Kari Parman:
Fackföreningar har i över ett sekel spelat en avgörande roll för att förbättra arbetsvillkor, löner och trygghet på arbetsmarknaden. Trots detta är det många som väljer att stå utanför facket – samtidigt som de drar nytta av de förmåner och rättigheter som fackliga organisationer förhandlat fram. Detta fenomen kallas ofta för “free riding” eller att åka snålskjuts på facket.
Fackföreningarna förhandlar kollektivavtal som omfattar alla anställda på en arbetsplats, oavsett om de är medlemmar eller inte. Genom dessa avtal garanteras minimilöner, semesterförmåner, arbetstider och anställningstrygghet. Utan facklig organisering skulle varje enskild anställd tvingas förhandla sin lön och sina arbetsvillkor individuellt, vilket ofta skulle innebära en svagare position gentemot arbetsgivaren.
Trots detta är det många som väljer att inte betala medlemsavgift men ändå njuter av kollektivavtalens trygghet. De slipper den ekonomiska kostnaden medan betalande medlemmar står för notan.
Utöver att förhandla kollektivavtal hjälper facket också till i enskilda tvister mellan anställda och arbetsgivare. Många vet inte hur de ska gå tillväga när de stöter på problem, och de känner inte alltid till sina rättigheter och skyldigheter. Då har man facket att vända sig till. Det kan handla om allt från obetalda löner och felaktiga uppsägningar till arbetsmiljöproblem och diskriminering.
Att stå ensam i en konflikt med arbetsgivaren kan vara svårt, och arbetsrätt är ofta komplicerat. Den som inte är medlem i facket saknar ofta den kunskap och det stöd som krävs för att driva sin sak. Därför är det en trygghet att ha en organisation i ryggen som kan föra ens talan och se till att rättvisa skipas.
Kollektivavtal och försäkringar som följer med fackligt medlemskap är de bästa alternativen för att skapa en tryggare tillvaro. De ger tillsammans inte bara bättre löner och villkor, utan också skydd vid sjukdom, arbetslöshet och pension. Många tänker inte på detta förrän de själva drabbas – då är det lätt att vilja ha stöd, men svårt om man valt att stå utanför facket.
Det är lätt att klaga på facket när något inte fungerar som man vill. Men facket är inget mystiskt väsen – det är vi som är facket. Den som står utanför men ändå vill ha trygghet och rättigheter kan inte skylla på någon annan än sig själv. I stället för att kritisera är det bättre att göra något konstruktivt och bidra till den kollektiva styrkan.
Naturligtvis var facket starkare förr, när samhället var mer orättvist och arbetsvillkoren sämre. Idag lever vi i ett informationssamhälle där många tror att de är tillräckligt upplysta och starka för att klara sig själva. Men det är en chimär att tro att individen är stark ensam.
När det väl gäller – när du blir felaktigt behandlad, när lönen uteblir eller när din arbetsgivare bryter mot avtalet – då är det facket som står där som din främsta försvarare. Och för att det ska fungera måste vi alla bidra, inte bara några få.
Svaga fackföreningar leder till utnyttjande av arbetare.
Varför tror ni att arbetsgivarna betalar lägre löner och ger sämre villkor för sina anställda i länder utanför Europa? Tror ni att de gör det för att de är rasister? Eller kan det vara så enkelt att företagen helt enkelt gör som de vill när fackföreningarna är svaga eller obefintliga?
I länder där arbetarna inte har en stark röst ser vi låga löner, långa arbetsdagar och usla arbetsvillkor. Företag drivs av vinstintresse och kommer att pressa ner kostnaderna där det är möjligt. Om det inte finns någon som organiserar de anställda och ställer krav, kan arbetsgivarna utnyttja situationen och betala så lite som möjligt.
Det är exakt därför fackföreningar är så viktiga – både här och i resten av världen. Om vi börjar ta våra rättigheter för givna och facket försvagas, kommer vi att gå i samma riktning. Arbetstagarnas trygghet är inget som är skrivet i sten, utan något som måste försvaras och upprätthållas genom gemensam organisering.
Kari Parman
Gnosjö
