Öppet brev till Louise Epstein och Thomas Nordegren:
nordegrenepstein@sverigesradio.se
Hej Thomas och Louise!
Då det är mycket sällan som media i Sverige uppmärksammar Kubas mångåriga, professionella hälso – och sjukvårdsinsatser runt om i världen såg jag fram emot att få lyssna till ert inslag i eftermiddags. Tyvärr blev jag relativt omgående besviken på den mycket dåligt underbyggda presentationen av gästen. Men även bristen på kritiska frågar från er som SR-journalister.
Representanter för FN och framför allt WHO har vid otaliga tillfällen uttalat sin beundran och uppskattning för de ovärderliga insatser som kubanerna har utfört i nästan 60 år. Detta var uppenbarligen inte känt för den inbjudna gästen som presenterades som sakkunnig vad gäller Kubas arbete.
Inte heller nämndes något om att Kuba under nästan sex decennier har haft mer hälso-/sjukvårdspersonal stationerade i olika länder än WHO, vilket den senare har bekräftat och lovprisat.
Som FN-anställd med stationering i tre olika kontinenter har jag i mer än tre decennier arbetat tillsammans med många kubaner. Jag och mina kollegor imponerades otaliga gånger av deras professionalism och engagemang. Till skillnad från personalen för olika biståndsorganisationer levde de dessutom bland människorna som de hjälpte och på så sätt vann de en enorm uppskattning.
Att låta gästen, oemotsagd få säga att han och hans organisation har träffat en person som påstått att kubanerna inte kan neka tjänstgöring utomlands är inte värdigt ett svenskt public serviceföretag. Att detta skulle vara fallet antyddes inte vid något tillfälle något sådant för mig eller mina FN-kollegor i vårt dagliga arbete eller i samtal med kollegor vid besök i Havanna. Däremot är det korrekt att den enskilda kubanen under sin utlandstjänstgöring får enbart sin vanliga lön. Därutöver erbjuds fri tillgång till mat och bostad. Men när personen återvänder till Kuba utbetalas en bonus. Detta är baserat på kubanernas grundläggande syn på solidaritet med andra människor som beslutades om efter det att diktatorn Batista hade störtats.
WHO har också bekräftat att det inte råder någon brist på hälso- och sjukvårdpersonal i Kuba. Däremot har det under lång tid varit knapphet på en del läkemedel och sjukvårdsutrustning som beror på att Kuba inte kan importera sådan på grund av USA:s decennielånga och alltmer upptrappade, inhumana handelsblockad gentemot Kuba. Detta strider mot mänskliga rättigheter något som praktiskt taget alla länder representerade i FN har fördömt i flera årtionden men som USA helt ignorerar och även tvingar många andra länder att efterleva.
Om detta var gästen från Civil Rights Defenders (CRD) helt tyst liksom ni som journalister, avlönade av oss skattebetalare i Sverige.
Mvh,
Per-Olov
