Ur vissa vinklar ser ID 3 riktigt sportig ut. Avfotograferat från Eskilstuna-Kuriren.

Hur ser en sportbil ut? Och hur skiljer man en riktig sportbil från en som bara är förklädd?

Jag har skrivit ett antal inlägg här i eFOLKET som handlar om bilar och trafik. Om fortkörning, korta avstånd, seriekrockar och pisksnärtskador. Jag har skrivit om bilreklam. Och jag har skrivit om “fenomenet” att man kan försäkra sig mot fortkörning – att försäkringen betalar när man bryter mot gällande fartgränser och fastnar i en fartkontroll.

Och jag förundras över den tankevärld som döljer sig bakom alla floskler och klyschor som förekommer inom bilvärlden.

Idag får jag syn på en artikel i Eskilstuna-Kuriren där man på “motorsidan”, ja man har en sådan sida, provkör nya VW ID 3 Life (1st edition).

På en av bilderna visar man bakpartiet på denna nya skapelse med bildtexten:

“Ur vissa vinklar ser ID 3 riktigt sportig ut”.

Jag fattar ingenting. Vad är det som ser sportigt ut? Är det fälgen, som förmodligen är aluminium, luckan till tanklocket, eller vad? För mig ser det ut som bakpartiet på nästan vilken bil som helst. Inte helt olik min egen lilla Hyundai – som är långt ifrån någon sportig skapelse. I alla fall beträffande hästkrafter, accelerationsförmåga och toppfart.

Och om nu bilen ser sportig ut – vad är vitsen med det, om det inte är en sportbil? “Snus är snus om än i gyllene dosor”, som man säger.

När jag googlar ordet “sportbil” hittar jag följande:

“En sportbil eller sportvagn är en bil som är konstruerad för att se snabb ut (och i de flesta fall även vara det). Det ´sportiga´intrycket ges i regel av dess cabrioletkaross eller låga, oftast tvåsitsiga coupékaross. Begreppet används bland annat inom motorsport”. Källa: Wikipedia

Antingen är det jag som inte fattar vad som är sportigt med bakpartiet på denna VW ID 3 Life. Eller så är det bara en av dessa klyschor man slänger fritt omkring sig bland de bilfrälsta som ser bilen som vår heliga ko.

Har man inget vettigt att säga så är alternativen – att hålla tyst, eller säga nåt som inte är vettigt.

Några av klyschorna återkommer när man läser testförarens intryck av bilen. Testföraren som förresten är kvinna, vad det nu har med saken att göra? Jo, kanske på så sätt att kvinnor, enligt statistiken, tar det lugnare och försiktigare i trafiken än vad män gör.

Några klipp ur vad testföraren Julia Brzezinska skriver om sitt intryck av provturen med VW ID 3 Life:

“När jag kör för snabbt ber en kvinnoröst mig att sänka farten”.

Ja där ser man, det är en kvinnoröst, inte en mansröst, som säger till när det går för fort.

Kanske det finns en mansröst som ryter till om man kör “för sakta”?

Men barnen, som är med på provkörningen av denna sportliknande bil, är tydligen förtjusta:

“Vid en runda med barnen kommenterar de den snabba accelerationen (0 – 100 km/tim: 7,3 sekunder. Min anmärkning). Det är svårt att inte vara först iväg från trafikljusen”

Jag vill inte förolämpa barn på minsta vis. Barn kan vara väldigt förnuftiga.

Men jag tycker det är barnsligt och omoget, att framhålla mer eller mindre oväsentliga egenskaper hos en bil på detta löjliga sätt, där man mer eller mindre uppmanar till att köra “sportigt” i trafiken.

För länge sedan såg jag en dekal i bakrutan på en bil:

“Hellre bortkommen och omkörd, än omkommen och bortkörd”

Rolf Waltersson

Liknande artiklar