Fanzine är en förkortning av engelskans fan magazine och kan beskrivas som en hemmagjord tidning av fans för fans. The Comet var det första kända fanzinet som gjordes 1930 av Raymond A. Palmer. Det var inriktat på Science Fiction. Genom åren har det skapats mängder av seriefanzines, musikfanzines och supporterfanzines. Den största nämnaren för dessa publikationer är passionen till det fanzinet handlar om och att det inte finns något vinstintresse.
Jag har själv gjort fanzines sedan 1995 och kommer här att fokusera på musikfanzines. Punkrörelsen blev stor i England 1977 och med den kom även många fanzines. För att nämna några från den tiden fanns Sniffin’ glue, Love and molotov coctails, No Cure samt Bondage. Det sistnämnda gjordes av Shane Macgowan som senare bildade The Pogues. Fanzinekulturen kom snabbt till Sverige där Anarki & Kaos, Funtime, No Fun och Social Press bildades i slutet av 70-talet. På 80-talet exploderade fanzinescenen och det gjordes fanzines i varje stad och by. Vid den här tiden var de flesta fanzines så kallade “klipp-och-klistra”. I mitten av 90-talet kom det en ny boom och många fanzines redigerades med datorer även om vissa fortsatte med skrivmaskin, sax och lim.
Det finns egentligen inget rätt och fel när det kommer till innehållet i ett fanzine, det är helt upp till den som gör det att bestämma men de flesta innehåller intervjuer med band, recensioner och krönikor. Sen beror det på vilken inriktning fanzinet har. Under 90-talet när “Straight Edge-rörelsen” blev stor i Sverige var det ofta intervjuer och artiklar med och om Djurens Befrielse Front och liknande organisationer. En del fanzines var väldigt politiska sen fanns det även de som försökte vara så politiskt inkorrekta som möjligt medan andra bara fokuserade på musiken.
På 2000-talet har antalet fanzines minskat ordentligt i och med att många sökt sig till internet. Utvecklingen har sett ut ungefär såhär: 1999 blev många fanzines digitala via hemsidor där många var väldigt aktiva i början, 2006 blev Myspace ett bra forum för fanzines, 2009 släpptes vissa fanzines digitalt i PDF-format, 2011 gick många över till att blogga, 2012 lämnade många Myspace som förändrats till det sämre och tog till sig Facebook, och 2016 har några tappra människor letat sig ut till poddverksamheten.
Idag finns det ungefär en handfull pappersfanzines i Sverige och jag är stolt över att tillhöra den rörelsen. Det är så klart mycket enklare att intervjua band nu då de flesta finns tillgängliga på Facebook. Sedan 1995 när jag gjorde mitt första fanzine fram till nu har jag i en sammanställning kommit fram till att jag har gjort nära 150 intervjuer. Bland dessa kan jag nämna Millencolin, Mora Träsk och Asta kask men även mindre band som Gråsuggorna, Nödvärn och Irritation.
Även om mitt utgivningstempo går långsammare nu så tror jag inte att jag kommer lägga ner den här verksamheten helt och hållet någon gång. Det är en fantastisk känsla att hitta nya band, det är kul när det rasslar till i brevlådan och man får chansen att recensera en ny skiva, för även om Spotify är utbrett är det många band som fortsätter att släppa fysiska skivor.
Mikael Ström
Exempel på några “Fanzines”.
