Redan 1931 skrev Ivar Lo-Johansson sin pamflett “Jag tvivlar på idrotten” där han pekade på idrottens “baksidor” med kommersialisering, fusk och tjyv- och rackarspel. Han förutspådde missbruk av diverse läkemedel långt innan begreppet doping fanns.
Men framför allt pekade han på idrotten “märkligt framskjutna plats i samhällslivet på bekostnad av kulturen”.
Ivar Lo-Johansson anklagades för att vara idrottshatare. Men det var inte idrottandet i sig han kritiserade, det var idrottens avigsidor han ville uppmärksamma.
Att han fått rätt på många punkter framstår klart och tydligt. Inte minst när det gäller dopning. Men framför allt har han fått rätt när det gäller idrottens kommersialisering.
De enorma summor som valsar runt kring idrottandet är helt sanslösa. Vi ser vilka enorma summor det kostar att bygga arenor inför de stora idrottstävlingarna som OS och Världsmästerskap. Enormt stora arenor som i stort sett kommer till användning vid ett enda tillfälle.
Men allra tydligast är denna penningjakt när det gäller toppidrottsmännen och deras löner. Titt som tätt ser vi listor på hur mycket de tjänar och hur mycket pengar det handlar om vid spelarövergångar från en klubb till en annan.
Topplistan för 2019 ser ut så här:
- Floyd Mayweather, boxning, 285 miljoner dollar, motsvar cirka 2,8 miljarder kronor.
- Lionell Messi, fotboll, 111 miljoner dollar, motsvarar cirka 1,1 miljarder kronor.
- Cristiano Ronaldo, fotboll, 108 miljoner dollar, motsvarar cirka 1 miljard kronor.
- Conor McGregor, MMA, 99 miljoner dollar, motsvarar nästan 1 miljard kronor.
- Neymar, fotboll, 90 miljoner dollar, motsvarar närmare 900 miljoner kronor.
Neymar slog förresten rekord som den dyraste spelarövergången för något år sedan då han såldes/köptes för 222 miljoner Euro, vilket motsvarar närmare 2,4 miljarder kronor.
Igår 8 juli, hörde på radion att det slagits ytterligare ett rekord när det gäller penninghysterin inom idrotten.
Det är Mike Trout som blivit “historisk” då han skrivit på ett tolvårskontrakt värt 430 miljoner dollar, vilket motsvarar närmare 4 miljarder kronor.
Mike Trout, eller Michael “Mike” Nelson Trout, är amerikansk professionell basebollspelare.
Baseboll är vad vi på svenska kallar brännboll. Denne Mike Trout må var duktig på brännboll. Men att man kan vara så duktig att man är värd 4 miljarder kronor låter absurt.
Hur mycket kan en duktig städerska komma upp i? Eller ett duktigt vårdbiträde?
Om alla människor är lika mycket värda är det något som inte stämmer. Är det så här “marknadskrafterna” fungerar är det nått fel på marknaden.
För mig är det uppenbart att Ivar Lo-Johansson hade rätt.
Jag tvivlar på idrotten.
Idrotten har blivit gökungen som puttar ut från boet sånt som faktiskt är viktigare.
Rolf Waltersson
