Johan Lundberg har många år som fanzineredaktör bakom sig och förhoppningsvis framför sig också. I del 1 berättade han om Pie Mag som var hans första fanzine. Vi kom även in på hans nuvarande projekt Flyktsoda. I den här delen berättar han bland annat om sin syn på fanzinekulturen idag och vad han tror om framtiden.
Du har i skrivande stund gjort imponerande 18 nummer av Flyktsoda, hur mycket tid lägger du ner på fanzinet?
– I snitt blir det nog någon timme om dagen, då räknar jag även in min skivdistribution och min label som jag ger ut skivor på. Så fort jag har ett nytt nummer klart sätter jag igång med nästa nummer. Känslan av att kunna göra nästa nummer bättre kommer alltid. Det finns dessutom väldigt många bra band att skriva om.
Hur går processen till när du gör ett nytt nummer?
– Jag planerar alltid några nummer i förväg. Vilka band och krönikörer jag vill ha med, sen är det alltid olika med hur snabbt banden svarar på mina frågor. Jag sätter ihop originalsidorna på A4 vartefter svaren kommer in. Det kommer även in mer och mer recensionsmaterial. När jag har ett färdigt original skickar jag det till en kompis som scannar in sidorna och vidarebefordrar det till tryckeriet.
En stor del av fanzinekulturen har blivit digital idag med bloggar, poddar och så vidare. Vad tycker du om fanzinekulturen idag, vilka aktiva fanzines gillar du bäst?
– Många bloggar och poddar är riktigt bra men jag föredrar pappersfanzines. De som är först med att beställa Flyktsoda är andra fanzineredaktörer. Yngre generationer har inte riktigt samma koll på fanzines och det måste vi göra något åt. I Tyskland och Sydamerika är det en mer självklar del av punkscenen än i Skandinavien. De finns bra pappersfanzines idag och jag gillar Hunden som vägrade dö, Puffy, Tack för inget, Kissan Päivät, Tragedi, Fördämning och Levande Begravd.
Har du märkt någon förändring på hur folk ser på fanzines idag?
– Folk är trögare med att beställa idag om man jämför mot tidigare. Det gäller att själv vara aktiv och inte vänta på att det ska komma beställningar. På 80- och 90-talet hade alla fanzines en större betydelse för musikscenen. Det var där man hittade nya band. Mindre skivbolag kunde annonsera gratis och på den vägen fanns en möjlighet att beställa kassetter och skivor.
– I dagens samhälle går allt mycket snabbare och jag tror vi måste skapa utrymme för att få både internetsidor och pappersfanzines att fungera parallellt. I Flyktsoda nummer 19 var temat att få folk att starta egna fanzines. Det är något jag tänker fortsätta propagera för och tjata hål i huvudet på kidsen.
Hur ser du på framtiden, dels med fanzinekulturen i stort men även med Flyktsoda?
– Jag tror att efterfrågan på något utöver att bara sitta framför skärmen kommer att öka framöver. Vi behöver träffa andra människor i verkligheten för att göra saker tillsammans. Att göra fanzines, spela i band och arrangera spelningar är ju något som inte är alienerande till skillnad mot att gå till jobbet och slava för att reproducera det nyliberala samhället för att någon annan ska bli rik.
– Jag har redan planerat för 2019 där jag kommer att ge ut både fanzines och nya skivor. Så länge jag känner motivation kommer jag att fortsätta.
