Jenny Brown, Labor Notes.
Artikeln är en översättning ur den Detroitbaserade gräsrotsfackliga tidskriften Labor Notes.
Artikeln i svensk översättning har också varit publicerad i nättidningen Internationalen.
*******
Natten till tisdagen gick hamnarbetarna ut i strejk i hamnar från Boston till Houston. Det överraskade många eftersom det är är den första kustomfattande strejken sedan 1977 för International Longshoremen’s Association (ILA) som organiserar arbetare som lastar, lossar, spårar fartygslaster och underhåller hamnmaskiner i hamnarna på USA:s öst- och sydkust.
De 19 000* arbetarnas strejk stängde ner 14 hamnkomplex när ILA:s medlemmar krävde ett stopp för automatisering som hotar deras jobb. Strejken gäller även lönerna ; det senaste avtalet förhandlades fram 2018 innan chocker från pandemin och inflationen.
“Arbetsgivarna driver på automatiseringen under sken av säkerhet, men det handlar egentligen om att sänka arbetskostnaderna”, sa Daniel Amaly, en arbetare i Port Elizabeth, New Jersey, till pressen vid en strejkvakt vid midnatt.
Efter gryningen viftade hundratals strejkvaktande med skyltar mot tutande bilar. De jublade när någon genom en megafon sa att 35 fartyg låg i hamnen och inte kunde lossa lasten. I högtalarna spelades klassisk rock, reggaeton och merengue.
Vid en annan terminal i Newark fick strejkvakterna sällskap av två vice ordföranden för Longshore and Warehouse Union (ILWU), som representerar hamnarbetare på västkusten.
Förhandlingarna med USMX, som företräder terminaloperatörer och speditörer, avbröts i juni när facket anklagade terminaloperatörerna för att smyga in automatiserade system och ta ILA-arbete. Möten i sista minuten ledde inte till några större framsteg.
“Vi kämpar för att det ska finnas en framtida generation av hamnarbetare”, sa en hamnarbetare i Newark vid strejkvakten i morse och pekade på andra arbetarjobb som håller på att gå förlorade till följd av automatisering.
En hamnarbetare som arbetat i 10 år i Bayonne, New Jersey, sa att automatisering var hans största problem. “Det är som med kassörer och självutcheckning. Man vill inte att självutcheckningen ska ta allas jobb.” (Vissa arbetare bad att inte nämnas vid namn eftersom de inte hade tillstånd att tala med pressen).
STOR PÅVERKAN
Banken J.P. Morgan uppskattade företagens förluster till mellan 3,8 och 4,5 miljarder dollar per strejkdag. Omkring hälften av de varor som importeras till USA kommer via hamnar på östkusten och i Mexikanska golfen. En veckolång strejk skulle kunna skapa köer som det skulle ta en månad att beta av, säger affärsanalytiker.
Arbetarna får inte strejkersättning, men efter två veckor kan arbetare i New York och New Jersey få statlig arbetslöshetsersättning.
USA:s handelskammare och tillverkningsindustrins branschorganisation, National Association of Manufacturers, vädjar till Vita Huset att tvinga hamnarbetarna tillbaka till arbetet med hjälp av nödåtgärderna i Taft-Hartley Lagen. [Taft-Hartley är en federal lag som klubbades igenom 1947 efter en rad stora strejker åren innan. Den begränsar fackföreningarnas rättigheter och förbjuder bland annat strejker i en rad fall och ger presidenten rätt att stoppa strejker vid “nationellt nödläge”. öa]
“Presidenten kan skydda tillverkare och konsumenter genom att utöva sin auktoritet, och vi hoppas att han kommer att agera snabbt”, sade NAM:s ordförande Jay Timmons i ett uttalande på måndagen.
Men när en reporter på söndagen frågade Joe Biden om han skulle ingripa sa presidenten nej. På frågan varför svarade han: “Jag tror inte på Taft-Hartley.” Detta kan stärka fackets position kraftigt.
Facket strejkar inte mot kryssningsfartyg. “Vi förstår att många familjer planerar och betalar för kryssningssemestrar på passagerarfartyg mer än ett år i förväg och vi vill inte att de ska bli besvikna eller få besvär på något sätt”, säger ILA:s ordförande Harold Daggett. Fackets medlemmar kommer också att fortsätta att hantera transporter för militären.
VINSTERNA ÖKAR, LÖNERNA STAGNERAR
Lönerna har stagnerat under de senaste två avtalen samtidigt som arbetsgivarna har haft några av sina mest lönsamma år någonsin. Arbetare på östkusten börjar på 20 dollar i timmen och slutar på 39 dollar. Avtalade tillägg och övertid kan öka lönen betydligt för arbetstagare med lång anställningstid.
Men stuveriföretagen har sett vinsterna stiga och kan betala mycket mer. Västkustarbetarna, som representeras av ILWU, gick från 26 till 40 dollar i början under samma 12-årsperiod. Nu är deras ingångslön högre än östkustarbetarnas högsta lön. ILWU:s medlemmar har dessutom en enhetlig pension i alla hamnar, medan ILA:s pensioner är mycket lägre, om de ens existerar. Arbetare i vissa hamnar, som Houston och Philadelphia, har ingen pension.
Förhandlingarna har varit slutna och det är inte klart exakt var sidorna stod på måndagen. Arbetsgivarna i USMX sade att facket ville ha en löneökning på 77 procent under det sexåriga avtalet. ILA:s ordförande Daggett intervjuades på måndagen när han gick strejkvakt och sa att facket ville ha en löneökning på 5 dollar för varje år som avtalet gäller.
Däremot fyrdubblade vissa transportörer sina vinster från 2019 till 2022 och de har fortsatt att vara höga. Maersk, världens största rederi sett till intäkter, rapporterade en vinst på 9,8 miljarder dollar 2023. En ILA-rapport visar att många USMX-medlemsföretag gjorde betydligt högre intäkter 2022 än 2021 och 2020-2021 var redan ett guldår för den globala sjöfarten.
AUTOMATISERINGEN
Facket vill stärka avtalets regler när det gäller automatisering, något som företagen uppenbarligen försöker försvaga.
Terminaloperatörer och stuveriföretag klagar på att nyare terminaler i andra länder är billigare att driva tack vare sina automatiserade system. I USA finns det bara två terminaler som är automatiserade i stor utsträckning, Long Beach-komplexet nära Los Angeles.
“Hamnarbetarna i Kalifornien har redan förlorat sina jobb på grund av automatiseringen”, säger en mekaniker från ILA Local 1804 vid strejkvakten i Elizabeth, New Jersey. “Vi försöker förhindra att det händer oss.”
Under de senaste 60 åren har enorma tekniska förändringar pressat ner hamnarbetarna på båda kusterna, trots att sjöfarten stadigt har ökat i värde. När containerrevolutionen på 1950- och 60-talen undergrävde jobben för hamnarbetarna förhandlade ILA fram en containerroyalty på varje ton fraktat gods som betalades ut årligen till arbetarna för att kompensera för förlorade arbetstillfällen. Detta gäller fortfarande, även om ILA säger att det har undergrävts och förhandlar för att återställa avgifterna.
På senare tid har hamnarna på östkusten infört automatiserade system utan samråd med den ILA-kommitté som är tillsatt för att granska förändringar. I flera hamnar, bl.a. Mobile i Alabama och Bayonne i New Jersey, anklagar facket terminaloperatörerna för att ha infört radio ID-system för att spåra och registrera ankommande lastbilar, vilket minskar arbetet för ILA:s medlemmar utan att förändringarna förhandlats fram.
“Vi kom precis på dem i Mobile, Alabama”, säger Daggett, som intervjuades vid strejkvakten av Fox News. “De kringgår avtalet … Om vi inte sätter ner foten nu kommer de att köra över oss.”
Förändringar i dataprogram som påverkar jobben genomförs ofta utan förhandlingar, enligt arbetarna. Men även när terminaloperatörerna meddelar förändringar har facket små möjligheter att få garantier mot automatisering i avtalet – även om man klagar på dessa förändringar hamnar de i skiljedomstol med otillfredsställande resultat, säger arbetarna.
En viktig avtalsförändring skulle vara att avskaffa klausulen om strejkförbud. På så sätt skulle arbetarna kunna strejka och inte gå tillbaka förrän problemet med automatisering är löst.
* Många media uppger siffror på bortemot 50 000 strejkande. Artikelförfattarens uppfattning är att detta är uppblåsta siffror som inkluderar alla medlemmar, även pensionärer och sådana som arbetar under andra avtal och inte är inblandade i strejken. Arbetsgivaren uppger att 25 000 arbetar under det aktuella avtalet och facket har, som framgår av artikeln, undantagit kryssningsfartyg och militära transporter. Efter att ha talat med insatta hamnarbetare uppskattar hon att siffran 19 000 strejkande är närmare sanningen.
Artikeln är en översättning ur den Detroitbaserade gräsrotsfackliga tidskriften Labor Notes.
Joe DeManuelle-Hall och Luis Feliz Leon bidrog med rapportering.
