- Pär Salander, författare till denna debattartikel, har tidigare medverkat i eFOLKET med flera utrikespolitiska inlägg. Han är till vardags professor i socialt arbete vid Umeå Universitet.
För en tid sedan kom Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport 2023. Centrala budskap är att de “demokratiska principerna” och den “regelbaserade världsordningen” med FN-stadga och folkrätt hittills har försvarats av USA och väst, men att de nu utmanas av Ryssland och Kina.
Dessa eftersträvar i stället “en ordning baserad på den starkes rätt” och de ”anser sig ha rätt till egna intressesfärer”. Man häpnar. Inte ett kritiskt ord kring USA:s utrikespolitiska agerande. Rysslands brott mot FN-stadga och folkrätt i Ukraina föranleder uppenbart Försvarsberedningen till att sudda i historien. Några påminnande ord:
Tidigare utrikesminister Wolfowitz’ doktrin från 1992 uttryckte att USA kommer att hindra varje land från att hota dess globala och unipolära dominans. Senare utrikesministrar och presidenter har uttalat sig i liknande ordalag, som t.ex Madeleine Albrights “Om vi måste används våld är det för att vi är Amerika” och Barack Obamas “Vi är och förblir den enda oumbärliga nationen”. Orden är dessvärre inte bara tomma ord utan bekräftas av USA:s internationella agerande:
Vad gäller de “demokratiska principerna” vet vi via forskning att USA sedan andra världskriget, som inget annat land, har tagit sig rätten att intervenera i andra länders demokratiska valprocesser (D. Levin/Carnegie Mellon University).
Det är vidare odiskutabelt att USA runt vår värld, som inget annat land, deltagit i kupper mot demokratiskt valda ledare. Typexemplet är när Allende störtades till förmånen för diktatorn Pinochet i Chile.
Vad gäller den “regelbaserade världsordningen”, så har USA efter andra världskriget under falska förespeglingar och i uppenbart brott mot FN-stadga och folkrätt, mer än något annat land spridit lidande och död. Detta inte minst i Afghanistan, Irak och Libyen. Bombningen av Falluja i Irak går för övrigt till krigshistoriens grymheter.
Dessa länder karakteriseras idag inte bara av avsaknad av demokrati utan också av sönderslagna strukturer, rättsosäkerhet och sekteristiskt våld. USA har för övrigt mer än 800 baser runt vår värld. Ryssland och Kina omkring 20 tillsammans. Den Internationella Brottmålsdomstolen är en central instans för “den regelbaserade världsordningen”. Här sitter Ryssland, Kina och USA i samma båt. Ingen av dem erkänner domstolens jurisdiktion.
Professor Mason Gaffney vid University of California sammanfattar att USA:s agerande inte handlar om försvaret av demokrati. Han konstaterar att:
USA:s militär ställer sig till förfogande för att stödja välvilligt inställda politiska ledare i utvecklingsländer och att straffa eller avsätta regimer som hotar amerikanska företags intressen”.
President Bidens storslagna “Democracy Summit” 2021 för att “befrämja global demokrati” kommenterades av The Economist:
Det var USA:s maktintressen, inte de demokratiska värderingarna, som bestämde vem som skulle få närvara.”
USA är för övrigt världsmästare till att ge militärt stöd till icke-demokratiska länder (Institutet Freedom House/USA).
USA viftar med demokrati-flaggan när man med rätta kritiserar Ryssland och Kina för uppenbara övergrepp på demokratiska fri- och rättigheter. Men med beaktande av USA:s agerande i övrigt så är det mer rimligt att se detta viftande som en marknadsförande retorik för att kamouflera egna globala maktintressen. Man kan för övrigt ifrågasätta om USA kan betraktas som en demokrati i meningen folkstyre. Politiken bestäms nämligen inte av vanligt folk utan av den ekonomiska eliten (M. Gilens/Princeton & B. Page/Northwestern University).
Jag kan se två möjliga orsaker till Försvarsberedningens dömande av Ryssland och Kina men friande av USA.
Den ena är en ideologiskt grundad selektiv blindhet. I den borgerligt liberala världen är USA godheten, oavsett agerande. Vi minns att Carl Bildt (M) lobbade för Irak-kriget och att Lars Leijonborg (L) försvarade kriget, trots att det var ett flagrant brott mot den “regelbaserade världsordningen”.
Det andra möjliga svaret är enklare än så. Vid övergrepp mot människor i vår västerländska krets, som i Ukraina, då gäller FN-stadga och folkrätt, men inte vid övergrepp mot människor i andra delar av världen, som i Mellanöstern. Det koloniala arvet slår igenom.
Spänningen i världen hårdnar. Ryssland, Kina och andra länder sammanslutna i BRICS är trötta på USA som arrogant världsdirigent, politiskt, ekonomiskt som militärt. USA höjer då tonläget. Försvarsberedningen, med Hans Wallmark (M) och Allan Widman (L) i spetsen, instämmer med att okritiskt plädera för en fortsatt USA-baserad världsordning.
Denna plädering för USA-dominans och NATO-medlemskap bekräftar att Sverige numera inte talar med sin egen, utan med USAs, röst. Det bör också noteras att Försvarsberedningen överhuvudtaget inte diskuterar vikten av avspänning, diplomati och förtroendeskapande åtgärder. Pentagon kunde nog ha skrivit rapporten själv.
Pär Salander,
Umeå
