Det finns mängder med programserier på TV där olika kändisar bjuder in sina kändiskompisar. Artister av olika slag, sångare, musiker, skådespelare, författare.
Det kan vara till en mysig skärgårdsö där solen alltid skiner. Oftast kommer de till den vackra skärgårdsön i en vacker gammal klinkerbyggd träbåt med inombordsmotor. En Albinmotor som låter så där härligt långsamt, dunk, dunk, dunk, dunk…Aldrig plastbåt med aktersnurra som låter som en ilsken bålgeting.
De träffas för att äta god mat och dricka. Och de pratar ut, berättar historier om sina liv, om sin barndom, om sina karriärer, om sina kärlekar, både lyckliga och olyckliga, inför hela svenska folket. De har det mysigt. Naturligtvis mot en “skälig” ersättning.
Det kan också vara lite mera “ståndsmässiga” miljöer där kändisarna träffas och pratar ut, som i “Stjärnorna på slottet”.
De får gärna berätta något tragiskt från sin barndom, bryta samman och gråta. Det är bra TV, och skapar dessutom rubriker i kvällstidningarna dagen efter.
Ibland får man till och med veta i förväg. “I morgondagens avsnitt av… talar XX ut om sin tragiska uppväxt”.
Det kan även vara glada minnen som berättas. Men det ger inga löpsedlar. Elände säljer bättre.
Ofta är det samma artister som besöker varandras program. Det blir liksom en inavel. Samma lilla begränsade krets som besöker varandras programserier.
“Om jag får besöka verandan på din skärgårdsö får du besöka verandan på min skärgårdsö”.
Nu pågår ett program på SVT som heter Luuk & Hallberg.
“Aktuellt och oväntat med Sveriges nya talkshow-duo, Kristian Luuk och Daniel Hallberg, i en sprillans sprakande talkshow”. Så beskrivs programmet.
Olika kändisar bjuds in för lättsam underhållning. Lättsamt och oförargligt tycker en del. Kanske det. Tramsigt tycker andra, för det skiljer sig inte mycket från liknande upplägg vi redan sett femtielva gånger i andra programserier.
Hur som helst, i ett avsnitt är simmarstjärnan Sarah Sjöström gäst. En fantastisk idrottskvinna med många medaljer på sin meritlista.
Lika meriterande är det inte, enligt min mening, att hon viker ut sig i spelreklam för ett spelbolag, Betsson. Hon har i intervjuer sagt att hon är medveten om att spelande leder till spelmissbruk och elände för många människor. Ja, elände kanske är en underdrift, det handlar snarare om mänskliga tragedier, mänskliga katastrofer. Men hon avfärdar sin medverkan i spelreklamen lite fnittrigt lättsamt:
“Själv har jag inga problem. Jag tycker det är kul att spela”.
Om jag hade fått möjlighet att ställa frågor öga mot öga med Sarah Sjöström, och alla andra penningkåta kändisar som också ställer upp på spelreklam, hade jag naturligtvis frågat om detta. Jag hade frågat varför hon ställer upp som lockbete, som masken på metkroken, för att locka människor i speldjävulens klor.
Men när hon i den lättsamma lördagsunderhållningen Luuk & Hallberg blir utfrågad av Kristian Luuk blir frågan:
“Blir du också skrynklig på fingertopparna när du ligger länge i vatten?”
Rolf Waltersson
