Under våren 2024 intensifierade Eskilstuna-avdelningen av fackförbundet Sveriges Lärare, tillsammans med Kommunals sektion, sin strid mot nedskärningar och otillräckliga satsningar inom skolan. Från fackens sida handlade det om medlemmarnas arbetssituation, men också om att man axlade rollen som försvarare av elevernas intressen och välfärden i samhället.
Striden tog sig uttryck i manifestationer utanför stadshuset. skrivelser till kommunledningen och uttalanden i lokalpressen. Vårens insatser kulminerade i den kraftfulla mobiliseringen mot nedläggningen av Årby-skolans högstadium, där också elever och föräldrar aktivt deltog.
Från kommunledningen (S+M) blev reaktionen aggressiv. Efter att först länge och demonstrativt vägrat besvara en skrivelse från Kommunal, Sveriges Lärare och Sveriges Skolledare gick kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson ut och anklagade de fackliga organisationerna för att vara “oseriösa”och “oprofessionella”, för att “köra med lumpna tricks” och för att idka “gyttjebrottning”.
Nu i höst står det klart att lärarfacket inte längre skall få ha den närvarorätt på skolnämndernas möten man hittills haft. Endast i undantagsfall kommer fackliga personalrepresentanter att tillåtas närvara. Vilket skiljer sig från hur det varit hittills.
Den formella motiveringen till nyordningen är enligt förvaltningschefen och representanter för den politiska majoriteten (S+M) att kommunen nu ska gå strikt efter kommunallagen. Tidigare praxis har varit “fel”, hävdar man.
I veckan slogs dörren igen framför Sveriges lärares ordförande Cecilia Rahbek Nöhr. Grundskolenämndens ordförande Mikael Edlund (S) bevärdigade sig inte ens om att hälsa.
Rahbek Nöhr reagerade med ledsnad och upprördhet.
– Till att börja med undrar vi från Sveriges Lärares sida hur det här beslutet till förändring har fattats, kommenterade hon till Eskilstuna-kuriren det inträffade.
eFOLKET har försökt få svar på den frågan.
Det visade sig bli inte helt lätt.
Gymnasienämndens ordförande Muhammed Tahsin (M) upprepar först sju, åtta gånger “vi har fått det till oss”, och att “det handlar om kommunallagen”, när eFOLKETs reporter gång på gång frågar om det är den politiska ledningen och/eller förvaltningen som kommit med propån om att ändra praxis. Tahsin kapitulerar till slut inför vår reporters envishet och säger att “det var förvaltningen”.
Tahsins svårförlösta svar utesluter förstås inte att också det politiska styret i praktiken varit inblandat i beslutsfattandet. Så eFOLKET har frågat vidare.
Förskolenämndens ordförande Nina Tuncer säger sig vara osäker. Propån kom uppifrån, och om den politiska ledningen haft ett finger med känner hon inte till. Vad gäller påståendet att en ändring av praxis kom till stånd därför att kommunallagen ser ut som den gör säger Tuncer att hon måste utgå ifrån att det stämmer. Hon säger att hon själv inte är så insatt i det juridiska. Men att man får lita på kommunens expertis.
eFOLKET frågar Nina Tuncer om hon tycker att det har funnits några nackdelar på något sätt med den fackliga närvaron på nämndmötena. Hon säger då att det tycker hon inte.
Chefen för Barn och utbildningsförvaltningen, tidigare skolministern (S) Lina Axelsson Kihlblom, hävdar i ett samtal med eFOLKET att utestängandet av personalrepresentanterna vid de senaste nämndmötena var den naturligaste sak i världen. Enligt henne handlar det om att man nu bestämt sig för att strikt följa kommunallagen. Och lagen är, enligt Axelsson, glasklar.
Som framgår av en artikel i Eskilstuna-Kuriren (2024-08-28) får Axelsson inte medhåll av professorn i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, Olle Lundin.
Lundin slår fast att det inte finns några som helst tvivel om att personalrepresentanter har närvarorätt på nämndmöten kring ärenden som “rör förhållandet mellan kommunen eller regionen som arbetsgivare och dess anställda” (kommunallagen, 7:e kapitlet, 11§).
Lagen (2019:835) slår också fast (13§):
(…) Nämnden får i enskilda fall besluta att personalföreträdarna får närvara även vid behandlingen av andra ärenden (eFOLKET:s kursivering).
Olle Lundin menar att avgränsningen av de ärenden som “rör förhållandet mellan kommunen eller regionen som arbetsgivare och dess anställda” inte är “glasklar”. Han tillägger (enligt E-K):
Där är det öppet för tolkningar och det finns inte mycket praxis. Det beror på hur vid tolkning man gör.”
Olle Lundin citeras i E-K även 31/8:
Som exempel, här inom universitetsvärlden har studentrepresentanter rätt att vara med så fort det fattas beslut som rör studenterna och här har man gjort tolkningen att i princip alla beslut som tas berör studenterna på något sätt i slutänden.”
Och professor Lundin tillägger att det i Eskilstuna inte har varit “olagligt” att personalrepresentanter har varit närvarande, så som det varit tidigare.
Alltså: Vilka ärenden som rör förhållandet till personalen kan tolkas olika. Sveriges Lärares Cecilia Rahbeck Nöhr säger till p4 Sörmland, där hon står utanför den stängda dörren, att på dagens ärendelista fanns till exempel jämställdhetsarbetet och frågan om mutor och jäv, frågor som hon menar definitivt berör skolornas personal, och där personalrepresentanternas synpunkter skulle ha varit värdefulla. Men Lina Axelsson Kihlblom bevärdigade sig inte ens att besvara Rahbeck Nöhrs fråga om hon var välkommen, och grundskolenämndens ordförande Mikael Edlund brydde sig inte ens om att hälsa när han gled in i sammanträdesrummet och stängde dörren bakom sig.
Enligt Axelsson och Edlund fanns det inte en enda fråga på dagordningen som personalrepresentanterna skulle kunnat få närvara vid.
Förvaltningens och kommunledningens beskrivning är nu att lagen skall tolkas som så att personalrepresentanterna har rätt att närvara när ett ärende “direkt” rör förhållandet mellan kommunen som arbetsgivare och personalen. Man har alltså lagt till ordet direkt, och syftet är uppenbarligen att snäva in kretsen av ärenden vid vars behandling man är så illa tvungen att släppa in personalrepresentanterna.
Men i lagen finns inte ordet “direkt” med. Vilket kan tolkas som att personalen ska ha rätt att närvara även vid ärenden som bara, i någon mening, “indirekt” rör personalen.
Och, vilket naturligtvis är grundväsentligt, lagen slår som sagt också fast att:
“Nämnden får i enskilda fall besluta att personalföreträdarna får närvara även vid behandlingen av andra ärenden” (eFOLKET:s kursivering).
Man kan säga att förvaltningen (och kommunledningen, som vi ska se) vänt på steken.
Tidigare var huvudregeln att de fackliga representanterna hade närvarorätt, men att det finns ett antal specificerade undantag då personalrepresentanterna inte ska vara med.
Nu ska istället huvudregeln vara att personalrepresentanterna inte ska få vara med, men att det finns några specificerade (och ytterst snävt definierade) undantag. Så snävt definierade att Sveriges Lärares representanter inte fick vara med på en enda punkt vid förra veckans nämndmöten.
Vilka ärenden är då de ärenden vid vars handläggning de fackliga representanterna enligt lagen inte har rätt att närvara? Dessa ärenden finns specificerade i kommunallagen 7 kapitlet 14§:
Personalföreträdare har inte rätt att närvara (ska väl tolkas som “ska inte närvara” – eFOLKET:s anmärkning) vid handläggning av:
1. ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild, såvida ärendet inte rör en obestämd krets av enskilda,
2. förhandlingar med en arbetstagarorganisation,
3. uppsägning av kollektivavtal,
4. arbetskonflikter,
5. rättstvister mellan kommunen eller regionen och en arbetstagarorganisation, eller
6. ärenden som avser beställning eller upphandling av varor och tjänster.”
Som synes rör en del av punkterna faktiskt just förhållandet mellan kommunen (eller regionen) och den fackliga organisationen, men på grund av deras “konfliktkaraktär” har lagstiftaren valt att inkludera dem i den begränsade gruppen av ärenden vid vars handläggning de fackliga representanterna inte ska närvara.
Om dessa sex i lagen specifikt angivna ärendetyper säger Sveriges Lärares Cecilia Rahbek Nöhr till Eskilstuna-Kuriren:
När det handlar om exempelvis individärenden eller annat där vi inte ska vara med lämnar vi rummet. Det är inte konstigare än så. Det har aldrig varit några problem.”
Här kan inskjutas att rätten enligt kommunallagen till facklig närvarorätt inte innebär att de fackliga organisationerna ges rätt att delta i beslut rörande de ärenden som avhandlas. Personalrepresentanterna har inte heller förslagsrätt.
I samtalet med eFOLKET återkommer Lina Axelsson Kihlblom flera gånger till att det handlar om “att värna den politiska demokratin”. Underförstått att den fackliga närvaron på nämndmötena i den stora majoriteten av ärendefallen skulle utgöra en förorening ur demokratisk synvinkel. Mot bakgrund av att den fackliga organisationens representanter inte deltar i besluten och att närvaron faktiskt innebär att de politiska partiernas representanter i nämnderna genom fackets närvaro får möjlighet till information, diskussion och belysning som de inte annars skulle ha fått, framstår Axelssons “demokratiargument” som minst sagt märkligt.
De fackliga organisationerna är ju demokratiska folkrörelseorganisationer, och i det aktuella fallet med anknytning till det som nämnderna avhandlar. Det vore väl därför rimligare att hävda att den fackliga närvaron fördjupar och berikar den demokratiska processen! Istället för att framställa den fackliga organisationen som något som i sammanhanget hotar den demokratiska processen.
Det senare synsättet, att personalrepresentanter medverkan fördjupar demokratin och höjer beslutsfattandets kvalité, ligger förvisso väl i linje med en traditionell socialdemokratisk tankegång, och uppenbart i linje med det som ofta framfördes av Ernst Wigforss, en av den svenska socialdemokratins mest respekterade ideologer.
Men nu blåser tydligen andra vindar, åtminstone i partiets toppregioner.
När eFOLKET ställer frågan till förvaltningschef Axelsson om varför, egentligen, hon ser den fackliga närvaron som problematisk, och på vilket sätt hon upplevt den fackliga närvaron som störande, kompletterar hon med ytterligare ett argument, nämligen att vilka som helst kan ju bilda en fackförening, och sen komma och kräva att få närvara.
När hon då får upplysningen av eFOLKET om att det i lagen (2019:835) står att de fackliga organisationer som ska ha närvarorätt på nämndmöten endast är “de lokala arbetstagarorganisationer som kommunen eller regionen har kollektivavtal med” svarar Axelsson med en harang vars innehållsliga substans framstod för eFOLKET:s reporter som oåtkomlig.
Axelsson hävdade också att antalet ledamöter från Sveriges Lärare på nämndmötena många gånger klart överstigit det antal som lagen föreskriver som max, nämligen tre.
Om det skulle ha varit så att personalrepresentanterna på några nämndmöten varit för många, så är ju det i och för sig inget argument för att ändra praxis vad gäller personalrepresentanternas närvaro vid olika ärendens behandling. Den naturliga åtgärden hade förstås varit att rätta till felet – i detta fall “överrepresentationen”.
Men enligt de fackliga representanter som eFOLKET har hört sig för med stämmer inte Axelssons påstående. Någon överrepresentation har inte förekommit. I stort sett har det bland de fackliga endast varit Sveriges Lärare som närvarat på skolnämndernas möten, och någon gång också en representant för Sveriges Skolledare.
eFOLKET har talat med Magnus Klavins, som tillsammans med Cecilia Rahbek Nöhr är ordförande för Sveriges Lärare i Eskilstuna. Vi har också talat med Cecilia Rahbek Nöhr och med tidigare ordföranden Gunilla Skogsmo. Deras samstämmiga och bestämda mening är att det aldrig förekommit att personalrepresentanterna varit fler än tre. Förvaltningschefens påstående är hitte-på.
När eFOLKET intervjuar grundskolenämndens ordförande Mikael Edlund (S), framskymtar något av konturerna kring hur praxisändringen initierades. Edlund säger att han själv under våren tillsammans med förvaltningen tog upp en diskussion om vilken förändring gällande fackens närvaro som måste göras. Edlunds tes är att praxis dittills hade stridit mot kommunallagen. Nu skulle det “göras om och göras rätt”.
eFOLKETs ifrågasättande av uppfattningen att tidigare praxis stått i strid med kommunallagen vill han inte lyssna på.
När eFOLKET påpekar att lagen ger utrymme för personalorganisationerna att närvara vid samtliga ärendens behandling, med endast en handfull i lagen specificerade undantag, är inte heller det något som Mikael Edlund tycks vilja uppehålla sig vid.
eFOLKET frågar då om det för ett arbetarparti inte borde vara naturligt att se positivt på att i nämnderna ha ett informationsutbyte och en diskussion om verksamheten med fackliga företrädare svarar Mikael Edlund att detta är “skitsnack”, och att det istället handlar om att göra saker “by the book”.
Där avslutades intervjun med Mikael Edlund.
Han liksom förvaltningschefen har valt att låtsas som att kommunallagen nödvändiggör den praxisförändring de vill genomdriva. Deras argumentation är i grunden en bluff.
När förvaltningschefen Lina Axelsson Kihlblom nu i en insändare i Eskilstuna-Kuriren skriver att det “identifierades vid en utredning under våren” att ”vi inte riktigt levt upp till lagens krav” försöker hon skyla över de egentliga motiven med en formell och grundlös hänvisning till kommunallagen.
Det samma gör Mikael Edlund, som även han har en insändare i dagens E-K:
Det är ingen som portas, utan det handlar om man är behörig att deltaga på nämndmöten enligt kommunallagen. Och har det hanterats fel under många år, så är det dags att korrigera detta.” (Edlund i E-K, 2024-09-02)
Edlund och Kihlblom hittar på.
Eftersom kommunallagen ger möjlighet till facklig närvaro vid behandling av alla ärenden, förutom en handfull i lagen klart specificerade, och då fackliga representanter inte närvarat vid behandlingen av de senare, så har hanteringen i Eskilstunas skolnämnder, vad gäller personalrepresentanternas närvaro, på intet sätt stått i strid med lagen! En uppfattning som också framförts (i Eskilstuna-Kuriren 24-08-28) av professorn i förvaltningsrätt Olle Lundin.
Allt tjat om “felaktig hantering” och “gör om, gör rätt“ är tveklöst inget annat än struntprat.
Struntpratet har haft till syfte att dölja de egentliga motiven. Och dessa handlar om att Mikael Edlund och kommunstyret under våren hamnade i konflikt med Sveriges Lärare som tillsammans med Kommunal gjorde motstånd mot nedskärningsplanerna inom skolan och förskolan. De fackliga organisationerna tog strid för skolan, eleverna och sina arbetsvillkor. I försvaret av Årby-skolans högstadium engagerade sig också eleverna direkt, tillsammans med många föräldrar. Detta tyckte Edlund och kommunstyret inte alls om.
Mikael Edlund vill inte att det i hans nämnd i framtiden skall kunna föras diskussioner mellan nämndledamöterna och lärarrepresentanter. I den mån fackets synpunkter ska presenteras ska detta ske i form av rapporter genom det filter han utsett sig själv till.
Närvara skall facket få endast i “nödfall”.
Vid de senaste nämndmötena utestängdes facket helt och hållet. Och enligt förvaltningschefen var detta något som lagen dikterade. Det fanns inget ärende som berörde facket. Ärenden som jämställdhet och jäv och mutor hade facket inte något med att göra. På dessa punkter hade personalrepresentanterna uppenbarligen inget att tillföra, enligt Axelsson. Grötmyndigt skriver hon i dagens insändare:
Enligt lagen ska fackliga representanter kunna närvara vid de slutna mötena när det finns ett ärende som berör dem. Inte generellt på övriga ärenden eller i informationsärenden. Det är lagen och inget som behöver beslutas, den ska bara följas, precis som andra lagar och regler”
Axelsson bluffar. Hon låtsas som att lagen hindrar hindrar facklig närvaro, utom i ett fåtal specificerade fall. När det i själva verket är så att lagen inte hindrar facklig närvaro, utom i ett fåtal klart specificerade fall.
I högsta grad noterbart är också att Lina Axelsson Kihlblom, när P4Sörmland i samband med Grundskolenämndens senaste möte (där Sveriges lärare utestängdes) fick frågan om man tidigare enligt lagen gjort fel, svarade att “det ville hon väl inte säga“.
I den bandade intervjun och som svar på en rak fråga duckade Axelsson. Men i sin insändare återkommer hon till påståendet att man i nämnden tidigare inte följt lagen. Alltså: Hon har således framfört två varandra uteslutande uppfattningar, vilket dock inte tycks bekomma henne nämnvärt.
Axelsson och Edlund vill att det ska framstå som att de bugar inför lagen. Men det gör de inte. I sin argumentation förvränger de lagens innebörd. Det som det handlar om är att de inte vill ha de fackliga representanterna på nämndmötena.
Förhoppningsvis kommer ett flertal av de politiskt valda ledamöterna i skolnämnderna nu att höja sina röster i protest mot förvaltningschefens och Mikael Edlunds milt sagt felaktiga hantering.
GÖR OM – GÖR RÄTT!
