Nej, alla bedrövade i det borgerliga Tidölägret, ert urusla val berodde inte på att media inte gav era hjärtefrågor momentum, som det så vackert heter. Trots att ni tog i så att ni höll på att spricka, blev inte gängkriminaliteten, lag och ordning och rysskräcken det vi främst tar med oss från valrörelsen.
Istället var det klimatrörelsen, med bland annat Fridays for Future, som kretsade i bakhuvudet på debattörerna, anhängare som motståndare, och den allt intensivare solidariteten med Palestina. Rörelser som bidrog till Vänsterpartiets och Miljöpartiets starka valresultat, rörelser som borgerligheten avfärdar som odemokratiska.
Men tji fick de. Jonas Sjöstedt och Alice Bah Kuhnke framstod för hundratusentals väljare, engagerade i miljö- och klimatkrisen, som de med den mest seriösa politiken. Enligt Naturskyddsföreningen var det också ett bra val, eftersom de klassar Vänsterpartiets och Miljöpartiets miljö- och klimatpolitik som den bästa. Naturskyddsföreningen kan knappast ens Moderaterna beskylla för vänsterextremism. Möjligtvis SD.
Ett märkligt inlägg i klimatdebatten stod SD:s Dick Erixon för: “Man pratar om att arter utrotas, men skulle vi vilja att dinosaurierna var kvar?” Jag brukar inte använda uttrycket, men i hans fall är jag nödgad – karlen måste ha hål i huvudet.
Visst gav kometens kollision med jorden för 66 miljoner år sedan förutsättningar för utvecklingen av människan. Men klimatkrisen och den nuvarande art döden riskerar att ta död på allt mänskligt liv.
Moderaten Tobias Tobé var inte mycket klokare. Att avfärda oron för klimatet med att det är ett “sifferbingo” var dåraktigt också det. Hans och Erixons uttalanden visar Tidögängets rätta ansikte – att de inte tar forskningen på allvar, i synnerhet inte alla unga som engagerar sig för att rädda klimatet.
Tidögängets uttalanden levererades samtidigt som ett gigantiskt isberg på 380 kvadratkilometer kalvade från Antarktis. Enligt forskarnas beräkningar är det lika stort som sex Manhattan. För oss som inte har varit i USA men väl i Stockholm – fler än 1000 Gamla Stan krävs för att matcha isberget.
Utöver engagemanget för miljö- och klimatet har solidariteten med Palestinas folk utvecklats till en nivå som närmar sig Vietnamrörelsen på 60- och 70-talet.
Vänsterpartiets medlemmar har medverkat till att bygga solidariteten på gator och torg. Jonas Sjöstedt var tydlig i kritiken av Israels folkmord och Hamas terrordåd. Vänsterpartiets roll i kampen för Palestina avspeglas också i partiets valresultat. 20 procent av rösterna kom från väljare med utomeuropeisk bakgrund. En ökning med hela 8 procent från förra EU-valet. Ett faktum som borgerligheten vill förklara med att Vänsterpartiet flirtar med antisemitismen och Hamas.
Vilka slutsatser kan vi dra av detta? Att Vänsterpartiet inte främst utvecklar politiken genom parlamentet. Än viktigare är bygget av massrörelserna, allt från kampen för drägliga hyror, klimatet och solidariteten med Palestinas folk till kampen mot kärnvapen.
Dessvärre är inte allt guld och gröna skogar, för att använda ett slitet uttryck.
Högerns framgångar i Europa manar till moteld. Vänsterpartiets utveckling mot ett nationalistiskt vänsterparti som inte opponerar den svenska imperialismens upprustnings- och krigsretorik är djupt beklagligt. Förhoppningsvis kommer rörelsen som håller på att utvecklas mot DCA avtalet och upprustningen, med bland annat Svenska Freds i förtruppen, att ändra Vänsterpartiets inställning. Om det är en from förhoppning återstår att se.
Gay Glans
