Jägaren följer mina spår
sökningen blir inte svår
efter smällen
i mörkret på kvällen.
Vad hade jag där att göra
men en bil
är inte så lätt att höra.
Vem är det som äger vägen?
Nu är jag en syn för sägen
blodet droppar
på tre ben jag hoppar
och jägaren gör sin räd
där bland buskar och träd.
Vem är det som äger skogen?
Själv är jag min födelseplats trogen
men var är stigen?
Här finns bara ris
allt har förändrats olyckligtvis
och jag är inte längre så snabb
min päls har blivit uppäten av skabb.
Jag är en paria det känns
som att jag inte har rätt
till min existens
nån vård får jag inte
varken den intensiva
eller den lindrande, palliativa.
Nu är de snart ikapp mig
kanske är jag lite rädd
jag tycker ändå
att jag borde ha fått cred
för alla harar och råttor
jag tagit i min dag.
Vem städade skogen
jo, det var ju jag!
Läs en liten bön för mig
snart känns det lukt av krut
när jägaren har kommit ifatt
för sedan är det slut.
—Lena Staaf
