Måndag 22.7
Möte på ministeriet för att tala om betydelsen av attacken på Moncada 26 juli 1953. Mötet organiserades av particellen på ministeriet. Det började en timme för sent. Två av dem som var med om attacken berättade hur den hade gått till och svarade på frågor. En av mina arbetskamrater påpekade i frågeform likheten mellan misslyckandet i Moncada och Ches misslyckande i Bolivia. Hur nederlagen blir segrar genom att de tänder den revolutionära gnistan. Om det är sant i Bolivia vet vi ju inte än.
Tisdag 23.7
26 juli kommer allt närmare och sätter sin prägel på varje arbetsdag. Idag har vi haft mottagning för pionjärer på jobbet. Varje arbetsplats står fadder för någon skola. Praktiskt taget alla elever är med i pionjärorganisationen, den är inte en elitorganisation som partiet eller ungkommunistförbundet. De gick runt och tittade på vad vi sysslade med, sedan fick de saft och kakor (vi också) och presenter som vi hade gjort, porträtt av Che, målarböcker, etc. De tackade med små uppträdanden.
Efter pionjärfesten var det simultanschack, en stor del av de anställda ställde upp mot juniormästaren och resten tittade på. Vi fick godsaker och coca-cola. Kubanerna är väl de enda i världen som producerar coca-cola utan att vinsten går till Förenta Staterna. Tillverkningen fanns före revolutionen och bara övertogs. En seger över imperialismen. Vid tiotiden på kvällen lämnade jag hotellet för att ställa mig i kö för att åka till Santiago. Jag har tagit ledigt några dar från jobbet for att bese den beryktade karnevalen som äger rum där runt 26 juli. Men eftersom jag inte hade tänkt på att beställa biljetter i förväg måste jag köa för överblivna biljetter och det kan ta tid. Jag ska bo hos Sergios syster Martha. Hans familj är från Santiago.
