Den där kvällen då de hittade svulsten
som objuden slagit sig ner i min mage
armbågat sig fram
tagit plats och förgiftat
hungrigt letat nya jaktmarker
mumsat i sig och vuxit på vägen
vänt mitt liv upp och ned.
Jag sitter förstenad i en bil
som ett fossil från mitt tidigare liv
en plåtbunker runt min oro
på parkeringen utanför ICA Maxi
där det finns ett kvällsöppet apotek
dottern kommer ilande med receptpåsen
hon ska köra bilen
vara mamma till sin mamma.
Nu inleds kriget mellan det onda och det goda
som ska föras med knivar, medicin och tålamod
jag betraktar alla de stressade på parkeringen
som skyndar med matkassar på helt friska ben
inte en enda rullstol kan jag se eller rollator
fast jag inser att de måste finnas.
Jag håller mitt krympande liv och hopp
i svettiga nävar och försöker låta bli att kräkas
på något sätt ska vi klara det här
min dotter och jag.
—Lena Staaf
