Inget barn väljer frivilligt att vara hemma från skolan under långa perioder. Ingen elev väljer frivilligt att misslyckas i skolan eller att riskera följderna i form av ångest eller depressionssymtom. Det är logiskt att barn eller deras föräldrar inte avsiktligt bidrar till de avgörande konsekvenserna som att minska sina chanser till ett liv där man kan försörja sig själv. Problematisk frånvaro är ett diffust problem där orsakerna och sambandet sällan och minst hittas hos eleven, utan i dess omgivning. Ett komplext problem kräver kompetens, inte projektlösningar som Eskilstuna kommun har arbetat med i flera år.
Det finns ingen förälder som avsiktligt önskar att bidra till sitt barns utanförskap. Föräldrar är således långt ifrån uppmuntrande till konsekvenserna ur en enskild aspekt. Föräldrar söker långtgående och väldigt ofta stöd och råd redan innan elevens frånvaro blivit ett problem i vardagen. Föräldrar är inte omedvetna om att frånvaro från skolan blir omfattande för barnets hälsa, välmående och framtid. Föräldrar är oftast pålästa om deras skyldighet men saknar stöd för barnets rätt till utbildning. Vad som är konstaterat är att stöd och hjälp huvudmannen, elevhälsa och rektorer är skyldiga att ge uteblir. Det bidrar till att tidiga och avgörande insatser för att minska konsekvenserna för enskilda eleverna uteblir. Insatserna som ska främja och förebygga frånvaro enligt skollagen accepteras också på såväl tjänstemanna- som på politisk nivå, eftersom tydliga förhållningssätt och direktiv till skollagen ska appliceras och fungera i Eskilstuna kommun. Istället blir eleven problemet tillsammans med deras föräldrar.
Föräldrar till elever med omfattande frånvaro ges allt för ofta mycket negativ feedback från skolan och dess ansvariga som borde fokusera på planering och adekvata insatser för eleven. Det pratas åtskilligt om det som inte fungerar och litet om det som fungerar i samma mening som förminskande ges i svepande meningar och svar. Svaret på kommunens leverans av ansvar till elever och deras föräldrar är svagt. Det bryter ner och påverkar relationen mellan skolan och föräldrarna, vilket försämrar chanserna till förändring som gynnar eleven.
En frånvarande elev är en frånvarande elev för mycket. Avsaknaden av tjänstemännens ansvar och politikernas nonchalans av skollagen måste givetvis lyftas för att kunna förändras. Politikernas och tjänstemännens ansvar för att tillsätta resurser är långtgående. De ska främja, förebygga och stoppa den negativa utvecklingen som bidrar till såväl psykisk ohälsa som ökade ekonomiska kostnader.
Att söka ersättning för olika projekt som saknar resultat är fel väg att gå när viljan att förändra inte finns att vidmakthålla. Redan 2016 rapporterade uppdrag psykisk ohälsa om Eskilstuna kommun och dess elevers ogiltiga och långtgående frånvaro. 2018 beskriver nämnden i sin verksamhetsberättelse att frånvaroproblematiken ökar. 2021 rapporterar tjänstemän vid Eskilstuna kommun att någon statistik för problematisk frånvaro inte finns.
Det kan därför konstateras att Eskilstuna kommuns projektpengar inte gett önskvärda effekter och statliga bidrag inte räddar den komplexa problematiken och avsaknaden av samverkan. Med det sagt finner vi skäl att konstatera att viljan att förändra synen på problematiken och organisera resurserna därefter är en brist. För alla elevers rätt till utbildning.
För att nämna baksidan av barnets minskade möjligheter, som konstaterats ovan, är det rimligt att nämna föräldraansvaret och barnets krav att uppfylla skolplikten: barn ska närvara i skolan, till varje pris – det är en skyldighet oavsett rättigheter som suddats ut och blivit gråa. Att beskriva verklighetens baksida för familjer med elever med problematisk frånvaro som politiker och tjänstemän har en svag förståelse för är i tiden viktigt. Den som uppstår när stödinsatser och återgång till skolan uteblir, trots rop på hjälp. Det drabbar familjer ekonomiskt. En osmaklig leverans av krämpor. Det liknar en sanitär och osmaklig buffé med innehåll av hot om vite, orosanmälningar och bristande föräldraansvar när barnen inte fyller kvoten av närvaro. För de barn som inte har två föräldrar som kan fylla plånboken varje månad är det inte bara en kris utan också tungt att orka. Det förstår vi – med handen på hjärtat. Därför anser vi att det behövs flera röster för att inte låta flera barn och familjer falla mellan kommunens stolar. För att kommunens synsätt och kultur måste lyftas och förändras. Utan erfarenheter och historier att berätta låter vi fler elever bli kvar hemma.
Skolsituation Eskilstuna
