Torsdag 17.7 1969
Besök på Viviendas i Havanna. Jag fungerar som tolk åt Eva som uppträder som svensk stadsplanerare på besök. Viviendas betyder bostäder och står för den avdelning inom byggnadsministeriet, Micons, som arbetar med bostadsbyggnad. Den kan i vissa avseenden jämföras med Bostadsstyrelsen i Sverige, dvs. Bostadsstyrelsen sammanslagen med produktionsapparaten. Dels finns en riksinstans här i Havanna, dels provins- och kommunkontor. Vi besökte Havannas provinskontor, där man sysslar med detaljplanering av bostäder och bostadsområden i hela provinsen. Planificación Fisica, också en del av Micons, drar upp riktlinjerna, lokaliseringen av nya byar t.ex., och gör översiktsplaneringen. Plan Habana är ett Planificación Hsica- kontor.
Vi tittade på planeringen av några nya byar i Havannaprovinsen och planerna på utbyggnad av de befintliga städerna. Valle de Peru är en sådan ny by. Den kommer att bestå av 300-350 bostäder och ligga i centrum av en boskapsregion på ca 5X5 kilometer. Byarna planeras med utgångspunkt från jordbruket och den arbetskraft som behövs för ett jordbruks- omland. Uppbyggnaden föregås av diskussioner med bönderna, dels övertalning för att de ska lämna sina ensliga gårdar, dels för att ta reda på deras önskemål, familjens storlek och behov. I övertalningen ingår att man bygger poliklinik och skola först och att man påvisar den förbättrade bostadsstandard som de nya husen innebär. Man räknar inte med att byarna kommer att växa.
San José, en stad i närheten av Valle de Peru med 20000 invånare, beräknas växa till ca 40 000. Man planerar ett servicestråk i centrum, en utbyggnad av den befintliga affärsgatan. Trafiklösningen grundar sig helt naturligt på ett ganska måttligt bilbestånd. Ännu finns inga normer för den kollektiva trafiken, men målsättningen är att den skall svara för den största delen av transportarbetet liksom nu.
Efter några timmar på provinskontoret åkte vi ut med en av arkitekterna för att titta på Habana del Este och en ny by i Gröna bältet, Via Tunel. Habana del Este är ett nytt bostadsområde för ca 10 000 människor. Det började planeras omedelbart efter maktövertagandet 1959. Dels för att skapa bostäder åt de människor som bodde i den värsta slummen, dels för att skapa arbetstillfällen. En av revolutionens målsättningar var att avskaffa den stora arbetslöshet som rådde i det imperialistiska systemet, men detta blev svårt den första tiden när det ena efter det andra nordamerikanska företaget flyttade sin verksamhet ut ur landet och gav upphov till ännu större arbetslöshet. En del av de friställda fick bygga Habana del Este. Det byggdes med helt traditionella metoder, hantverksmässiga och arbetskrafts- krävande.
Så småningom kom revolutionens projekt för den ekonomiska uppbyggnaden igång och man kunde inte avvara arbetskraft för en så improduktiv sysselsättning som att bygga bostäder. Slutfasen av utbyggnaden skedde därför med förtillverkningsmetoder som kräver mindre arbetskraft. 30 arkitekter var inblandade i projektet och det har satt sina tydliga spår i pittoreska och utstuderade detaljer. Många av den gamla tidens arkitekter var mer intresserade av att sväva ut i manieristiska improvisationer än att bygga enkla och billiga bostäder.
Målsättningen för projektet var att ge ett alternativ till den kapitalistiska stadens sterila kaos och skapa en mänskligare och mer rationell miljö med träd och friytor och en väl utbyggd service för alla, skolor, daghem, polikliniker, affärer, fritidslokaler, bollplaner osv. Resultatet blev väl inte helt lyckat, bland annat för att planerarna inte kunde frigöra sig från det traditionella kapitalistiska planeringstänkandet. Det har man val inte helt lyckats med ännu men man har i alla fall hunnit en bit på väg. Habana del Este är ett ganska avslutat område och kommer ej att byggas ut förrän man behöver evakuerings- bostäder för de människor som bor i gamla Havanna när saneringen påbörjas där. Förutom i Habana del Este planerar man ny bostadsbebyggelse i Havannas södra utkanter, men mycket litet. Man räknar med att den utflyttning från Havanna som redan kan iakttagas ska kunna vidmakthållas. Stadens invånarantal kommer visserligen att fortsätta att öka något men inte ens så mycket som den naturliga befolkningstillväxten. Det är ju också ganska naturligt. Arbetsplatserna ligger på landsbygden, decentraliserade, och folket söker sig dit arbetet finns.
Efter Habana del Este åkte vi till Via Tunel. Byn uppfördes för de människor som evakuerades för ett stort dammbygge. Den består av en- och tvåvåningshus med små trädgårdar och några fyravånings flerfamiljshus. En liten centrumbyggnad finns också. De människor som bor i Via Tunel har aldrig bott i annat än bohios och har inrättat sitt nya liv efter det mönstret. De tillbringar en stor del av sin fritid på balkongerna eller verandorna i de obligatoriska gungstolarna.
Utflykten avslutades med ett besök i ett experimentområde nära revolutionsplatsen i Havanna. Där prövas ett jugoslaviskt förtillverkningssystem för bostäder. Det består av förtillverkade och förspända betongpelare och -balkar som bildar ett ramverk på vilket bjälklagen läggs in. Mellan lägenheterna ställs förstyvande betongväggar, övriga väggar är lätta, asbestcement på träramar. Systemet är betydligt bättre än den ryska granpanelmetoden. Lägenhetslösningarna blir mer öppna och funktionella, anpassbara till olika hushållstyper.
Vi besökte en familj som nyss flyttat in, bestående av mor och far, tre döttrar och en son i skolåldern. De hade tidigare bott i ett rum och kök och var naturligtvis lyckliga över sin nya bostad. Den består av tre sovrum, ganska små, och ett stort vardagsrum-matrum. Köket är mycket litet och vetter mot ett ventilations- och ljusschakt i huskroppens mitt, en ganska vanlig lösning på Kuba. Möbler och övrig inredning, köksbänk och skåp ingår. Sittmöblerna var nytillverkade av trä och rotting på järnstativ. Förvaringsmöbler och bord av fanerad spån- skiva. En stor balkong finns i anslutning till vardagsrummet, försedd med fyra gungstolar. Där blev vi bjudna på kaffe och tittade på solnedgången.
