Fredag 7 juni
När jag kommer hem från jobbet sover jag bara. Eventuellt tar jag en promenad i solnedgången tillsammans med Rafael. Vi tittar på havet och äter middag på någon liten restaurang utan kö. Nere vid hamninloppet finns ett trevligt ställe där man kan få ris, stekta ägg och gurksallad som smakar jättegott.
Idag promenerade vi till Vedado där hans föräldrar bor och jag fick ett glas färsk mjölk av deras åldringsranson. Båda är över 60 år och får alltså en liter färsk mjölk om dagen. De tillhörde den mycket begränsade svarta borgarklassen som lyckades skaffa sig utbildning och drägliga förhållanden, men är ändå båda kommunister sedan länge tillbaka.
Måndag 10 juni
Stort möte på arbetsplatsen för att fastställa arbetarkollektivets målsättning inför 26 juli, årsdagen av attacken på Moncada-fästningen i Santiago de Cuba 1953. Vi samlades i aulan på andra våningen. Där finns tältstolar, bord och ett podium och den används för de flesta mötena. Vi beslöt att hedra minnet genom att arbeta en timme extra varje dag utan övertidsersättning. Det har man redan generellt avstått ifrån vid ett tidigare möte.
Jag fick ut min första lön och bjöd Carmen på middag på Hotel Nacional. Vi åt så vi nästan sprack, var sin jättebiff och glass till efterrätt. Kalaset kostade därefter, 16 peso.
