En ung samlares bekännelser. Del 2

En liten obetydlig pastill som betydde allt. I sju delar berättar Hasse Ström med stor inlevelse om sin tid som grabb med ett nästan fanatiskt förhållande till fotboll och så klart samlandet av Alfabilder i 50-talets Stockholm.

Del 2. Fotboll, fotboll och fotboll

Nu började det på riktigt. Intresset för jota bland oss glin hemma på Upplandsgatan var totalt. Vi lirade förstås på bollplan när inte de äldre grabbarna var där och motade bort oss. Vi spelade på gator, gårdar och till och med i inkörsporten i barren där jag trynade i min binge. Parker och andra grönområden blev till bollplaner. Hemma i lyan knatade jag fram och tillbaka i tamburen med en tennisboll och samtidigt refererade jag en match. Det var nästan som i verkligheten. Enda skillnaden var att Djurgården alltid vann.

Varje söndag drog vi småkisar ut till Råsunda för att finnas på plats 13.30 när det var avspark. Spelade ingen roll om det var Gnaget eller Djurgår´n som lirade. Hammarby kom in i bilden lite senare. Om vädret var varmt eller kallt, om det regnade småspik eller var full storm, vi var där.

Och så kom det en ny tablettask som hette Alfa. Pastillerna smakade pyton. Oftast tog vi och skickade i väg dom med en rejäl vristspark eller ibland med en häftig klackspark. Någon tablett åkte väl in i gapet. Men det var mer undantag än regel kan man säga. Vi tjackade Alfatabletter så fort vi hade några kulor. Låter inte klokt va? Låt mig förklara.

I varje tablettask låg det en samlarbild på en allsvensk fotbollsspelare. Ni hajar va? Här skulle det samlas till en komplett serie. Men det var nästan omöjligt. För vissa bilder hade tryckts i väldigt liten upplaga så klart. Men jag kämpade. Köpte nya tablettaskar och bytte bilder med andra kisar. Aldrig fick jag de där svåra korten som fattades i samlingen.

Alfa, Rekord-magasinet, All Sport, Idrottsbladet, Match samt Fotbollboken var livsviktiga ting för en idrottstokig ung man. Åsså att lira fotboll hela dagarna efter skolans slut. Bara hem för att på stående fot få i sig lite nagg och ögna igenom läxorna. Sen pang på rödbetan igen! Jag började dessutom få en skaplig bunt Alfa-bilder. Och då kom det nya samlarserier, Bytebild och 420-serien med flera. Ja det var bara att tigga pluringar av morsan för att kunna tjacka så mycket som möjligt.

Alfa. Härliga Alfa!

Text och illustrationer: Hasse Ström

Liknande artiklar