Vi står uppenbarligen inför kanske det värsta hotet om militär konfrontation mellan västimperialismen och Ryssland som vår generation upplevt.
USA och deras allierade söker varje tillfälle att driva fram ökad spänning. Det sista är hoten om bombningar i Syrien.
Motivet är påstådd attack med kemiska vapen från Asssad-regimens sida. Låt oss först slå fast att denna regim är oerhört brutal och under årtionden förtryckt alla tendenser till att ifrågasätta dess makt. Samtidigt är det så att genom den islamska jihadismens dominans inom oppositionen många syrier, speciellt från de religiösa minoriteterna (kristna, alawiter m.fl), kommit att ge regimen sitt stöd. Inte utifrån någon kärlek till Assad-klanen utan utifrån att alternativet setts som ännu värre.
Men det faktum att Bashar Assad är en brutal och hänsynslös ledare betyder inte att han är ointelligent. Den fråga som bevakare av händelserna i Syrien bör ställa sej blir: Vad skulle Assad-regimen tjäna på att dagarna innan man intar de berörda områdena ösa klorgasbomber över dem?
Regimen liksom den ryska ledningen förnekar kategoriskt att någon sådan bombning skett. Vad skulle kunna tänkas ha hänt? Ryssarna och regimen har kastat fram tanken att det hela är fejkat, alternativt att jihadist-milisen själva spridit gasen. Man kan inte utesluta något, men fejkning är inte troligt. Det andra alternativet är en möjlighet. Dessa jihadist-miliser är liksom Assad-regimen kapabla till det mesta. Ett troligare alternativ är kanske att bomber från regimens och ryssarnas flyg träffat ett förråd av gas som jihadisterna haft. Att islamska miliser använt gas, mot till exempel kurdiska enheter, är belagt.
Sanningen är att vi vet inte hur det gått till. Men det vet inte heller de journalister som okritiskt vidarebefordrar de amerikanska och brittiska påståendena.
Samma sak gäller ju attentatet med nervgas i London. Även vad gäller detta fall är det minst sagt rimligt att resa ett frågetecken för vad den ryska regimen skulle ha tjänat på att begå en sådan handling. Återigen: Vi vet inget. Men det gör inte heller den svenska regeringen som lydigt följer May och Trump och utvisar en rysk diplomat från Sverige. Inga som helst bevis har presenterats. Produktionen av det berörda medlet skedde i en fabrik i Uzbekistan som demonterades för länge sedan. Under USA:s övervakning! Det medel som användes i London kan ha varit tillverkat var som helst.
Nu twittrar Trump hot på ett sätt som motsvarar en ouppfostrad 9-årings nivå. Det otäcka är att denne infantile och narcissistiske man har kapacitet att utlösa allvarliga krigshandlingar. Man kan alls inte heller utesluta att han gör vad han nu gör i rent kortsiktigt egenintresse. Inför anklagelserna om att fått hjälp av ryssarna i valet vill han posera som superhård mot Putin. Att krig och död kan bli resultatet är av mindre betydelse, för imperialister i allmänhet och för sådana imperialister som Donald Trump i synnerhet.
I England försöker nu May undvika Camerons öde. När Cameron ville bomba led han nederlag i parlamentet. Detta är orsaken till att May nu tar beslutet direkt i regeringen.
Labourledaren Jeremy Corbyn säger nej till bombningarna och kräver en omröstning i parlamentet. Alla anständiga krafter måste nu söka former för att kunna motverka krigshetsarna. Det handlar om organisation.
