Igår, 25 april, möttes vi av beskedet att Harry Belafonte är död. Kanske inte helt oväntat eftersom han uppnått den aktningsvärda åldern av 96 år. Men ändå tragiskt eftersom världen nu mist en av sina starkaste röster.
Harry Belafonte var också låtskrivare, skådespelare och aktivist för mänskliga och medborgerliga rättigheter. Han föddes 1 mars 1927 i Harlem New York och avled 25 april 2023.
Som åttaåring flyttade Harry Belafonte 1935 till Jamaica för att bo hos sin mormor i byn Aboukir på Jamaika. 1939 återvände han till New York.
Kanske kopplingen till Jamaica är anledningen till att flera av Harry Belafontes mest kända sånger har calypsotoner från den karibiska övärlden.
Det är låtar som Kingston Market, Island In The Sun, Jamaica Farewell, Day-O, Matilda, Matilda och många andra.
Och han har gjort en förnämlig tolkning av Woody Guthries This Land Is Your Land.
För egen del har jag fastnat mest för hans sånger på albumet Belafonte Sings The Blues.
När jag i min ungdom köpte min första grammofon vid 15 års ålder, var jag en hängiven fan av Harry Belafonte. Flera av de EP jag köpte vid den tiden har jag fortfarande kvar 60-65 år senare. Även LP-albumet Belafonte Sings The Blues (utkom 1958) letade jag fram i mina gömmor nu när jag fick veta att han avlidit.
Flera av sångerna på detta LP-album är klassiker som Belafonte tolkar med sin mjuka och säregna röst.
Där finns klassiker som Cotton Fields, Losing Hand, Halleluja I love Her So, In the Evenin´ Mama och Fare Thee Well
Men framför allt finns där God Bless the Child.
Harry Belafonte har beskrivit God Bless the Child som: ”The greatest song in the world”.
En vers lyder:
Money, you´ve got lots of friends
They´re crowding around the door
But when you´re gone and spending ends
They don´t come no more
Rich relations give crusts of bread and such
You can help youself, but don´t take too much”
Som jag skriver inledningsvis var Harry Belafonte också politisk aktivist som stred för de svartas rättigheter. Jag gör det enkelt för mig genom att citera valda stycken från Wikipedia:
Belafontes tidiga sociala och politiska engagemang ledde till att han anklagades för att vara kommunist och svartlistades under McCarthyismens tid i USA.
(…)
Han var rådgivare och nära vän till Martin Luther King och var bland annat med och organiserade marschen till Washington 1963 för arbete och frihet. Han bidrog ekonomiskt till flera av medborgarrättsrörelsens initiativ och aktioner.
(…)
Belafonte har varit en långvarig kritiker av USA:s utrikespolitik. Han har vid flera tillfällen kritiserat bl.a. USA:s handelsembargo mot Kuba och den amerikanska invasionen av Grenada. Belafonte har även uttalat sitt stöd för och träffat revolutionära ledare i Latinamerika, som Fidel Castro, och Hugo Cháves.
2006 kallade han USA:s dåvarande president George W Bush för “världens störste terrorist”, med anledning av Irakkriget. Han kallade även Colin Powell och Condoleezza Rice, båda utrikesministrar i Bushadministrationen, vid olika tillfällen och pådrivande i upptakten till Irakkriget, för rasförrädare. Belafonte har även riktat kritik mot Bushs efterträdare Barack Obama, och beskrivit valet av Donald Trump som president som ett stort misstag
Harry Belafonte är död. Men hans musik och politiska gärningar lever vidare.
Rolf Waltersson
