I debatten angående flyktingmottagande och integration talas ofta om “flyktingkris”. Inte minst “flyktingkrisen” 2015 då 1,3 miljoner flyktingar sökte sig till Europa via livsfarliga färder över Medelhavet.
160 000 av denna “flyktingström” hamnade i Sverige.
Men i debatten utgår man oftast från vårt perspektiv. Hur många “orkar vi” ta emot? Hur många har vi råd att ta emot? Hur många vill vi egentligen ta emot? Hur många är egentligen “riktiga” flyktingar? Och så vidare.
Att denna, och nu pågående, “flyktingkriser” i första hand är en kris för alla dem som tvingas fly undan krigets fasor, talas det inte så mycket om. Det talas bara ur vårat perspektiv, om våra problem. Nästan aldrig ur deras perspektiv, om deras problem.
Och det talas absolut inte om att många av dem som tvingas fly undan krigets fasor, är på flykt undan bomber och granater som är tillverkade i Sverige. Ja inte bara Sverige, utan många länder i det vi kallar “den fria världen”.
Just nu pågår ett av världens hemskaste krig, kriget i Jemen. Vi vet att svenska vapen som sålts till Saudiarabien och Förenade arabemiraten används i kriget. Svenska vapen dödar. Svenska vapen dödar civila. Svenska vapen dödar kvinnor och barn.
Svenska vapen lägger stora dela av Jemen i ruiner och aska. Svenska vapen bidrar till den svältkatastrof som följer i krigets spår. En svältkatastrof som fram till nu skördat livet på 75 000 barn.
Människorna i Jemen sitter fast som i en rävsax. Om de hade möjlighet att fly skulle de göra det. Och många av dem kanske då skulle söka sig till Europa. Det rika Europa som blivit rikt bland annat genom vapenproduktion och vapenförsäljning. Ett Europa som blivit rikt genom århundraden av slaveri, kolonialism, krig och exploatering av de fattiga ländernas naturrikedomar.
Jag sitter just nu och bläddra bland gamla bilder och hittar två bilder som jag tog mitt under denna “flyktingkris” och “flyktingvåg” hösten 2015.
Det är två bilder ur tidningen Aftonbladet 4 oktober 2015. Den ena är reklam för kryssning på Östersjön:
“IT´S ALWAYS SATURDAY ON A CRUICE!
Upplev härlig lördagskänsla, oavsett veckodag. Njut av Tallinn. Och det goda livet ombord. Vem har sagt att vardagen måste vara just en vanlig dag? Koppla av, ät gott och lyxa till det. No more mondays!”
På bilden ser man ett lyckligt ungt par sittande på soldäcket med varsin drink. Ingen trängsel på däck. Gott om svängrum.
På den andra bilden ser man en annan “kryssning”. Det är en båt på det klarblåa Medelhavet. Båten är fullpackad med människor. Packade som sardiner i en sardinask.
Bildtexten lyder:
“EN KATASTROF.
Tusentals människor dör på flykt undan våld, terror, krig och fattigdom. På måndag startar Aftonbladet en redaktion i Tyskland för att förstärka och fördjupa bevakningen av den största flyktingkatastrofen Europa upplevt sedan andra världskriget”
Som sagt – två bilder av verkligheten. Två bilder, samma dag i samma tidning.
Men avståndet är så stort att man knappas kan, eller vill, tro att det är samma planet.
Text och foto:
Rolf Waltersson
