Jair Bolsonaro. Foto: Pedro França/Agência Senado

eFOLKETs Brasilien-korrespondent Göran Kärrman om Bolsonaros högercirkus

KOMMENTAR

Fyra månader in i den högerextrema Jair Bolsonaros presidentskap, kallar den brittiska tidningen Financial Times hans regim “kaotisk”, med “galningar” i regeringen och “utan politik”.
Den fängslade tidigare presidenten Lula da Silva skräder inte orden när han för första gången(!) tillåts ge en intervju, när han säger “vårt land styrs av dårar”.

Samtidigt försöker hela den brasilianska högern, ivrigt påhejad av det internationella kapitalet, få Bolsonaro att sansa sig så mycket att han kan få igenom den av kapitalet så efterlängtade “pensionsreformen”, som i praktiken flyttar över hela pensionsåtagandet på den enskilde; “spar du, så har du”.

En person som alltmer har hamnat i centrum är “filosofen” Olavo de Carvalho, en brasilianare som lever i USA och levererar ”sanningar” på Youtube. Om han inte anklagar Kina för att ”hittat på klimatkrisen för att ta över västvärlden”, så kan han låta meddela att han ännu inte bestämt sig för om jorden är rund eller inte.
Olavo de Carvalho är alltså Bolsonaros ideologiske guru. Nyligen publicerade Bolsonaros son Carlos en video med Olavo de Carvalho på Jair Bolsonaros Twitterkonto. Där angriper “filosofen” militären för att med sin militärkupp 1964 “gynna kommunisterna” och anklagar vicepresidenten, generalen i reserven Mourao, för att ”underminera” presidenten.
Vicepresidenten å sin sida föreslår att de Carvalho håller sig till sitt erkända yrke, astrolog (dvs stjärntydare) och slutar att blanda sig i politiken.

Vad den här offentliga cirkusen symboliserar är de olika, ofta oförenliga, intressen som ligger bakom Bolsonaros seger i presidentvalet förra året. Å ena sidan militären, som i Bolsonaro ser en person som inte bara hyllar militären i allmänhet, utan särskilt pekar på dess “heroiska historia” där militärkuppen 1964 är särskilt framträdande. Men som samtidigt inte alls är lockade av de uttalade privatiseringsplanerna eller av en pensionsreform som hotar även de privilegier som militären har.
Å andra sidan industrikapitalet, uppbackat av det internationella finanskapitalet som ser nedmonteringen av de återstående offentliga programmen, särskilt pensionssystemet, som helt avgörande för att vända den brasilianska kapitalismens nedåtgående spiral. Nyligen aviserade det statliga oljebolaget Petrobras en höjning av bränslepriset, helt i enlighet med Bolsonaros finansminister Guedes marknadsliberala filosofi.

Olika organisationer för åkeriägare och chaufförer hotade omedelbart med en transportstrejk, vilket fick presidenten att ingripa och begränsa höjningen.

Samtidigt annonserar rege­ringen att huvuddelen av Petrobras raffinaderier skall privatiseras, vilket givetvis omöjliggör för Bolsonaro eller vilken annan president som helst, att bestämma bränslepriserna.
Lägger vi till storjordbrukarnas intressen av att tillåta exploatering av Amazonas regnskogar, att ta bort restriktioner mot växtgifter, liksom att underlätta för dem att kasta ut indianer eller trilskande småbönder från sina landområden, med våld om så krävs, och ytterligare en ingrediens i Cirkus Bolsonaro.

Sist, men långt ifrån minst, är det de evangeliska kyrkorna, vars närvaro i landets många fattigområden, spelade en avgörande roll för valsegern. Följaktligen tillsätter Bolsonaro en minister för utbildning som inte bara hävdar att bibelns skapelseberättelse är dagens sanning, utan också skickar ut ett direktiv till samtliga statliga skolor att de skall filma personal och elever när de sjunger nationalsången och ropa slogans från Bolsonaros valkampanj.

När presidenten själv och en hel hög av hans närmaste medarbetare, inte minst hans tre söner, står för en strid ström av twitterbudskap och andra poster i sociala medier, som sprider en ständig kakafoni av motstridiga budskap, så är det lätt att förstå Financial Times förtvivlan.
Allvarligare än en marknadsliberal tidnings uppgivenhet inför regeringens krumbukter, är de effekter det har i det brasilianska samhället. Efter att landet haft en långsam men stadig minskning av fattigdomen i landet, sedan början av 2000-talet, så ökar fattigdomen återigen och det fort. Kampen om jordbruks- och skogsområden hårdnar också efter det att regeringen avskaffat den myndighet som har till uppgift att markera var gränserna går för indianområdena. Jordlösa bönders kamp – och deras organisationer som MST – har pekats ut som “terrorister” och det har skett en upptrappning av våldet på landsbygden.

Föga förvånande så är Bolsonaros popularitetssiffror de som fallit snabbast av alla landets presidenter. Men det kaotiska förhållandet i regeringen och mellan regeringen och kongressen har ännu så länge inneburit att mycket av den utlovade politiken ännu inte kunnat bli verklighet. Den “antikommunistiska revolution” som Bolsonaro predikat har ännu till stora delar uteblivit eller fastnat i bråk och personliga smädelser på twitter.

Brasiliens framtid är förmodligen osäkrare idag en någon gång i republikens historia.

Göran Kärrman

Artikeln har även varit publicerad (4/5) i tidningen Internationalen.

Liknande artiklar: