Måndag 26.8
Vi har hunnit besöka de flesta möbelfabrikerna runt Havanna och ska sammanfatta våra erfarenheter. Egentligen är det synd att kalla dem fabriker, de flesta tillverkningsställen är mycket små och produktionen hantverksmässig. Det finns två större traditionella trämöbelfabriker, vardera med ett 50-tal anställda. I den ena tillverkas lyxmöbler av ädla träslag för export, i den andra enklare möbler för folket. Båda har rätt liten kapacitet och tillgången till trä är begränsad. Kubas egna skogar så gott som skövlades under imperialisttiden. Några andra inhemska material för möblertillverkning existerar knappast heller och den nordamerikanska blockaden begränsar importmöjligheterna. Med de här traditionella tillverkningsmetoderna kan, även om de skulle rationaliseras, inte på något sätt behoven tillgodoses. Det finns också en fabrik som tillverkar gungstolar och andra möbler av aluminiumrör och det finns två hydrauliska bockningsmaskiner. Den var tidigare i nordamerikansk ägo. Man har importerat en stor mängd tunnväggiga stålrör från Sovjet och det verkar som om det kommer att sätta stor prägel på vårt arbete. Närmast ska vi studera andra tillgängliga material mer och sedan de traditionella möbeltyperna.
Under besöket på fabrikerna blev vi rätt imponerade av många av administratörerna. De flesta fabrikerna hade existerat före revolutionen och hade då kapitalistisk ledning. När den stack fick ofta någon arbetare ta över administrationen, ibland med väldigt dåliga förkunskaper men mycket stor entusiasm. Det medförde naturligtvis stora problem i början eftersom arbetarna inte fått någon insikt i skötseln av fabriken. Men de fick lära sig och nu imponerar många av de här killarna genom sin kunnighet och arbetsglädje. Det finns naturligtvis undantag, nya stroppar i ledningen.
