En ung samlares bekännelser. Del 5

En liten obetydlig pastill som betydde allt. I sju delar berättar Hasse Ström med stor inlevelse om sin tid som grabb med ett nästan fanatiskt förhållande till fotboll och så klart samlandet av Alfabilder i 50-talets Stockholm.

Del 5. Who the fuck is Uno Fagerberg?

Jag hade fått en blejd och vad tror ni jag gjorde med den? Jag köpte öl, jag köpte öl, jag köpte öl. Hej baberiba. Nä du, blejden var vikt för en Alfa-ask. Och nu 1953 hade de små korten lämnat den svartvita eran bakom sig. Kolorerade kort låg nu i askarna. Det var häftigt! Nya fräscha färgglada kort men pastillerna smakade fortfarande död hund.

Så småningom skulle det bli ändring på det också. Tabletter i olika färger och med fruktsmak. Det var ett litet lyft. Men vad pastillerna smakade spelade ingen roll för det var samlarbilden jag var ute efter.

Jag bladade ner till den gröna kiosken på Vanadisvägen som också låg strategiskt vid skolan. Snubben i kiosken var reko för jag fick alltid byta en gång om jag råkade få en dupple. Jag lämnade fram slanten och fick en ask tillbaka. Det var lika spännande varje gång vilken lirare som låg däri. Den här gången kunde jag väl, snälla, få en bild som jag inte hade sen tidigare.

Jag gick lite vid sidan av kiosken och när jag öppnade asken låg det fyra bilder i asken. Fyra bilder! Viket fynd! Försiktigt drog jag upp den första bilden och spelaren på kortet var Uno Fagerberg som lirade i Jönköping Södra. Den bilden hade jag redan i min samling.

Nåja jag hade ännu tre bilder kvar som förhoppningsvis skulle kunna vara nå´t. Jag blev lite paff när jag drog fram nästa bild som också var denne Fagerberg. Tredje bilden då? Det kunde väl inte vara Fagerberg igen? Jo då visst kunde det vara så, Uno igen. Vad var det här för skoj?

Det kändes som om sista bilden skulle kunna vara en viss herr Fagerberg från Jönköping. Och det var det. Nu hade jag fem stycken Uno Fagerberg. Även om Uno var en gedigen allsvensk spelare så var han inte så där glödhet på bytesmarknaden.

Jag hade kunnat lägg tillbaka en bild i asken och frågat om jag fick byta? Det hade jag givetvis fått men upplevelsen med fyra bilder hade gjort att jag kom av mig. Besviken knallade jag hemåt med fem Uno Fagerberg. Det var bara för mycket.

Fagerberg. Härliga Fagerberg!

Text och illustrationer: Hasse Ström

Liknande artiklar