Jag lyssnade till sommarpratet i P1 den 10 augusti av Maria Wolrath Söderberg. Hennes prat handlade mest om klimatkrisen och vilket ansvar den enskilda människan har när det gäller klimatförstörande utsläpp.
Så här beskrivs hennes Sommarprat av Sveriges Radio:
“Maria Wolrath Söderberg är docent i retorik på Södertörns högskola och forskar om svenskarnas inställning till klimatfrågor, och hur vi förhandlar med oss själva när vi gör klimatskadliga saker. Dessutom undersöker hon vilka drivkrafter som får oss att ställa om för klimatets skull. I podden ‘Klimatgap’ pratar hon mer om dessa frågor.
Många upplever en inre spricka mellan hur man lever och oron för framtiden. Och konstigt nog är det rätt kul att prata om. Vi är så knäppa ibland vi människor, men vi kan också vara alldeles otroligt kloka och ta ansvar, om vi fattar att det är en kris”
I debatten hävdas ofta att det är “politikens” ansvar att se till så att vi styr om och styr in samhället på rätt kurs. Att man inte ska skuldbelägga den enskilda människan som flyger till Thailand på solsemester och till Alperna på vintersemester.
Maria Wolrath Söderbergs argumentation går ut på att alla, även den enskilda människan, har ett moraliskt ansvar.
Hon jämförde med pandemin då man från “högre ort” ofta gick ut och “moraliserade” och sa att nu måste var och en ta sitt ansvar för att inte spridningen ska förvärras.
Varför kan man inte kväva motsvarande ansvar när det gäller klimatfrågan som är en ännu större “ödesfråga” än pandemin?
Egentligt vet de flesta vad som är “rätt eller fel” att göra. Men ofta hittar man på ursäkter för att man inte “lever som man lär”:
“Jag cyklar till jobbet och jag källsorterar, så därför kan jag unna mig den där flygresan till Bangkok”. Så kan det låta när vi försöker lura oss själva.
Man måste källsortera i många hundra år för att det ska “kompensera” en enda flygresa till Thailand”.
Vad jag fastnar mest för var en enda mening av Maria Wolrath Söderberg:
“En procent av jordens befolkning står för 50 procent av alla flygresor”.
Där har vi det hela i ett nötskal. Det är de i de rika länderna som genom sin livsstil tär mest på jorden resurser och står för merparten av miljöförstöringen.
Många av de fattigaste har på sin höjd bara sett ett passagerarplan när på 10 000 meters höjd flyger över den fattiga byn i något fattigt land på sin väg mot den exotiska semesterorten.
Jag är också ganska övertygad om att det är “den procent som står för 50 procent av alla flygresor” som dessutom lever lyxliv på många andra sätt. Stor och flott villa med eluppvärmd pool, flera bilar, båt, sommarstuga, husbil.
Det räcker inte med att bara “tänka” på miljön och sedan fortsätta konsumera som om ingenting hänt.
Lästips:
- Maria Wolrath Söderberg 10 augusti – Sommar & Vinter i P1 – Sveriges Radio
- Maria Wolrath Söderbergs Sommarprogram i text – Sommar & Vinter i P1 – Sveriges Radio (Här kan ni läsa hela texten som är på 16 sidor)
Rolf Waltersson
