Konstskolan i Cubanacan fullföljdes och förbättrades för att fungera för undervisningen, och blev ett världsarv, “Världens vackraste konstakademi”. (Foto: Eva Björklund)

Evas dagbok från Kuba (29) – Den 10 augusti, 1968

Kubadagbok 1968

Lördag 10.8

Tog med Bengt till den överbefolkade badstranden i Marianao för att han skulle få ett begrepp om kubanskt socialt liv och kontakt med folket.

Sedan gick vi och tittade på konstskolan i Cubanacan, som ligger rätt nära. Den byggdes i början av revolutionen och skulle bli ett kulturellt centrum för hela Latinamerika. Uppgiften att rita det gick till en “stor” arkitekt, Porro, som med stor övertalningsförmåga lyckades lura in de icke fackkunniga revolutionsledarna på projektet, och det påbörjades med stor entusiasm. Men det kostade en djävla massa pengar och lade beslag på nästan alla byggnadsarbetarna, så de ansvariga började dra öronen åt sig. Kuba har ju knappast råd med den här sortens byggen och arbetet avstannade innan alla skolavdelningar blev färdiga. Tre fullbordades, två lämnades halvfärdiga tills vidare. Många tycker att byggnaderna är vackra och imponerande som skulpturer, och det må vara, men de fungerar inte på något sätt för den verksamhet som skulle äga rum där och studenterna får finna sig i ganska olidliga förhållanden. Det hela är ett strålande exempel på arkitekturen som tyranni. Porro gjorde den kubanska arkitekturen en stor otjänst genom detta vansinnesbygge. Han skapade misstro och motvilja mot arkitektur och arkitekter. Nu sitter han i Paris och klagar över att inte få göra den arkitektur han vill på Kuba.

Vi tittade också lite på resultatet av målningsundervisningen och tyckte rätt bra om det vi såg. Några av eleverna höll på att förbereda en utställning om de hundra årens kamp, om det som hänt sedan 1868 då upproret mot spanjorerna startade. De tillhörde sista årskursen och skulle bege sig till Camagüey efter avslutad examen för att arbeta med “la columna juvenil del centenario”, de 50 000 ungdomar som skall odla upp Camagüey. Avsikten är att konstnärerna dels ska undervisa i teckning, någon sådan undervisning finns ännu inte i skolorna, dels själva producera bilder och göra utställningar men också delta i jordbruksarbetet. Den utställning som de förberedde ska de ta med sig till Camagüey.

Liknande artiklar: