cox som i den så kallade ”Oberoende Internationella Gruppen” som anlitades av FN (OBS; det var ingen institutionell FN-grupp). Gruppen är en blandning av personer från vissa länder inom EU och länder från den så kallade Lima-Gruppen. Den senare bildades av latinamerikanska länder med högerregimer som var och är (idag lite decimerad efter valen i Mexiko och Argentina) en spjutspets för USA:s planer att störta den folkvalda venezuelanska regeringen.
I den nu Oberoende Internationella Gruppen återfinns Francisco Cox. Hans namn väckte ett ramaskri bland den demokratiska oppositionen och människorättsgrupper i Chile när det kom fram att han hade varit med i FN:s konsultgrupp.
För Cox anses knappast som politiskt ”oberoende” i Chile eftersom hans meritlista är lång för tjänster; sedan Pinochetdiktaturen tills dagens brutala och repressiva ministär i presidentpalatset La Moneda. Han är så betrodd inför den chilenska fascismens portalfigurer att han anlitades som advokat av Jovino Novoa, en av grundarna till det fascistiska UDI-partiet, Pinochets politiska gren under militärdiktaturen. Novoa var Pinochetregimens statssekreterare.
Under hans period på den tjänsten mördades den 25 februari 1982 de statsanställdas fackföreningsordförande Tucapel Jimenez av agenter från den hemliga politiska polisen CNI. Även den förre kristdemokratiske presidenten Eduardo Frei mördades månaden innan samma år; 22 januari 1982, under förhållanden som kriminalpolitiska experter och människorättsledare anser var ett beställt mord av Pinochetdiktaturen.
Med den basen som grund har Cox´ karriär därefter bara gått uppåt. Han har alltid varit förbunden med den chilenska extremhögerns värsta element som en rad ministrar från de chilenska högerregeringarna ledda av Sebastian Piñera.
Så är han så “oberoende” när han nu ska granska “den venezuelanska frågan”?
Samme man som viftade bort de chilenska anklagelserna mot Sebastian Piñeras regering vars karabinjärer sköt ut ögonen på 450 chilenare under protesterna förra året och fyllde fängelserna som under militärdiktaturens 17 år vid makten? Samme Sebastian Piñera som stod där i den colombianska staden Cucuta den 23 februari 2019 och applåderade när colombianska paramilitärer och venezuelanska allierade med våld försökte bryta sig in över de två gränsbroarna till Venezuela.
Samme Piñera som är en ovillkorlig allierad i Pentagons plan om att påtvinga de latinamerikanska folken sin syn på demokrati.
Dick Emanuelsson 200918
