När författaren och samhällsdebattören Jan Myrdal avled i Varberg 30:e oktober skrev centerpartistiska Hallands Nyheter på sin ledarsida under rubriken:
“En urfader för för fejkade nyheter har lämnat Varberg”.
Texten var en svavelosande kritik av den kontroversielle författarens liv.
“Ett stundtals lättsinnigt förhållande till sanningen”, var ett av många nedsättande omdömen i Hallands Nyheters ledarkommentar.
“Men det visade sig att det snarare var Hallands Nyheter som visade prov på ett lättsinnigt förhållande till sanningen när man genomgående i texten kallar Jan Myrdal för Gunnar Myrdal”, rapporterar programmet “Medierna” Sveriges Radio.
“En vanligtvis mycket noggrann person gjorde en tankevurpa som dessvärre inte våra säkerhetskontroller fångade upp förrän tidningen gått i tryck.
På nätet korrigerades felet omedelbart efter att vi upptäckt det, men skadan i papperet var redan skedd. Det är på olika sätt ett oerhört beklagligt fel”, ursäktar sig Viveka Hedbjörk, chefredaktör på Hallands Nyheter när hon förklarar för Medierna.
Visst, fel gör vi alla. “Den som är utan synd kastar första stenen”.
Jan Myrdal är/var ju son till Gunnar Myrdal. Det jag reagera på är kanske inte främst att ledarskribenten i ren glädjeyra blandar ihop far och son Myrdal.
Jag reagerar snarare på det något ovanliga greppet att att “såga” en människa som just avlidit. Det är snarare “god sed” att man vid sådana tillfällen lyfter fram det positiva. För något positivt om Jan Myrdal borde väl Hallands Nyheter kunna hitta?
Jag kommer osökt att tänka på Stig Grybe och hans komiska figur “Ante Nordlund från Mobacken”, där Ante säger:
“Hilmer, bror min, han kunde räkna han – fort men fel”.
I det här fallet med Hallands Nyheter var ledarskribenten så upphetsad och glad över Jan Myrdals död att det gick “fort och fel” när han skulle spy sin galla.
PS. Jan Myrdals far Gunnar Myrdal avled 1987.
Rolf Waltersson
