I norra Syrien har ju den kurdiska rörelsen PYD sen flera år tillbaks lyckats etablera en demokratisk sekulär ö, Rojava, i en våldsam och diktatorisk omgivning.
Men Rojava har ju hela tiden varit under hot och attacker från Erdogans Turkiet och fundamentalistiska sunnitiska islamister.
Assadregimen i Syrien är ju nu störtad av sunnimuslimska rörelser och i dagarna träffades Syriens interimpresident Ahmed al Sharaa och en av ledarna för de kurdiska väpnade styrkorna Mazloum Abdi och kom överens om ett slut på alla väpnade konfrontationer och Rojavas integrering i Syrien. Den syriska regimen tar över gränskontroller och gas och oljefält. Kurderna ska garanteras nationella och kulturella rättigheter.
Det är ju också så att de turkiska kurdernas (PKK) fängslade ledare Abdullah Öcalan för ett par veckor sedan deklarerade att PKK bör lägga ner vapnen. Detta är i för sej ingen överraskning. Öcalan har sen lång tid tillbaka hävdat att kurderna vill ha en fredlig lösning och att man inte längre söker separation och en egen stat. Öcalan menar att man bör sträva efter autonomi och demokratisering av den turkiska staten och alla stater där kurder lever.
Den turkiske presidenten Erdogan har dock fortsatt med väpnade attacker också på de syriska kurderna i Rojava. Hur han kommer att svara på Öcalans initiativ är ännu inte klart. Men man bör se de syriska kurdernas uppgörelse i ljuset av Öcalans förslag. Om en uppgörelse sker i Turkiet försvinner rimligen argumenten för att attackera Rojava. Turkiet har ju dessutom en positiv syn på den nya syriska regimen i Damaskus. Genom avtalet som nu slutits mellan Rojava och Syrien blir ju Syrien ansvarig för gränssäkerhet med mera vilket logistiskt bör innebära ett slut på turkiska attacker.
En annan aspekt som kan ligga bakom de syriska kurderna vilja till en överenskommelse med den syriska regimen är att hittills har de haft ett stöd från USA. Ett stöd som inte grundats på någon US-amerikansk sympati för det demokratiska sekulära projektet i Rojava, utan på det faktum att USA och Rojava haft en gemensam fiende; Islamska staten. De syriska kurderna har med US-amerikansk flygstöd besegrat IS.
Men saker förändras snabbt. Vad den nuvarande maffiaregeringen i Washington kan komma att besluta i framtiden är omöjligt att säga något säkert om. Därav det logiska i Rojavaledningens uppgörelse med Damaskusregeringen.
Om detta kommer att hålla är dock också svårt att säga något om. De senaste dagarna har vi sett hur väpnande grupper, lojala med den störtade presidenten Assad, attackerat syriska regeringsstyrkor. Sunnitiska styrkor har då svarat inte bara med attacker mot dessa Assadtrogna väpnade enheter utan även genom massakrer på den allawitiska befolkningsgruppen. Hundratals civila har dödats. Assad var ju själv allawit (en variant av Shia-islam) och nu tar många anhängare av den nya regimen hämnd på civila allawiter. En våldsam spiral kan bli resultatet. Kan kurdernas uppgörelse bli ett element som vrider utvecklingen i fredlig riktning? Omöjligt att säga något säkert om detta men vi måste hoppas. Att tusentals fångar befriats från Assads fängelsehålor är naturligtvis något varje sunt tänkande människa måst hälsa med glädje. Dock finns många tänkbara scenarier vad den nya regimens möjliga vägval beträffar.
Peter Widén
