Den senaste tiden har vi fått se ett allt aggressivare USA. Trumpadministrationen kastar idag omkring sig hot om tullar och ekonomiska sanktioner mot länder och regeringar som inte böjer sej för den US-amerikanska regeringens vilja.
Företag och banker världen över, som har någon som helst förbindelse med Kuba, hotas med böter, utestängning från USA-marknaden och förbud mot att hantera US-dollar. I den allra flesta fallen lyder företagen, utan hörbara protester, direktiven från Washington. De senaste veckorna har Kuba drabbats av en upptrappning av sanktioner. US-amerikanska medborgares möjligheter att besöka Kuba har försvårats. Sanktioner har drabbats Venezuela oerhört hårt och skruvats upp under den senaste tiden. Mot Kina har ett handelskrig inletts. Mexiko hotas med höjda tullar om den Mexikanska regeringen inte tar på sej att på Trump-regimens order förhindra centralamerikanska emigranter att ta sej fram till gränsen mot USA.
Men slagen och hoten stannar inte vid ekonomiska sanktioner och tullar. USA hotar idag Iran med “utplåning”!
USA:s krigsfartyg samlas i persiska viken. Trump har ända sedan sin installering eftersträvat konflikt med Iran. Obama skrev tillsammans med Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Kina och Ryssland under avtalet som innebar att att Iran avstod från utveckling av känvapenkapacitet mot att sanktioner lyftes. Trump har ensidigt dragit USA ut ur avtalet och hotar alla länder med ekonomiska åtgärder om de inte följer USA:s upptrappade sanktioner mot Iran.
Storbritannien har i dagarna slutit upp i konfliktsökandet. En Iransk oljetanker har kapats vid Gibraltar med motivering att den förde med sej olja med adress Syrien. Brittiska och US-amerikanska krigsfartyg anländer till och uppträder allt mer hotande utanför Irans kust. En av motiveringarna som USA och Storbritannien använder är de mystiska attackerna på ett japanskt och ett norsk tankfartyg i persiska viken. Attacker som Iran menar sej inte ha något med att göra och som flera experter menar att det vore mycket märkligt om Iran låg bakom.
USA:s allt aggressivare politik i denna del av världen är också kopplat till Trump-regeringens allt intimare relation med den Israeliska regeringen. Erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad och erkännandet av de ockuperade och från Syrien erövrade Golanhöjderna som Israeliskt territorium har ju också tagit övriga världen med häpnad. Israels regering har ju hela tiden kritiserat kärnvapenavtalet med Iran och USA:s agerande följer idag helt önskelistan i Netanyahu-regeringen.
Men USA hotar idag också sina allierade i det kapitalistiska Europa. När uppgifter från den brittiska ambassaden i Washington läcktes ut och det stod klart att ambassadören hade hård kritik mot Trumps politik så idiotförklarade Donald Trump ambassadören och gjorde klart att han inte tänkte ha några kontakter med denne. Han passade också på att beskriva Theresa May somoduglig, eftersom hon inte lyckats få igenom Brexit. Trump beklagar att hon inte lyssnat på honom utan istället fört sin “dumma” (foolish) politik. När Boris Johnson (som leder i kampen om att efterträda May) inte försvarade ambassadören så avgick den senare. Flera Labourpolitiker har kritiserat hela affären som en US-amerikansk inblandning och kritiserat Johnson.
Storbritanniens aggressiva politik mot Iran kan också ses som en del i anpassningspolitiken. En viktig faktor kan också vara att utrikesminister Jeremy Hunt är den som tävlar med Boris Johnson om partiledarskapet och premiärministerposten. Han kan helt enkelt vara ute efter nationalistiska och imperie-nostalgiska röster i det interna partivalet.
Trump har nu också gått ut och hotat Frankrike med höjda tullar eftersom Frankrike ska rösta om en skattehöjning för de stora mediebolagen (Google, Facebook med flera) då dessa inte skattar i det land de verkar i i proportion till sina enorma profiter.
Den svenska regeringens vägran att ratificera konventionen mot kärnvapen faller också in i mönstret av vad som skulle kunna kallas underdånighet i förhållande till Vit Huset och Pentagon
Sverige var med och tog fram texten till konventionen. Den organisation som drivit på för att få konventionen till stånd ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons), fick Nobels fredspris.
Sveriges krigsminister Peter Hultqvist gjorde tidigt klart att han inte ville se ett svenskt undertecknande. Ett undertecknande skulle enligt Hultqvist underminera vårt militära samarbete med Nato-länderna som ju är kärnvapenrustade. USA har inte heller varit överdrivit diplomatiska. Den US-amerikanska regimen har klart uttalat att man inte vill se ett svenskt undertecknande av konventionen. Det har spekulerats om motsättningar i den svenska regeringen.
Mot Hultqvist skulle utrikesminister Margot Wallström stå, har det antytts. Hon har också tidigare uttalat sej för att Sveriges regering och riksdag borde underteckna konventionen.. Men nu har hon ställt in sig i regerings-ledet. Att hon fick till uppgift att på en presskonferens meddela att Sverige inte skriver under, har enligt källor inom hennes parti beskrivits som “förnedrande”. Hennes argumentation ansågs av många kritiker inom partiet som mycket svag, och hon fick i en intervju i SVT:s Aktuellt mycket skarp kritik av Beatrice Fihn från ICAN.
Peter Widén
