Margaux Dietz, nära vän till Ebba Busch, visar total frånvaro av medkänsla
Influencern Margaux Dietz är i blåsväder. Hon upptäckte en berusad och utslagen man i sin trappuppgång. I stället för att hjälpa eller tillkalla hjälp filmade hon skrattande honom och lade ut filmen på sociala medier. Hon lät i sammanhanget sin femårige son gå fram och peta på mannen.
Hennes vidriga beteende har lett till starka reaktioner.
Men bör man vara förvånad? Hennes beteende ligger helt i linje med den ytliga kultur och egocentrism som hon står för. Först ska vi kanske förklara vad hon sysslar med. Som “influencer” (på svenska “påverkare”) gör hon YouTube-inspelningar där hon berättar om smink och kläder som “hon gillar”. I själva verket får hon hutlöst mycket betalt av tillverkarna för att göra denna smygreklam. Hon får betalt för att i filmerna bära märkeskläder kläder och smycken.
Vad denna typ av “influencers” gör är inget annat än indoktrinering av unga människor. Ungdomarna (och också barn!) bibringas en utseendefixerad och självcentrerad syn på livet. Många unga människor indoktrineras också till att själva vilja tjäna pengar på detta ansvarslösa sätt. Influencers som Dietz bidrar ju inte med något positivt. Dom sprider en “entreprenörs”-ideologi vars kärna är att målet med livet är du själv ska tjäna pengar. Och genom det kapitalistiska systemets sätt att fungera får dom (åtminstone sådana som Dietz och Bianca Ingrosso) bisarrt stora inkomster. Precis som unga killar bländas av äldre kriminellas lyxprylar faller ungdomar också för dessa influencers parasitverksamheter, deras bling, deras inkomster och status.
År 2020 hade Margaux Dietz en fastställt förvärvsinkomst på 2 473 600 kronor. En genomsnittlig månadslön på över 206 000 kronor.
Bianca Ingrosso tjänar runt 400 000 kr i månaden. Hennes förmögenhet beräknas till 250 miljoner kronor. Detta utan att göra den minsta nytta, enbart på att sprida ytlighet, självupptagenhet och budskapet att det är de rikas liv som vi ska eftersträva.
Dom lever i symbios med tillverkarna av märkesvaror. Båda tjänar på varandra. Hela systemet genererar dessutom fler led av parasitär verksamhet. Agenturer som CureMedia och MakeSenceMedia med flera lever på att para ihop företag med “influencers” som passar den image som företagen vill ha och som når de kunder som företagen vill nå.
Dietz har också lanserat sej som barnboksförfattare. Hon fick mycket kritik för boken “Arnold åker till Sydafrika” där en liten svensk pojke (Dietz egen son) åker till Sydafrika och inte en enda svart person förekommer i boken. Familjen har ett hus i Sydafrika.
Hon och hennes nära vän Ebba Busch (numera ledande i Tidölaget och minister i den av Ulf Kristersson ledda och av Jimmie Åkesson kontrollerade borgerliga regeringen) hamnade 2020 i media-belysningen. Mitt under pandemin när alla sammankomster skulle undvikas festade Busch och Dietz tillsammans med ett 25 tal andra personer på en Stockholmskrog. Dietz fyllde trettio och Busch lät henne bli hemskjutsad av partiledarens säpovakter.
När hon nu själv lägger ut en film på YouTube där hon skrattar åt en av alkohol utslagen man och låter sin son peta på honom så agerar hon i enlighet med den livsinställning hon har. Det finns kommentatorer som sagt att det tyvärr inte är överraskande, Dietz speglar en tidsanda. Det kan vara sant att delar befolkningen, speciellt yngre, har omfamnat denna oempatiska och osympatiska anda. Men kritiken visar att vi är många som inte gjort det.
Men de företag som nu avslutar sina affärer med Dietz gör det enbart av rädsla för att svärtas ner och förknippas med Margaux Dietz oempatiska beteende i fallet med den berusade och medvetslöse mannen. De är lika skyldiga som Dietz till att sprida egocentrism, utseendefixering och konsumtionshysteri. Dietz lade ut filmen för att hon trodde hon skulle tjäna på det. De ursäkter hon nu levererar görs för att hon tror att hon kan tjäna på dem. Sådana är dom Dietz, Ebba Busch et consortes.
Peter Widén
