Efter att ha blängt på varandra en stund brakar de ihop i en brottningsmatch där alla tjyvknep tycks vara tillåtna. Foto: Rolf Waltersson.

Svanarnas revirstrider – I värsta fall på liv och död

I ett tidigare inlägg här i eFOLKET presenterade jag familjen Svan. Jag lovade då en fortsättning där jag visar bilder från svanarnas revirstrider.

De här bilderna är tagna från samma plats, Ekeby våtmark i Eskilstuna.

Som jag skrev förra gången så är svanarna väldigt revirhävdande. “Inkräktare” jagas bort, om så behövs med våld. Men oftast räcker det med att skrämmas.

Först några ord och bilder om svanarnas “kroppsspråk”.

Första bilden (10) visar en lugn och fredlig svan.

På nästa bild (15) har den fått syn på något. De uppburrade vingarna och den uppburrade fjäderdräkten på halsen signalerar att något inte är som det ska.

På bilden därefter (20) Har den böjt halsen i en krok mot kroppen, samtidigt som den paddlar på lite snabbare. Tecken som visar att det är allvar. En rival har tagit sig in på förbjudet område.

Nu är det krig! I bild 30 har den burrat upp fjädrarna ännu mera för att se större ut. Halsen med den uppburrade fjäderdräkten har intagit “anfallsställning”. Farten är på max, vilket man ser på bogsvallet.

På bild 40 ser man tre upphetsade och stridslystna svanhanar som ligger bredvid varandra. En psykologisk uppvisning i vem som ser störst och starkast ut. Den här gången slutade det med att de efter en stund gav upp och simmade iväg åt olika håll.

Även bild 45 visar ett par stridstuppar som efter att ha cirklat runt varandra en stund valde att lägga ner vapnen och ge upp.

Bild 50. Man ser den revirhävdande hanen med sin uppburrade fjäderdräkt som snabbt simmar mot de två andra svanarna som med sina hoplagda vingar och raka halsar signalerar att de inte vill slåss.

I den här situationen slutar det oftast med att de som inte vill slåss lägger benen på ryggen och flyger iväg.

Samma är det i bild 60. Här är det honan och hanen som tillsammans ska jaga bort en inkräktare, som med sitt kroppsspråk visar att han inte vill ta upp kampen. Även han väljer att fly slagfältet.

Bilderna 70 och 80 visar två svanhanar som påbörjar en revirstrid som ser ut som en lustiger dans. Lite flamenco över det hela.

När de sedan brakar ihop (90 och 100) ser man att inkräktaren får en fjäder bortryckt. Jag har sett flera tillfällen där de försöker rycka fjädrarna av varandra. Kanske en “fjäder i hatten” som segertroffé.

Bild 110, 120 är från ett annat tillfälle. Även här är det fjäderryckning.

I bild 125 har hanarna trasslat in sig i någon slags vattenbrottning. Honan tittar på utan att ingripa.

I bild 130 är det tre ilskna hanar som på land burrat upp sig. Förberedda på någon slags duell.

Den ena ger sig av så att två hanar blir stående mot varandra som “arga leken” (140).

Efter att ha blängt på varandra en stund brakar de ihop i en brottningsmatch där alla tjyvknep tycks vara tillåtna (150, 160, 170, 180). Jag står på bara ett par meters avstånd och fotar. De märker nog inte ens att jag står så nära.

Efter en ganska lång brottningsmatch, kanske 5-10 minuter, ger den ena upp och springer genom vassen och ner i en av kanalerna vid våtmarken.

Då händer något märkligt. Svanen som tydligen avgick med segern vänder sig mot mig och närmar sig med långsamma men bestämda steg, ilsket blängande (190).

Eftersom jag stod bara 2-3 meter ifrån så valde jag att backa. Ångrar efteråt att jag inte slängde mig på magen för att ta bilder från marknivå. Då hade svanen sett betydligt större ut ur det perspektivet.

Men jag har hört att svanar kan nypas, men framför allt har de kraft i vingslagen.

Jag avslutar min lilla kavalkad över revirhävdande svanar med det allra bästa – eller värsta.

Det börjar med bilderna 200, 210 där man ser hur en hane kommer upp på ryggen och trycker ner den andra under vattenytan.

På bilderna därefter 230, 240, 250, 260, ser man hur svanen i underläge är helt under vattnet. Bara huvudet sticker upp. Den andra försöker trycka ner huvudet under vattenytan.

Jag har hört att svanar i de vildaste revirstriderna strävar efter att dränka varandra. Här tror jag att det var nära att hända.

Lyckligtvis lyckas den komma loss på något vis och fly därifrån.

Efteråt ser man hur den segrande hanen, tillsammans med sin hona, göra någon slags segerdans. Bild 270.

Sista bilden (280). Det är åter lugn och ro i våtmarken.

Enligt vad jag har sett av svanarnas revirhävdande under några år, så är det vanligaste att man “markerar” med kroppsspråket och snabbt simmar mot inkräktaren. Detta räcker oftast för att inkräktaren flyr sin kos.

Ibland blir det närkamper där några fjädrar ryker.

Jag har bilder där en svan flyger ikapp en annan, och sedan rycker åt sig en fjäder från rumpan.

Dramatiken där en svan var nära att dränka en annan har jag bara sett en enda gång under de 8-9 år jag gått runt vid Ekeby våtmark.

text och foto:
Rolf Waltersson

Liknande artiklar