Lars Henrikssons artikel har tidigare varit publicerad i tidningen Internationalen.
Den strejk som utbröt i förra veckan i USA:s bilindustri kan bli lika viktig som det fackliga genombrottet för snart 90 år sedan. Stödet för bilarbetarna och deras fackliga ledning är massivt.
Natten till fredag i förra veckan gick det amerikanska bilarbetarförbundet UAW ut i strejk, för första gången någonsin mot alla de tre stora, Ford, GM och Stellantis (f.d. Chrysler) samtidigt. Med en taktik de kallar Stand Up Strikes, en hänvisning till de Sitdown Strikes som 1936 ledde till det fackliga genombrottet i USA, verkar de ha överrumplat företagen.
Taktiken är flexibel och innebär de flesta av de 140 000 medlemmar som berörs av förhandlingarna fortfarande jobbar som vanligt medan vilka fabriker som helst kan stoppas på mycket kort varsel. Det sparar strejkkassan och sätter företagen i en osäker situation.
Till en början har bara tre fabriker tagits ut, en av de mest lönsamma i respektive företag men om företagen inte är beredda att komma med seriösa bud kommer troligen fler att tas ut på fredag. Det gör att alla medlemmar behöver vara engagerade och företagen får mycket svårt att förbereda motåtgärder.
Berättelserna strömmar in om hur detta fungerar lokalt. På flera ställen har medvetna läckor om strejk fått cheferna att skicka motorer och annat material till andra fabriker, bara för att upptäcka att det inte finns någon där som kan lasta av materialet och att den fabrik de trodde skulle strejka inte alls gjorde det. En medlem beskrev det på sociala media som ett parti Sänka slagskepp där UAW vet precis var motståndaren har sina båtar.
Direktkontakten med medlemmarna via nätet har också gått runt de lokala ledare som fortfarande är lojala med Administration Caucus, den byråkratiska fraktion som ledde UAW i årtionden innan de röstades bort tidigare i år.
En framgång i den pågående striden skulle vara en vändning av den eftergiftspolitik den gamla ledningen fört sedan 70-talet och en möjlighet att vända den kräftgång som gjort att UAW tappat tre fjärdedelar av sina medlemmar sedan dess.
Särskilt viktigt just nu eftersom det byggs och planeras en rad batterifabriker som skulle bli möjliga att organisera med en seger i ryggen. Bilföretag sattes i veckan under ytterligare tryck när det kanadensiska facket Unifor varslade om strejk mot Fords fabriker i landet.
Strejken har också speglats i politiken. Donald Trump har givetvis ställt sig på sina miljardärskompisars sida och fördömt UAW och dess ledarskap. Bernie Sanders å andra sidan talade på fredagen tillsammans med UAW:s Shawn Fain i Detroit och har i media gått ut hårt mot bilbolagens girighet och hur viktigt det är för alla arbetare att UAW segrar.
Bildirektörerna har hjälpt till på sitt sätt, i en intervju på CNN försvarade GM:s chef Mary Barra sin årsinkomst på 26 miljoner dollar, en ökning med 34 procent på fyra år. Av en slump rätt nära den ökning UAW kräver för de kommande fyra åren.
UAW:s sätt att argumentera och organisera har inte bara fått sin medlemmars förtroende. I en undersökning från Gallupistitutet svarade 75 procent att de stod på UAW:s sida i konflikten.
Lars Henriksson
