Söndag 20.4
Nästan hela veckan har jag arbetat i Cubanacan, i en gammal rikemansvilla som gjorts om till keramisk verkstad, eller snarare fabrik. Där tillverkas muggar, askkoppar, vaser, osv. Det är konsthantverk för export till största delen. Jag har blivit bekant med Amelia, en fyrtioårig kvinna som prövat på det mesta här i livet.
Hon hade ingen utbildning, en bondflicka som gifte sig tidigt och födde barn. Men i och med revolutionen förändrades hela hennes liv. Hon deltog entusiastiskt i uppbyggnadsarbetet, började läsa och förstå, bröt sig ur det isolerade liv som var kvinnans lott. För något år sedan började hon lära sig dreja och känner nu att hon äntligen har hittat sin plats och sin uppgift i revolutionen.
Vår “familj” har utökats. Några av vännerna har efter en tid blivit de ”bästa” och i princip flyttat hem till oss. Det är Rafael och hans vänner Juan och Sarah. Juan är typograf med författarambitioner och Sarah skall bli lärare. Pablo deltar också ofta i umgänget. Han är kollega till Rafael och bor alldeles i närheten av mig. Yvonnes position som matlagnings- expert hotas av Rafael som lagar de mest fantastiska måltider. Hans vårdslöshet med matvarorna passar inte på dagens Kuba. Han gör av med veckans ranson på två, tre måltider. Vi älskar honom ändå, frossar några dagar och gnager på benen.
