Vad är ett världsförbund? Två små rum med två tokiga människor och en skrivmaskin.
Den som strosar runt i Strasbourg möts av dubbelspråkiga gatuskyltar. Här blandas germansk tyska med romansk franska. Områdena runt staden (Alsace-Lorraine/Elsass-Lothringen), liksom de på andra sidan gränsen, har länge varit dragkamper mellan länderna. I sin strävan att ena Tyskland erövrade Bismarck Elsass-Lothringen från Frankrike redan 1870–71.
Första världskriget ändrade spelplanen, då fyra stora imperier gick under: Osmanska riket, Österrike-Ungern, Ryssland och Tyskland. Tsar Nikolaj avrättades med sin familj, kejsare Vilhelm gick i exil med sin. Fransmännen tog tillbaka Alsace-Lorraine och ockuperade de tyska områdena längs gränsen. En järnvägsvagn kördes fram i Compiègne att underteckna vapenstilleståndet i.
Versaillesfreden är den mest kända, men bara det första avtal som förhandlades fram. Tyskland fick hela skulden för kriget, förlorade alla sina kolonier och andra områden. Krigsmakten reducerades kraftigt och de skulle betala ett skadestånd, som raserade ekonomin. I Trianonfördraget förlorade Ungern större delen av sin landyta och befolkning.
Förnedringarna födde revanschlusta, särskilt i nationalistiska kretsar på högerkanten. Enligt Dolkstötslegenden hade kriget gått att vinna militärt. Hatet mot demokrater och vänstern blandades med antisemitism och rasism mot de färgade soldater, som Frankrike skickat från kolonierna till de ockuperade områdena. Intellektuella, däribland Elin Wägner, varnade tidigt för att förnedringarna kunde utlösa ett nytt storkrig.
Mellankrigstiden
Det finns flera världsförbund i den här historien. Det första, Nationernas förbund (NF) var en kortlivad och kraftlös föregångare till Förenta nationerna (FN). Kerstin Hesselgren var delegat och Hjalmar Branting fick Nobels fredspris för sitt engagemang. Vid Andra världskrigets utbrott kollapsade organisationen, men den var ett första försök att lösa konflikter genom medling. Flera institutioner överlevde och verkar alltjämt.
Elin fick uppdraget att rapportera från Pfalz. Die Rheinische Frauenliga använde propaganda för att skapa opinion mot Versaillesfördraget. Ledaren Margarete Gärtner kallade de franska soldaternas ockupation för Die Schwartze Schmach (Den svarta skammen). Elin träffade August Ritter von Eberlein, som fick stor betydelse i hennes liv. Uppdraget var att rapportera objektivt, men hennes sympatier gled snabbt över till Tyskland.
I Pfalz träffade Elin också kväkarna. Eller Vännernas samfund, som de egentligen kallar sig. Under amerikanska inbördeskriget hjälpte de slavar från sydstaterna till Kanada. Efter första världskriget hjälpte de tyska flyktingar som deporterats från Alsace-Lorraine. Efter det andra hjälpte kväkarna förintelseöverlevande att återförenas med sina familjer. 1947 tilldelades de Nobels fredspris.
Andra världskriget
Jag kan bara tänka mig de intellektuellas, där ibland Elins, förtvivlan när historien upprepade sig. Trots tidiga varningar segrade hämndbegäret efter Versaillesfreden. Resten vet vi. Hitler, nazisterna, Andra världskriget och Förintelsen. Tyskland ockuperade norra halvan av Frankrike, den södra (Vichyregimen) styrdes av marskalk Pétain. Ett nytt vapenstillestånd undertecknades i samma järnvägsvagn.
Efter kriget försökte segrarmakterna lära av historien och inte återupprepa misstagen från Versailles. Nürnbergrättegången är den mest kända, men bara den första i en rad rättegångar som hölls. Dock splittrades de västtyska områdena i tidigare ohistoriska förbundsländer. Rhen delades i Rheinland-Pfalz och Nordrhein-Westfalen, som idag är folkrikast. Samtidigt delades Tyskland i öst och väst. Järnridån drogs genom Europa.
Kanske är krigen i Västeuropa slut? I november 2018 minneshölls 100-årsdagen av Första världskrigets slut. Tysklands Merkel och Frankrikes Macron möttes i järnvägsvagnen i Compiègne. Kanske är jag sentimental, men finner klippet vackert. Merkel, som inte är känd för att visa känslor, har svårt att hålla tillbaka tårarna och omfamnar Macron flera gånger. Hon föddes i väst 1954, växte upp i öst och ledde det enade Tyskland i 15 år. Han föddes 1977.
Dagens situation
För drygt en månad sedan, när den här krönikan nästan var klar, ändrades spelplanen igen. 2013 utspelade sig Euromajdan, då president Janukovytj avsattes, och året efter annekterade Ryssland Krim. Sedan dess har kriget rasat i östra Ukraina (alltså Donbass, bestående av Dontesk och Luhansk), innan Ryssland slutligen invaderade Ukraina. Omvärldens protester har varit hårda, men hur kunde det ske?
Ett svar är nationalismen som på sistone drabbat inte minst Östeuropa. I ungersk extremhöger är Trianonfördraget ett öppet sår och nedmonteringen av demokratiska institutioner har pågått länge. 2009–14 jobbade jag med romer, European Roma Rights Centre och Central European University. I dag är Ungern en “demokratur” och omöjligt för MR-organisationer att jobba i. ERRC har flyttat till Bryssel och ECU till Wien.
Genom Folkbildning mot Nazism besökte jag 2019 Auschwitz. I Polen är det olagligt att beskriva landet som något annat än ett offer för Förintelsen. Jag antar att det är samma med Ryssland. Revanschlusta efter Sovjet och hat mot Väst. Nationalism parad med expansionism (“lebensraum”) och förena alla ryssar i samma land. Ändå är det Putin, som säger sig “avnazifiera” Ukraina.
Vårt andra “världsförbund” är Europeiska unionen. Att extremhögern, som brittiska UKIP, var EU-kritiska vet vi, men jag förvånas alltmer av det hos vänstern. 2003 engagerade jag mig i S mot EMU och året efter i Anna Hedhs kampanj men har sedan dess blivit alltmer, om inte positiv, så åtminstone mindre negativ. Det första östländerna gjorde när järnridån föll var att gå med i EU.
Missförstå mig rätt. EU är en kapitalistisk, nyliberal, militaristisk och rasistisk klubb för rika herrar, men det går att förändra. Vänstern, som annars är internationalister, blir här plötsligt nationalistiska. EU är långt ifrån perfekt, men det bästa vi har, och därför Putin hatar den. Utan EU skulle han lättare kunna spela ut oss mot varandra. (Nato däremot är en annan sak, som jag inte ska gå in på här.)
Vårt tredje världsförbund Förenta nationerna (FN) skapades av segrarmakterna efter Andra världskriget. Tyskland och Japan sitter t.ex. inte i Säkerhetsrådet. Ej heller Indien, Sydafrika eller Brasilien. Rysslands vetorätt förlamar rådet i Ukraina men också Syrien, eftersom Putin och Assad är kompisar. Inte heller FN är perfekt, men det bästa vi har. Det borde gå att reformera, fast jag inte vet hur.
Vad hade Elin sagt, om hon levt idag? Det är förstås omöjlig att säga. “Från Seine, Rhen och Ruhr” är varken hennes bästa eller mest kända. Inte heller Wirténs bok tycks ha fått särskilt mycket uppmärksamhet eller sålt i några stora upplagor. Vilket kanske beror på ett ointresse av mellankrigstiden. Än idag florerar myter om kriget i Ukraina.
“Nu har kriget kommit till Europa”, säger folk och tycks glömma Balkankrigen på 90-talet. Jag vill minnas att det började mellan delrepublikerna Serbien, Kroatien och Bosnien. Fortsatte med ett serbiskt folkmord i Bosnien (bl.a. Srebrenica 1995) och slutade med ännu ett i Kosovo. FN var handlingsförlamat, eftersom Serbien är Rysslands lillebror, och slutligen bombade Nato (i praktiken USA).
Alla människor är lika värda, men vi ser att det inte stämmer. När Lukasjenko använde flyktingar som vapen stängde Polen gränsen. Nu tar man emot ukrainare, men MR-organisationer vittnar om hur minoriteter, som romer och mörkhyade skickas tillbaka. Putin vill “avnazifiera” Ukraina, vars president är jude.
Av Tobias Persson
Litteratur
- Från Seine, Rehn och Ruhr av Elin Wägner
- Europa, ständigt detta Europa av Per Wirtén
Serien om Elin Wägner
RösträttskampenMellankrigstiden- Ekofeminismen
- Elin, Selma och Ellen
