Lars Henrikssons artikel har också varit publicerad i tidningen Internationalen.
Ingen totalseger men avgörande trendbrott. Så kan man sammanfatta det som verkar bli resultatet av bilarbetarstrejken i USA.
Efter 41 dagar av stegvis upptrappad strejk mot de tre stora bilbolagen var Ford först att vika ner sig. Hotet var att UAW skulle stänga ner produktionen i den klassiska Rougefabriken i Dearborn, Michigan där landets mest sålda SUV, F150, tillverkas.
Med ett preliminärt avtal i hamn återgick Ford i produktion, något som satte stor press på Stellantis och GM som riskerade att tappa försäljning. Ett strategiskt drag från den nya UAW-ledningen som ledde till att även dessa bolag skrev under efter några dagar.
Det ekonomiskt viktigaste i Fordavtalet är en löneökning på 29 procent på 5 år och att COLA, ett system som automatiskt höjer lönen när levnadsomkostnaderna ökar återinförs efter att ha avskaffats vid krisen 2009.
Viktigt är också att de splittrande lönesystemen trycks ihop rejält så att nyanställda kommer upp i full lön på en tredjedel av tiden mot innan och många tillfällig anställda kommer att få fasta jobb och rejäla lönehöjningar. Även när det gäller pensioner och sjukförsäkringar, viktiga delar i ett land där sådant inte hanteras av samhället, utjämnas villkoren uppåt.
Avtalet innebär även förändringar i maktfrågor, som att nya viktiga batterifabriker kommer att gå in i avtalet – även de som ännu inte finns – så fort UAW organiserar dem och att facket får rätt att strejka i hela företaget om en fabrik hotas med nedläggning.
Liksom under hela striden fortsätter den demokratisk processen i förbundet. Medlemmarna hålls informerade via nätet, där både sammanfattningar och hela avtalet kommer att finnas. De kommande veckorna hålls regionala möten för att förklara innehållet och därefter möten på de olika fabrikerna där medlemmarna kan diskutera förslaget innan saken avgörs genom en allmän omröstning.
I ett nätsänt tal till medlemmarna på Ford sammanfattade ordföranden Shawn Fain avtalet och sa att oavsett hur de röstar är det som hänt en seger för arbetarklassen, något som varken han eller de andra förhandlarna fixat. Det är helt medlemmarnas verk. Han underströk att de börjat vända det ensidiga klasskrig som miljardärerna fört mot arbetarklassen i 40 år.
Och som en extra poäng: avtalen på alla tre bolagen kommer att löpa ut 30 april 2028 så att de nästa gång skulle kunna börja strejka på 1 maj, den internationella arbetarklassens högtidsdag.
UAW var det första stora fack som skrev på avtal med eftergifter åt företagen när Chrysler krävde försämringar i det gällande avtalet 1979. Det satte ett mönster av reträtter på hela arbetsmarknaden i USA. Även om det nya avtalet långtifrån väger upp alla reträtter är det ett trendbrott där UAW slagit in på en linje för att ta tillbaka vad de förlorat. Det absolut viktigaste är att de visat att det går att vända kursen om den fackliga ledningen vågar lita på medlemmarna. En viktig lärdom inte bara för arbetarklassen i USA utan minst lika mycket i vårt land.
Lars Henriksson
